Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thoma, Hans - Thoma, Ludwig - Thomæ - Thomæus, släkt - Thomæus, Jöran Jakob - Thomander, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thoma, L.—Thomander
222
som skulptör. Först omkr. 1890 slog han
igenom och hälsades som en av samtidens
betydande företrädare för germansk anda. Utom
många poesifyllda, fridsamma, idylliska
landskap från Taunus och från Rhens stränder
kunna som typiska prov på hans konst i dess olika
riktningar nämnas »By spelmannen» (1871),
»Våridyll» och »Dalens väktare» (1892; båda
i Dresden), »Söndagsfrid» (1876; Hamburg),
»Ensamhet» (1874; München), »Jesus och den
samaritanska kvinnan» (1881), »Kristus på
korset» och »Kristus och Magdalena» (1902;
väggmålningar i Peterskyrkan i Heidelberg),
»Maria som himladrottning och Schwarzwalds
beskyddarinna» (1912; kyrkan i Bernau).
Nationalmuseum i Stockholm äger ett litet
landskap från 1893. — T. utgav 1909 sina
lev-nadsminnen, »1m Herbste des Lebens», med
forts. 1919, »Im Winter des Lebens».
Litt.: H. Thode, »Böcklin und T.» (1905);
»Klassiker der Kunst», bd 15 (1909); se även
»H. T. Hundert Gemälde aus deutschem
Pri-vatbesitz», utg. av L. Justi (1922), J. A.
Be-ringer, »H. T. Radierungen» (1923), och H.
Maier-Heufser, »Vertraute Stunden mit H. T.»
(1925). G-gN.*
Thoma [tä’mä], L u d w i g, tysk författare
(1867—1921). Inträdde 1899 i redaktionen av
Simplicissimus (se d. o.) och var sedan en av
dess ledare. Under pseud. Peter Schlemihl
skrev han där skarpt satiriska dikter
(»Grob-heiten», 1901 och 1903, m. m.), »Briefwechsel
eines bayrischen Landtagsabgeordneten» (2
bd, 1909—12), kraftiga skildringar av bayerskt
folkliv: »Die Wilderer» (1903), romanen
»Andreas Vöst» (1905), »Der Wittiber» (1911),
»Die Dachserin» och »Ruepp» (1922),
humoresker som »Lausbubengeschichten» (1904; sv.
övers. 1917), »Tante Frieda» (1906) m. fl. T.
hade även mycken framgång med satiriska
pjäser: »Die Lokalbahn» (1902), »Moral»
(1909; uppf. i Sthlm s. å.) m. fl., folkpjäsen
»Magdalene» (1912), flera enaktare (1914 ff.).
»Zoologi» uppfördes i Sthlm 1912. 1919 utkom
»Erinnerungen», 1924 »Gesammelte Werke»
(4 bd). _ R-n B.
Thomæ, se Zwickauprofeterna.
Thomæus, svensk släkt, uppges urspr. vara
från Skottland, inkom till Skåne omkr. 1615
och antog på 1600-talet namnet T.; om
släktgrenen Thomée se d. o., om J. J. T. se nedan.
Jfr O. Thomæus, »Slägten T.» (1898).
Thomæus, Jöran Jakob, präst,
kyrko-historiker (1786—1845), kyrkoherde i
Kristianstad 1828 (tillträdde 1830). T. framträdde
tidigt som omtyckt prosaist och skald i
krist-lig-romantisk anda (»Sånger öfver Jesu
lidande», 1812, m. fl.). T:s dragning till
herrnhutis-men och Schartau gjorde honom till
»läsar-präst». T:s kyrkohistoriska arbeten, »Christna
kyrkans historia uti Sverige» (1817),
»Märkvärdigheter utur allmänna kyrkohistorien» (2
dir, 1827), »Skandinaviens kyrkohäfder» (2
dir, 1835—38) m. fl., äro osjälvständiga men
med försök till vetenskaplig hållning. Efter
T:s död utgavs hans »Minnesbok för svenska
prester» (1845; med biogr. av P. Wieselgren).
— Litt.: E. Newman, »Nordskånska
väckelserörelser», I (1925). E. Nwn.
Thomander, Johan Henrik, biskop (1798
—1865). Prästvigdes 1821, blev 1826 docent
vid teol. seminariet, 1831 e. o. teol. adjunkt,
Hans Thoma. Självporträtt.
1833 prof, i pastoralteologi, allt i Lund, och
1836 teol. dr i Köpenhamn. T. blev 1845 prof,
i dogmatik och moralteologi i Lund, 1850
domprost i Göteborg (tillträdde 1851) och 1856
biskop i Lunds stift. 1855 invaldes han i Sv.
akad., som 1849 tilldelat honom sitt stora
pris för vältalighet utom tävlan.
T. var en genial mångfrestare med starka
estetiska intressen och oerhörd litterär
beläsenhet. Tidigt gav han lysande prov på sin
översättartalang (1825 ff. utgav han en rad
övers, från Shakespeare, Aristofanes, Byron
och Voltaire) liksom också på sin överlägsna
förmåga som polemiker och satiriker. Tills, m.
H. Reuterdahl utgav han 1828—32 och 1836
■—40 Theologisk Quartalskrift (se d. o.). Bland
T:s bidrag märkes hans granskning av
Sveriges nyare homiletiska litteratur, en
samling recensioner, vilka bibehålla sitt värde än
i dag. Märklig är här hans höga
uppskattning av H. Schartau. För att bryta med dåv.
bibelkommissionens principer utgav T. övers,
av N. T. (1835; ny uppl. 1860) men
misslyckades med sitt försök. Till sin religiösa och
teologiska åskådning var han konservativ.
Som kyrkopolitiker var han däremot liberal.
Fördomsfritt tog han parti för
nykterhetsrörelsen, och som led. av kyrkolagskommittén
(1833 ff.) och riksdagen (1840 ff.) ivrade han
för tidsenliga reformer inom
kyrkoförfattningen. Mot den klerikala episkopalismen
ställde han kravet på större inflytande och
rörelsefrihet åt lekmännen, och han
genomdrev, att kyrkomötesinstitutionen fick en plats
i 1846 års kyrkolagsförslag. Under 1840-talet
spelade han en betydande politisk roll och
gjorde sig känd som en av landets främsta
parlamentariska talare. Vid fyra riksdagar
var han led. av statsutskottet.
På 1850-talet fängslades T:s intresse av de
genom liberalismens seger och den stora
folkväckelsens genombrott aktualiserade
problemen. Avgjord fiende till den av Reuterdahl
och de lundensiska högkyrkomännen
företrädda non-possMnwis-politiken, ville han dock
icke vara med om någon radikal omstörtniug
(»Om svenska kyrkans och skolans
angelägenheter», 1853, och »De kyrkliga frågorna»,
1860). — I sitt stift gjorde T. täta
visitations-resor och anordnade
prästsällskapssammanträ-den mellan prästmötena. I bägge fallen blev
T. en föregångsman för de andra stiften. Liv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
