Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thebaiska legionen, Tebaiska legionen - Thé dansant - Théel, Daniel - Théel, Johan Hjalmar - Thegerström, Carl Ferdinand - Thegerström, Hilda Aurora - Thegerström, Robert - Thegn - Thegner, Olof Arvidsson - Theiner, Augustin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Thé dansant—Theiner
200
nen, enl. en legend en romersk legion från
Thebais i Egypten, vilken omkr. 400 e. Kr.
led martyrdöden på grund av sin vägran att
inskrida mot de kristna i Gallien. Dess
anförare, Mauritius, förklarades för helgon.
Thé dansant [te’ däsä’], tebjudning i förening
med dans; eftermiddagsdans på restaurang.
Théel [tel], Daniel, läkare (1744—95).
Var 1769—92 regementsfältskär vid
Livdrabantkåren. T. blev 1772 preses i Kirurgiska
societeten och överdir. för kirurgien i riket.
I 1788 års krig deltog han som förste
fältkirurg och blev sedan lärare vid den 1789 i
Stockholm inrättade kirurgiska skolan.
Théel [tél], Johan Hjalmar (urspr.
Tjäder), zoolog (f. 1848 14/b). Blev fil. dr
i Uppsala 1872, docent i zoologi 1875, e. o.
prof, i Uppsala 1889 och var prof, och
intendent vid Naturhist.
riksmuseets avd. för
evertebrater 1892—
1916 samt prefekt för
Kristinebergs (se d. o.)
zoologiska station till
1924. T. deltog i
Nordenskiölds expedition
till Novaja Zemljaoch
Jenisej 1875 och ledde
landexpeditionen till
Jenisej 1876. Han har
företrädesvis ägnat sig
åt forskningar på det
marina djurlivets
om
råde. T. har författat flera avh. om
gephy-réer (stjärnmaskar) från nordiska och
arktiska hav samt om borstmaskar. 1876
beskrev han ett nytt släkte av holothurior,
Elpi-dia (se SjÖKorvar). Han inbjöds att i
Edinburgh bearbeta Challengerexpeditionens
(se d. o.) samlingar av denna djurklass,
vilket skedde i ett omfattande arbete, vars
första volym behandlar den nya, av T. uppställda
ordningen Elasipoda, som huvudsaki. utgöres
av i de stora havsdjupen förekommande,
egendomligt byggda släkten och arter. Den andra
volymen redogör för de övriga holothuriorna,
som insamlats av samma expedition. I andra
arbeten rörande samma djurgrupp har T.
beskrivit det material, som insamlats under en
expedition med »Knight Errant» (1880), samt
likaledes det, som hopbragts av Förenta
staternas undersökningsfartyg »Blake» 1877—
80. Andra arbeten över tagghudingar äro av
utvecklingshistorisk natur, ss. ett om
utvecklingen av Echinocyamus pusillus och ett
annat om Echinus miliaris, i båda dessa fall med
material från Sveriges västkust. T. har även
skrivit flera andra avh. i zoologiska ämnen.
För utvecklingen av Kristinebergs zoologiska
station har han varit kraftigt verksam. Led.
av Vet.-akad. (1884). Lönnb.
Thegerström, Carl Ferdinand,
skådespelare (1826—1910). Var 1846—54 anställd
vid Mindre teatern, 1854—71 vid Södra
teatern och 1871—98 vid de kungl. teatrarna. T.
var tidigare en saftig och fantasifull komiker,
ej minst lycklig i operetten, och skapade
senare även inom det borgerliga skådespelet en
rad skarpt individualiserade, levande
gestalter, fulla av humor och fantasi. G. K-g.
Thegerström, Hilda Aurora, pianist
11838—1907), syssling till C. F. T. Var elev
av Frans Berwald samt A. F. Marmontel och
F. Liszt. Uppträdde 1859 i Weimar och
München med stor framgång, återvände 1860
till Stockholm, där hon gav talrika konserter.
1863 musiklärarinna i Göteborg, 1872—1904
pianolärarinna vid Konservatoriet i
Stockholm, där hon utövade en betydelsefull
verksamhet. T. var en synnerligen skicklig
pedagog och utbildade många lärjungar. Som
pianist ägde hon de senare Lisztelevernas
klassiskt rena spel med objektiv inställning mot
verket och suverän behärskning av det
tekniska. Som ensemblespelare var hon
ovärderlig. T. N.
Thegerström, Robert, målare (1857—1919),
brorson till C. F. T. Studerade vid
Konst-akad. 1876—80, vistades därefter mestadels i
Paris till 1892, sedan i Sverige. Han målade
i Frankrike figurtavlor i tidens art och under
resor i Spanien, Algeriet, Egypten och England
typer och stämningar i olja, pastell och
akvarell. 1904 ff. utförde han väggmålningar med
svenska motiv (landskap, idrott) i flera skolor
i Stockholm och i Djursholm. Svensk natur
har han skildrat i många målningar; han
gjorde även förträffliga blomsterstudier. En
rad porträtt visar honom som rättfram och
pålitlig karaktärsskildrare: T. Aulin (1894),
P. Ekström (skänkt till Konstnärsklubben
1895), »Konstnärens hustru» (1895 och 1897),
H. Alfvén (1900; de två sistnämnda i
Göteborgs museum), W. Stenhammar (se bild vid
d. o.) vid pianot (1900; Nationalmuseum), O.
A. Danielsson (1906; Östgöta nation, Uppsala),
T. Tullberg (1907; Upplands nation, Uppsala),
dessutom flera damporträtt. I
Nationalmuseums samlingar finnas även landskap av T.
(Löwenadlerska donationen), i Göteborgs
museum landskap och blomstermotiv. T. utförde
gravyrer i mezzotinto samt komponerade
sånger och musikstycken. G-g N.*
Thegn, se England, sp. 848.
The’gner, Olof Arvidsson, frih.,
ämbetsman (1615—89). Blev 1655 sekr. i det s. å.
upprättade Reduktionskollegiet, 1660
stads-sekr. i Stockholm, 1666 assessor i Svea
hovrätt och 1668 justitieborgmästare i Stockholm.
På sistnämnda post kom T. att öva ett
mäktigt politiskt inflytande på huvudstadens
borgerskap. Vid riksdagarna 1668, 1675, 1678,
1680 och 1682 var han borgarståndets talman
och främjade kraftigt ståndets anslutning till
reduktionen och enväldet. T., som i hög grad
åtnjöt Karl Xl:s ynnest, adlades 1683 och
blev 1687 frih. 1685 blev han landshövding
i Uppland. B. E-r.
Theiner [täl’nor], Augustin, tysk
rom.-kat. historiker (1804—74). Var urspr.. jurist
och ivrade för reformer, särskilt för
upphävandet av celibatet, men övergick 1833 i Rom
till den reaktionära riktningen. T. blev 1855
prefekt för Vatikanska arkiven men
avskedades 1870 såsom misstänkt för att ha biträtt
oppositionen vid Vatikankonsiliet. Bland hans
många verk märkas »Schweden und seine
Stellung zum Heiligen Stuhl unter Johann III.,
Sigismund III. und Karl IX.» (2 bd, 1838—39;
fr. övers., 3 dir, 1842), vars urkundsbilagor äro
högst upplysande för Sveriges historia,
»Zu-stände der katholischen Kirche in Schlesien von
1740—58» (2 bd, 1852) och »Geschichte des
Pontificats Clemens’ XIV.» (2 bd, 1853), hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
