Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thesleff, Arthur - Thesmoforierna - Thespiai - Thespis - Thessalien - Thessalonika (Thessalonike, Saloniki) - Thessalonike - Thetes - Thetis - Theunis, Georges - The upper ten - Theuriet, André - Thiaumont - Thibaud, Jacques - Thibaudeau, Antoine Clair - Thibaudet, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Thesmoforierna—Thibaudet
212
Thielska galleriets byggnad.
liolms förbrytarspråk och lägre slang 1910—
12» (1912) och »Bibliska naturbilder» (1921;
postumt, med biogr. av R. Lagerborg). H.E.P.
Thesmoforierna [-fä’-], se D e m e t e r.
Thespiai’ (lat. The’spiae), forngrekisk stad i
Beotien, vid foten av berget Helikon,
huvudort för sånggudinnornas och Eros’ dyrkan.
The’spis, enl. traditionen skaparen av den
grekiska tragedien (omkr. mitten av 500-talet
f. Kr.). Den från Horatius härrörande
sägnen, att T. kringfört sin skådespelartrupp på
vagnar, vilka tillika fått tjäna som flyttbar
skådebana (därav uttrycket t[h]e s p i s k ä
r-ran), beror förmodligen därpå, att vagnar
medfördes i processionerna vid
Dionysosfester-na, vid vilka skådespel uppfördes. A. M. A.*
Thessälien, se Tessalien.
Thessalonika, stad i Makedonien, nu T h
essa 1 o n i k e, S a 1 o n i k i (se d. o.), anlagd på
platsen för den äldre staden Therme av
Kas-sandros (se d. o.). T. blev Makedoniens
förnämsta stad med en viktig hamn och livlig
handel, under den romerska tiden
ståthållarens residens. Aposteln Paulus bildade här
en av de äldsta kristna församlingarna och
skrev till denna de båda tessalonikerbreven
(se d. o.). Åtskilliga fornminnen finnas kvar,
bl. a. en triumfbåge; se K. F. Kinch, »L’arc
de triomphe de Salonique» (1890). M. PnN-n.
Thessalonlke, se S a 1 o n i k i.
Thetes, grek., »daglönare», plur. (sing. thès),
hos Homeros lägsta skiktet av den fria
befolkningen, i Solons klassystem den fjärde och
lägsta klassen. T. hade rösträtt men voro ej
valbara till ämbeten. Den atenska
demokratiens utveckling betingas av t:s tilltagande
betydelse (jfr T h e m i s t o k 1 e s). M. Pn N-n.
The’tis, grekisk havsgudinna, dotter till
Nereus, maka till Peleus, moder till Akilles.
Enl. en äldre saga vann Peleus henne i
brottning trots hennes förvandlingar; en senare
saga berättar, att Zeus velat göra henne till
sin gemål, men då Themis spådde, att T. skulle
föda en son, starkare än sin fader, förmäldes
hon med en dödlig. Enl. Homeros uppstiger
hon ur havsdjupet för att hjälpa
sin son. Till grund för
Thetis-sagan ligger en även i
moderna versioner vida spridd
folksaga. M. PnN-n.
Theunis [töni’], Georges,
belgisk politiker (f. 1873). Var
först officer, sedan
industriid-kare i Charleroi, organiserade
under världskriget arméns
in-tenden tur och var en tid belgisk
generalkommissarie i England.
T deltog i fredsförhandlingarna
i Versailles och var 1919—20
medlem av
skadeståndskommis-sionen. Han var finansminister
1920—21 och ledde 1921—25 själv
en katolsk-liberal
koalitionsregering, rekonstruerad 1923 och
1924. T. genomdrev Belgiens
deltagande i Ruhrockupationen
1923 och deltog i
Londonkonferensen om Dawesplanen 1924
och i Nationernas förbunds
församling s. å. Han har senare
varit ordf, i förbundets
rådgivande utskott för den
ekonomiska organisationen och presiderade vid den
ekonomiska konferensen i Genève maj 1927. F.K. J.
The upper ten [öi a’po te’n], näml, t h o
u-sand, »de övre tiotusen», de förnäma och
rika, »samhällets grädda».
Theuriet [töriä’], André, fransk
författare (1833—1907). T. har på vers och prosa
skildrat fransk natur och franskt
medelklassliv i olika provinser; högst sättas hans
familjeromaner från Lothringen, hans födelsebygd,
Touraine och Savojen, bland vilka flera
översatts till sv. Nämnas må »Le mariage de
Gérard» (1875), »Sous bois» (1878), »Tante
Aurélie» (1884), »L’oncle Scipion» (1890) och
»Le journal de Tristan» (1883), rent
självbiografisk. Blid humor och lättrörd känsla
utmärka T:s författarskap. Han blev 1896
led. av Franska akad. Kj. S-g.
Thiaumont [tiåmä’], se V e r d u n.
Thibaud [tibå’], J a c q u e s, fransk
violinist (f. 1880). Med sin ädla ton och sitt
sällsynt förfinade föredrag anses T. vara sitt
lands främste nutida violinist. I Stockholm
har han konserterat 1907, 1922
(Konsertföreningen), 1930 och 1931. H. G-t.
Thibaudeau [tibådå’], Antoine Clair,
greve, fransk politiker (1765—1854). Slöt sig
till stora revolutionen men medverkade senare
till skräckväldets fall, invaldes 1795 i de
femhundras råd, störtades 1797 och återgick
till advokatyrket. Han blev sedan prefekt och
1800 led. av Conseil d’état, 1808 greve. T.
landsförvisades 1815 som kungamördare men
återkom 1830 och blev 1852 senator. Han
skrev värdefulla memoarer (1824, 1826, 1835).
Thibaudet [tibådä’], Albert, fransk
kritiker (f. 1874). Var 1919—22 fransk lektor
i Uppsala och vann efter kriget anseende
som den radikala franska kritikens främsta
namn med sitt stora arbete »Trente ans de
vie frangaise» (4 bd, 1920—23). T. har skrivit
uppskattade kritiska monogr. över Mallarmé
(1912), Flaubert (1922), Valéry (1923), Amiel
(1929) m. fl. och medarbetar fast bl. a. i
Nou-velleRevueFrangaise. Livligt diskuterade blevo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
