Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thomander, Johan Henrik - Thomar - Thomas - Thomas, Albert - Thomas, Antoine Léonard - Thomas, Bertram - Thomas, Brandon - Thomas, Charles Louis Ambroise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Thomar—Thomas, Ch. L. A.
224
J. H. Thomander. Målning av J. P. Södermark omkr.
1855. Fotografi från Svenska porträttarkivet.
ligt intresserade lian sig för hednamissionen.
Tills, m. Reuterdahl, Bring, Wieselgren m. fl.
deltog han i stiftandet av Lunds
missionssäll-skap 1845. 1838 hade T. utgivit en katekes,
1849 utgåvo han och Wieselgren en omarb.
av Wallinska psalmboken i syfte att
undanröja väckelsekretsarnas klagomål. 1829
ut-kommo »Predikningar och nattvardstal», 1849
»Predikningar öfver alla årets sön- och
högtidsdagars evangelier» (2 dir; da. övers. 1855
—57). Det demoniska i T:s natur med dess
skarpa motsatser förlänade hans tal och
predikningar en egendomligt tjusande prägel.
Dock får man icke av de tryckta
predikningarna den rätta uppfattningen av hans
storhet som talare. Han var näml, i hög grad
en det levande, improviserade ordets man. —
En samling av T:s viktigare »Skrifter»
utkom i 3 dir 1878—79, »Tankar och löjen,
belletristiska drag ur T:s och C. F. Dahlgrens
brefvexling m. fl. källor» (samlade och utg.
av A. Ahnfelt, med levnadsteckning) 1876.
Litt.: En god karakteristik av T. ger G.
Ljunggren, »Inträdestal» (i »Sv. akad:s handl.
ifrån år 1796», d. 41, 1867); O. Hippel,
»Kyr-kolagskommittén 1824—1846» (1914); E.
Lied-gren, »J. H. T. Ett kapitel ur humorns
kyrkohistoria» (i Vår Lösen 1918); N. Algård, »J.
H. T.» (1924; akad. avh.). E.Nwn.
Thomär, se T o m a r.
Thomas, jfr Tomas.
Thomas [tårna’], Albert, fransk politiker
(1878—1932), urspr. läroverkslärare. T.
invaldes 1910 i deputeradekammaren som
socialdemokrat. Under världskriget tog han ledande
del i sitt partis patriotiska samverkan med
regeringen. Han var understatssekr. för
ammunition särenden i ministären Viviani (1915)
och ammunitionsminister i kabinetten Briand
(1915—17) och Ribot (1917) samt från dec.
1916 jämväl medlem av den inom kabinettet
bildade högsta
krigs-kommittén. Han
företog april—juni 1917
över Stockholm en
resa till Ryssland för
att stärka den ryska
revolutionsregeringen
i dess strävan att
fast-hålla vid ententen. T.
intog en i stort sett
välvillig hållning mot
Painlevés och
Clemen-ceaus ministärer.
Efter kriget ägnade T.
sin eminenta förmåga
åt Internationella arbetsbyrån (se I n t e r n
a-tionella arbetsorganisationen) i
Genève, vars dir. han blev 1919. Han
författade bl. a. »Le syndicalisme allemand. Résumé
historique 1848—1903» (1903) och
medarbetade i J. Jaurès, »Histoire socialiste 1789—
1900» (12 bd, 1901—09). F. K. J.
Thomas [tårna’], Antoine Léonard,
fransk skriftställare (1732—85), ryktbar för
éloges, svassande akademiska »äreminnen»
över levande och döda stormän. Han invaldes
1767 i Franska akad. Kj. S-g.
Thomas [tå’mos], B e r t r a m, engelsk
forskningsresande (f. 1892). Studerade i Cambridge,
deltog i världskriget, 1916—18 på
mesopotamiska fronten, var 1918—24 i brittisk tjänst
i Mesopotamien och Transjordanien, 1925—30
vesir och finansminister hos sultanen i Oman.
T. har bl. a. utgivit »Alarms and excursions
in Arabia» (1931) samt »Arabia Felix» (1932)
om en på vetenskapliga resultat givande färd
genom Sydarabiska öknen. A. A-t.
Thomas [tå’mos], Bran don, engelsk
författare (1856—1914). Skrev bl. a. farsen »Charley’s
aunt», som gjort stor lycka över hela världen.
Thomas [tårna’], Charles Louis A
m-broise, fransk tonsättare (1811—96). Var
elev till Lesueur vid konservatoriet i Paris
och prof, i komposition vid konservatoriet
från 1850 samt blev
1871 dess dir. T. vann
på 1840-talet
framgång med lättare
operor och baletter. Han
övergick småningom
till mera universell
tongivning och
solidare struktur. Av hans
verk i denna senare
stil märkes »Le
roman d’Elvire» (1860;
»Drottning Elviras
saga», 1863). T:s
berömmelse är i våra
dagar helt knuten till operan »Mignon» (1866;
Sthlm 1873), som blev hans största framgång.
Mera omstridd blev hans senare stora opera
»Hamlet» (1868), som i Paris gavs under
allmänt bifall med Christina Nilsson som
Ofelia. Av hans sista verk märkas operan
»Fran-goise de Rimini» (1882) och musiken till
Shake-speares »Stormen» (1880; självständig balett
med motiv därur). Han skrev även kyrkliga
verk, kammarmusik, solosånger, körer och
festkantater. T. står tills, m. Gounod som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
