Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Themptander, Oscar Robert - Themsen - Thenar - Thenard, Louis Jacques - Thénards blått - Theobroma - Theobromin - Theocin - Theocritus - Theodor, Theodora - Theodoretos - Theodosia - Theodosius I (romersk kejsare) - Theodosius II (östromersk kejsare) - Theodosius III (östromersk kejsare) - THeodricus monachus (Tjodrek) - Theodulpasset, Matterjoch - Theofanes Confessor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Themsen—Theofanes Confessor
204
togos under T:s statsrådstid, må i övrigt
nämnas Domänstyrelsens organisation (1882) och
postsparbankens inrättande (1883). Led. av
Första kammaren för Kristianstads län 1886
—88 och liberal riksdagsman för Stockholm
i Andra kammaren fr. o. m. 1894 till sin
död, gjorde T. flera betydelsefulla inlägg. —
Från landshövdingeplatsen tog T. avsked 1896
och blev verkst. dir. i Trafik-a.-b.
Grängesberg—Oxelösund. (G. J-n.)
Themsen, se T h a m e s.
The’nar, grek., »flata handen», »fotsulan»,
den i flata handen framskjutande, svällda, av
små muskler bildade delen längs tummens
bas. Den mindre muskelknölen mot flata
handens lillfingerkant kallas hypothenar.
Thenard [tenä’r], LouisJacques, baron,
fransk kemist (1777—1857). Var prof, (delvis
samtidigt) vid École polytechnique, Faculté
des Sciences och College de France i Paris.
Han baroniserades
1825 och var 1833—
48 pär av Frankrike.
Lärjunge av A. F. de
Fourcroy, L. N.
Vau-quelin och C. L.
Ber-thollet, var T. en av
det tidiga 1800-talets
många stora franska
kemister, utmärkt
både som forskare och
lärare. Han upptäckte
vätesuperoxid,
framställde grundämnet
bor och utförde
vik
tiga undersökningar i organisk kemi. Tills, m.
P. L. Dulong undersökte han finfördelade
ädelmetallers katalytiska verkningar. Aled J. L.
Gay-Lussac var T. förenad i en livslång,
obruten och vetenskapligt fruktbärande vänskap;
bland deras gemensamt utförda arbeten
märkas framställningen och studiet av metallerna
kalium och natrium, det slutgiltiga
fastställandet av klorens natur av grundämne och
saltsyrans rätta formel, en förbättrad metod
för organiska föreningars elementaranalys.
Deras arbeten äro samlade i »Recherches
phy-sico-chimiques» (1811). T. utgav en mycket
använd lärobok i kemi, »Traité de chimie
élé-mentaire» (1813—16; 6:e uppl., 5 bd, 1833—
36). Led. av sv. Vet.-akad. (1821). G. S-ck.
Thénards blått [-nä’r-], kem., se
Koboltfärger.
Theobröma, bot., se Kakao.
Theobromln, kem., se T e o b r o m i n.
Theocln, kem. farm., se T e o b r o m i n.
Theo’critus, se T h e o k r i t o s.
Thèodor, Theodöra, se Teodor och
Teodora.
Theodöretos, exeget och kyrkohistoriker
(omkr. 390—omkr. 457). Blev 423 biskop i
Kyrrhos i Syrien. Som teolog tillhörde T. den
antiokenska skolan (se d. o.). Hans exegetiska
arbeten omfattade de flesta av G. T:s och N.
T:s skrifter samt voro av varaktig betydelse.
Bland hans historiska arbeten märkes en
kyrkohistoria i fem böcker (för tiden 323—428).
T. skrev även dogmatiska och apologetiska
verk samt en stor samling »brev». Åtskilliga
av hans skrifter fördömdes på det 5:e
ekumeniska mötet, i Konstantinopel 553. T:s skr.
äro utg. av J. Sirmond (4 bd, 1642). G. A-n.*
Theodösia, se F e o d o s i a.
Theodösius, romerska (östromerska) kejsare.
T. I, romersk kejsare 378—395, ensam
kejsare från 394, son till en framstående
fältherre, Flavius T., vilken under
Valentinia-nus I kuvade ett uppror i Afrika. Efter kejsar
Valens’ (se d. o.) nederlag och död 378
utnämndes T. till medkejsare av Gratianus och
sändes till Balkanhalvön, där han lyckades
förmå goterna att som bundsförvanter slå
sig ned s. om Donau; de östra gränserna
försvarades till största delen av goter. Då
Maximus (se d. o.) störtat Gratianus (se d. o.)
och fördrivit Valentinianus II, besegrades han
av T., som återinsatte Valentinianus II, till
vars stöd han sände Arbogastes (se d. o.).
Men då efter Valentinianus II:s självmord
Arbogastes insatte Eugenius till kejsare i
Västerlandet, besegrades de båda av T. vid
Frigidus i Wippachdalen, varpå T. blev den
siste kejsaren över hela Romerska riket (394).
Den ortodoxa kyrkan gick, delvis tack vare
T., segrande ur sin strid mot arianismen;
hedendomen förbjöds officiellt. T.
efterlämnade sönerna Arcadius och Honorius (se dessa
ord) samt i ett äktenskap med Galla, den
sköna dottern till Valentinianus I, dottern Galla
Placidia, sedan moder till Valentinianus III.
T. II, östromersk kejsare 408—450 (f. 401),
son till Arcadius (se d. o.), sonson till T. I.
Under T:s minderårighet sköttes styrelsen av
hans faders minister Anthemius. Som minne
av dennes kraftfulla regering kvarstå ännu
kring Konstantinopel rester av den s. k.
Theo-dosianska muren. T. uppfostrades delvis av
sin äldre syster Pulcheria. Han förmäldes med
Athenais (Eudocia), dotter till en retor i
Aten. Ett försök att återförena öst- och
Västrom gjordes, då T:s och Eudocias dotter
Eudoxia 437 förmäldes med Galla Placidias
son Valentinianus III. Den lagsamling, som
går under namnet Codex Theodosianus,
utfärdades i båda kejsarnas namn. T:s
regering var uppfylld av kamp mot hunnerna. I
det inre rasade kyrkliga strider, där det
ytterst gällde om suprematien över kyrkan i
östern skulle tillfalla Alexandria,
Konstantinopel el. Rom. Viktigt för hävdandet av
Kon-stantinopels andliga överlägsenhet är
grundläggandet av univ. i Konstantinopel (425).
T., en personligen föga betydande man, dog
barnlös.
T. III, kejsare 715—717. S. Lm.
Theo’dricus mo’nachus (T jo dr ek), norsk
författare från slutet av 1100-talet. Skrev en
norsk historia från Harald Hårfager till
Sigurd Jorsalafare, »Historia de antiquitate
re-gum Norwagiensium» (utg. av G. Storm i
»Monumenta historica Norvegiæ», 1880), den
första Norgeshistoria i egentlig mening. S. T-g.
Theo’dulpasset, Matterjoch, alppass på
gränsen mellan Schweiz och Italien, s. ö. om
Alatterhorn; 3,323 m ö. h.
TheoTanes Confe’ssor (»T. bekännaren»),
bysantinsk historieskrivare. Försvarade mot
kejsar Leo V bilddyrkan, förvisades till
Samo-thraki och dog där 817. T. grundade ett
asketiskt kloster vid Marmarasjön. På enträgna
böner av Georgios Synkellos (se d. o.) skrev
T., såsom fortsättning till Synkellos’ arbete,
en krönika, som omfattar tiden Diocletianus—
Alikael Rangabes (284—813). T:s krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
