Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Theiner, Augustin - Theiss - Thelephora, Thelephoraceae - Thellung, Albert - Thelning, Carl August - Thema - Themeda - Themis (mytologi) - Themis (astronomi) - Themistokles - Themptander, Oscar Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Theiss—Themptander
202
forts, av Baronius’ »Annales ecclesiastici»
(1856 ff.) samt »Codex diplomaticus dominii
temporalis Sanctæ Sedis» (3 bd, 1861—62).
Biogr. av Schlachcikowski (1910). Hg Pl.
Theiss [täis], magyar. Tisza, rum., serb, och
tjeck. Tisa, vänsterbiflod till Donau,
upprinner på Karpaternas s. sida inom
Tjeckoslovakien, bildar i övre loppet delvis dess s. gräns
mot Rumänien och Ungern, genomflyter ö.
delen av den ungerska slätten och utmynnar i
Donau på jugoslaviskt område nedanför Titel;
längd 977 km, flodområde 153,200 kvkm. De
största bifloderna äro från vänster Szamos
(Somes), Korös (Crisul) och Maros (Mures),
från höger Sajö. T. anställde fordom vid
högvatten förödande översvämningar i
slättlandet. Under 1800-talets slut utfördes ett
storslaget regleringsarbete; stränderna
invallades, och flodkrökarna borteliminerades
genom kanaler, varigenom flodloppet
förkortades med över 400 km och bättre
avrinnings-förhållanden åstadkommos. T. trafikeras
regelbundet av ångfartyg upp till Szolnok.
Thele’phora, Thelephoräceae, bot., se S 1 ä
t-svampar.
Thellung [täToij], Albert, schweizisk
botanist (1881—1928), docent och titulärprof. i
Zürich. Var florist och systematiker och
studerade särskilt Mellaneuropas flora,
adventiv-växter och kulturväxter. Utgav bl. a.
»Bei-träge zur Nomenklatur der Schweizerflora»
(1906—07; tills, m. H. Schinz), »Beiträge zur
Adventivflora der Schweiz» (1906—07), »La
flore adventice de Montpellier» (1911—12) och
»Zur Terminologie der Adventiv- und
Rude-ralfloristik» (1918—19). K. A.
Thelning, Carl August, läkare (1791—
1848). Deltog som läkare i tyska kriget 1813,
blev 1822 med. dr i Uppsala och s. å.
livmedikus hos kronprinsen. Sedan han 1829 blivit
överfältläkare, verkade han för den militära
sjukvårdens förbättring och omskapade
Garnisonssjukhuset i Stockholm. T. blev 1844
förste tjänstgörande livmedikus hos Oskar I.
Led. av Vet.-akad. (1840). R. T-dt.*
The’ma (plur. the’mata), benämning på
militärprovinser i östromerska riket från
Leo III:s tid (717—741).
Themeda, bot., se Kängurugräset.
The’mis, grek, myt., beskyddar hos Homeros
sed och ordning och är hos Hesiodos dotter till
Uranos och Gaia och moder till horerna;
senare över huvud rättens beskyddarinna. Hon
säges före Apollon ha innehaft oraklet i
Delfi. M. Pn N-n.
The’mis, astron.,sePlaneter, sp. 1059,tab.4.
Themi’stokles, Neokles’ son, atensk
statsman från perserkrigens tid (d. 459), grundaren
av Atens sjömakt. Som arkont 493/2 f. Kr.
började T. utbygga hamnen i Peiraieus. Vid
denna tid kunde man motse ett persiskt
angrepp på Grekland och främst Aten. T. insåg,
att avgörandet skulle ske till sjöss. T. och
hans politik trängdes dock tillbaka av
Miltia-des (se d. o.) och segern vid Marathon 490, men
Miltiades’ olycka och död samt en
författningsändring, enl. vilken arkonterna ej längre
skulle utses genom val utan genom lottning,
banade ånyo väg för T. Hans motståndare
Aristeides (se d. o.) avlägsnades genom
ostra-cism 483. S. å. förmådde T. folket att anslå
inkomsterna från silvergruvorna i Laurion till
byggande av en flotta, enl. uppgift 200 trierer.
Bakgrunden för dessa strider är motsatsen
mellan de besittande klasserna, som bildade
lanthären, och den fjärde klassen (theterna),
vilka gjorde tjänst som roddare på flottan och
vilkas inflytande ökades genom flottpolitiken.
I perserkrigen ledde T. Atens öden; han förde
flottan norrut och deltog i sjöslaget vid
Arte-mision. Han skall ha förmått atenarna att
utrymma staden, framtvingat slaget vid
Salamis och efter slaget ha påskyndat Xerxes"
återtåg. Efter segern var T. Greklands mest
firade man. Då Sparta sökte hindra
uppbyggandet av Atens murar, uppehöll T.
spartanerna med underhandlingar, medan arbetet
bedrevs med största hast; murarna äro
verkligen uppförda bl. a. av gravvårdar. Därefter
faller en märkvärdig tystnad över T. Han
undanträngdes från ledningen av Kimon och
det konservativa partiet. Vissa moderna
historiker antaga, att T. velat upptaga en strid
med Sparta men misslyckats med denna
fram-åtskådande politiska idé. T. blev ostraciserad
470, begav sig till Peloponnesos och indrogs
i Pausanias’ (se d. o.) fall, dömdes till döden
och flydde under stora faror till Asien, där
han nådigt mottogs av perserkonungen, som
satte honom till herre över Magnesia vid
Meander, Myus och Lampsakos. T. är en av
Greklands största statsmän; hans mål,
upprättandet av Atens sjömakt, framstår klart,
eljest är det på grund av de splittrade och
med anekdoter starkt uppblandade
uppgifterna vanskligt att bilda sig en
föreställning om hans politiska verksamhet. Biogr. av
Plutarchos. — Jfr E. Meyer, »Geschichte des
Altertums», bd III (1901). M. Pn N-n.
Themptander, Oscar Robert,
ämbetsman och politiker (1844—97). Blev byråchef i
Generaltullstyrelsen 1878 och satt bl. a. i
kommittén för tulltaxans omarbetning (1878).
T. blev riksdagsman
för Stockholms stad
i Andra kammaren
1879, konsultativt
statsråd i Posses
ministär 1880 och
finansminister 1881,
övergick i sistnämnda
egenskap till
Thyse-lius’ ministär 1883,
blev statsminister 16
maj 1884 och behöll [-finansministerportföljen-]
{+finansministerportföl-
jen+} till 1886. Han
åstadkom 1885 en
första och principiell lösning av de
sammankopplade försvars- och grundskattefrågorna (jfr
Grundskatt, sp. 1123). 1880-talets
tullagitation fann i T. en av sina mest energiska
motståndare. Den på hans yrkande genomförda
upplösningen av Andra kammaren (1887)
åstadkom en tillfällig förstärkning av T:s
meningsfränder i denna kammare, men sedan hela den
vid höstens nyval utsedda frihandelsvänliga
Stockholmsbänken i Andra kammaren av
formskäl fått alla sina valsedlar kasserade samt
konungen visat sig obenägen för en ny
riks-dagsupplösning, avgick T. jämte de flesta av
regeringens medl. (1888). Han utnämndes
samtidigt till landshövding i Stockholms län.
Bland viktigare styrelseåtgärder, som före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
