Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild, Thomas - Thorit - Thorium - Thorkelsson, Jón - Thorlacius, släkt - Thorláksson, Guðbrandur - Thorláksson (Þorláksson), P. B. - Thorling, Anders Ivar - Thormóðr Kolbrunarskald - Thorn, Toruń
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Thorit—Thorn
240
ning begav sig T. 1787 till Uppsala för att
taga jur. doktorsgraden. Resultatet av hans
studier blev dock endast en slät kandidat, men
genom sin disputation pro exercitio, som ägde
rum i närvaro av konungen, vann T. med sin
slagfärdighet och retoriska förmåga en av sitt
livs mest lysande triumfer.
Från Uppsala ställde T. med fantastiska
förhoppningar hösten 1788 färden till England,
där han sedan uppehöll sig i U/2 år, sista tiden
på gäldstugan. Han måste emellertid till sin
förvåning konstatera, att engelsmännen
visade sig ännu mer ointresserade av hans
förkunnelse än hans landsmän, och han återvände
därför 1790 till fäderneslandet. T. författade
nu ett nytt memorial till konungen, som gick
ut på att överflytta konungens och riksdagens
makt till en enväldig, oansvarig »hovfilosof»,
till vilken syssla han otvivelaktigt designerat
sig själv. Då inlämnandet av memorialet
avstyrdes, kastade sig T. åter in i de litterära
stridigheterna och publicerade 1791 sin
berömdaste avh., »En Critik öfver Critiker. Med
utkast till en lagstiftning i snillets verld».
Han vände sig här polemiskt mot
franskklassikern Kellgrens negativa, felfinnande kritik
och tog genom sina tre estetiska »lagar» till
orda för en positiv kritik. Men den
epokgörande innebörden i denna lagstiftning
förfuskades genom att underläggas den
Thorild-ska världsåskådningens naturalistiska
relati-vitetslära, varigenom broschyren i själva
verket kom att bli en försvarsskrift för den
dilet-tantiska och pekoralistiska litteraturen. Detta
T:s inlägg gav ny fart åt den litterära
striden, vilken dock hastigt avklipptes genom
Gustav III :s mord. Detta skapade emellertid
politiska förhållanden, vilka den av den
franska revolutionen hänförde T. sökte begagna
sig av för att förverkliga sina eskatologiska
drömmar. Han utgav sina båda memorial
från 1786. försedda med en inledning,
»Ärligheten», där han föreslog hertigen-regenten
att sätta sig i spetsen för den revolution,
som han ansåg förestående i Sverige, och
därvid avskaffa den gamla ståndsförfattningen
och alla ståndsprivilegier. Resultatet blev,
att T. som misstänkt person togs i fängsligt
förvar och landsförvisades 1793. Efter något
kringflackande bosatte han sig i Greifswald,
där han 1795 blev bibliotekarie och prof.
Under intryck av den franska revolutionens allt
våldsammare förlopp förminskades dock snart
T:s revolutionära sympatier, och 1794-—95
framträdde han med en skrift, »Rätt, eller alla
samhällens eviga lag», där han förnekade
folksuveränitetens princip och skisserade den
svenska konservatismens positioner. Den
femtonåriga utlandsvistelsen medförde småningom,
att T:s ursvenska väsen förlorade sin
spänstighet; han hörde med liv och själ hemma i
den svenska miljön. Hans hemlängtan tog
sig bl. a. uttryck i hans »Götamannasånger»
från 1805—06; i en enkel, kärv stil har T.
här biktat sin fosterlandskärlek och sitt djupa
folkliga patos. T:s stridbara lynne invecklade
honom väl i den filosofiska kamp, som
upprörde det begynnande 1800-talets Tyskland och
i vilken han tog parti mot Kant och den
romantiska filosofien, men den geniala
kraften i hans väsen var nu ej längre densamma.
»Samlade skrifter» (4 bd, 1819—35; utg, av
E. G. Geijer; ny uppl., utg. av Sv. vitt.-samf.
genom S. Arvidson, 1932 ff.). — T:s porträtt
återges på vidst. plansch.
Litt.: L. Weibull, »T. T.» (1896) samt i
Samlaren 1898 och 1900; brev utg. av L. Weibull
(1899—1903) och M. Lamm (1907); A. Karitz,
»Tankelinjer hos T.» (1913); A. Nilsson, »T.»
(1915) och i Edda 1921; M. Lamm,
»Upplysningstidens romantik», II (1920); S.
Arvidson, »T. Studier i hans ungdomsutveckling»
(1931). J-K-g.
Thorit, miner., se T o r i t.
Thörium, kem., se T o r i u m.
Thorkelsson [på’rkjälsån], J 6 n, isländsk
forskare (1859—1924), fil. dr i Köpenhamn
1888 och landsarkivarie i Reykjavik 1900. T.
var mycket verksam som utgivare: bl. a. bd
2—11 av »Diplomatarium Islandicum» och bd
1—4 av »Alpingisbækur Islands» (Det
isländska alltingets handlingar från 1570 till 1612;
1912—21). J.H-n.
Thorläcius [tår-], urspr. isländsk släkt, som
härstammar från biskop Thorlåkur Sk
filas o n (d. 1656). — Sküli Thöröarson
T., isländsk fornforskare (1741—1815), var
rektor 1769—1803 först i Kolding och
sedermera i Köpenhamn. Han deltog bl. a. i
utgivningen av Snorres »Heimskringla», 3 (1783).
— Hans son Bör ge T. (1775—1829) blev
prof, i klassisk filologi i Köpenhamn 1803 men
sysslade även med fornisländska ämnen. Hans
filologiska avh. äro samlade i »Opuscula
aca-demica» (1806—22). J. H-n.
Thorlåksson [påTlåuksån], Guöbrandur,
isländsk biskop (1542—1627). Blev 1564
rektor, 1567 präst och var från 1571 biskop i
Hölars stift. T. genomdrev en förbättring av
prästernas bildning och villkor och verkade
med stor iver för upplysningen och religionen
genom utgivande av böcker (se Isländska
litteraturen, sp. 788). Han ritade den
första någorlunda pålitliga kartan över
Island. — Litt.: P. E. Ölason, »Menn og
menn-tir», III (1924); Islandica, XVII, 1926. J. H-n.
Thorläksson (P o r 1 ä k s s o n), P. B., se I
s-ländsk konst, med bild.
Thorling, Anders Ivar, läkare (f. 1878
27/12), med. dr och docent i praktisk medicin
i Uppsala 1918, prof, i pediatrik och praktisk
medicin vid Uppsala univ. 1923, överläkare vid
Ronneby brunn 1918—23, läkare vid
Samari-terhemmet i Uppsala sedan 1912.
Gradual-avh.: »Studier över alkalikloridernas
omsättning och antagonismverkningar» (1918). Tillg.
Thormödr Kolbrunarskald, se Tor mod.
Thorn [tärn], off. T o r u n, stad i n. v.
Polen (före 1918 i preuss. prov. Westpreussen),
vid nedre Weichsel; 54,280 inv. (1931), därav
omkr. 5,000 tyskar; huvudstad i
vojevodska-pet Pomorze. Järnvägsknut med betydande
trä varuhandel; maskinfabriker,
livsmedels-och träindustri m. m. T:s inre delar bevara
ännu delvis sin medeltida prägel; bland
byggnader märkas rådhuset (från 1200-talet) samt
de i gotisk stil uppförda Johannes-,
Maria-och Jakobskyr korna, alla huvudsaki. från
1300-talet (bild av Jakobskyrkan vid Polsk
konst, bild 1). Delar av stadsmuren med
flera portar kvarstå samt ruiner av den forna
ordensborgen. T. har flera högre
läroanstalter, stadsbibliotek m. m. — T. anlades 1231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
