Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorell, Hildegard Katarina, f. Bergendal - Thorell, Tord Tamerlan Teodor - Thoresen, Ida - Thoresen, Magdalene, f. Krag - Thorfinn Karlsefni - Thorianit - Thorild, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Thorell, T. T. T.—Thorild
238
Bergendal, porträttmålarinna
(1850—-1930), 1872 g. m. auditören O. R. Thorell.
Studerade vid Konstakad. i Stockholm 1876—
79 samt i Paris. Representerad i
Nationalmuseum av bl. a. »Modersglädje» (1894). Hon
målade porträtt av Gunnar Wennerberg (1895),
självporträtt (1897), I. G. Clason (1898), fru
C. Clason (s. å.), C. F. Lundqvist (1911; Kungl.
teatern) m. fl. G-gN.*
Thorell, Tord Tamerlan Teodor,
zoolog (1830—1901). Blev fil. dr i Uppsala
1855, docent i zoologi där 1856 och var
adjunkt i zoologi vid Uppsala univ. från 1859,
tjänstledig från 1866, fick avsked 1877 med
professors titel. Från 1875 vistades T. mestadels
i Sydeuropa. Fr. o. m. sin gradualavh.
ägnade han sig huvudsaki. åt studiet av
spindlarna, om vilka han skrev mycket
omfattande och värdefulla arbeten. Han var sålunda
en av de högsta auktoriteterna på
arachni-dernas område. En på sin tid allmänt för
högre stadier använd lärobok var T:s
bearbetning »Zoologiens grunder» (2 bd, 1860—65).
Led. av Vet.-akad. (1877). Lönnb.
Thöresen, Ida, skulptris (f. 1863 10/8).
Studerade i Paris, bl. a. 1895—99. Hon har utom
»Soldyrkaren» (marmor), »Ung flicka» (brons),
träskulpturerna »Tänkaren» och »Kristusbild»
utfört porträttbyster och reliefer. G-g N.*
Thöresen, M a g d a 1 e n e, f. K r a g,
danskfödd norsk författarinna (1819—1903), 1843 g.
m. prästen H. K. Thöresen (d. 1858). Hon
rycktes med av den nationellt romantiska
rörelsen på 1850-talet
men fick erkännande
som författarinna
först sent. Av hennes
berättelser och skisser
må nämnas »Signes
historie» (1864; sv.
övers, s. å.),
»Billeder fra vestkysten af
Norge» (1872) och
»Livsbilleder» (1877),
av hennes skådespel
»Inden döre» (1877;
uppf. i Sthlm 1878).
— Ehuru hon
hänför
des av Norge, skildrade hon det med en
utlännings öga; hennes originella och storslagna
personlighet kommer bäst fram i hennes »Breve
1855—1901» (1919). 1903 utgåvos »Udvalgte
fortællinger», 1904—06 »Romaner og
fortæl-linger» (6 bd). R-n B.
Thorfinn Karlsefni, isländsk storman,
Vin-landsfarare. Kom 1002 till Grönland, företog
därifrån följ, år med 3 fartyg en färd till
Vinland och stannade där två vintrar. Efter
återkomsten till Grönland besökte T. Norge
samt bosatte sig vid Skagafjorden på
Island. Jfr Vinland. O. Sjn.
Thorianlt, miner., se T o r i a n i t.
Thorild, Thomas, skald, filosof (1759 18/4—
1808 Vio). Härstammade från en gammal
bohuslänsk allmogesläkt. Tidigt föräldralös,
kom han 1772 till Göteborg, från vars
gymnasium han 1775 begav sig till Lund. Där
fördes han bort från sin ungdoms kristna tro;
hans tankeliv befruktades av upplysningens
idéer, men han kom också samtidigt i kontakt
med förromantiken. Med utgångspunkt och
inspiration från denna utformade han en
originell världs- och konståskådning och
framträdde därvid som den svenska
förromantikens främste banerförare i dess opposition
mot franskklassicismens regelvälde och
upplysningens materialism. Vad som framför allt
karakteriserade denna åskådning, sådan den
sedan under hans liv alltmer konsekvent
utbildades, var dess i en dynamisk,
deterministisk panteism grundade naturalistiska,
individualistiska och optimistiska kynne: allt var
gott och skönt på sin plats i det stora, levande
natursammanhanget. Denna insikt var
emellertid enl. T. tillgänglig endast för »den vise»,
och det var som en sådan T. med sin naiva
naturs groteska egenkärlek och självbeundran
uppfattade sig själv. Hans intuitiva »allblick»,
hans mystiska känsla av identitet med »det
hela», fyllde honom med en intensiv
stolthets-och lyckokänsla; han kände sig alltmer som
en gudasänd profet, kallad »att förklara hela
naturen och reformera hela världen».
1 denna avsikt lämnade han 1781 Lund och
begav sig till Stockholm, där han drömde
sig i egenskap av Gustav III:s »vän» få
övertaga rikets styrelse. Han insände till Utile
Dulcis vittra tävling 1781 en lärodikt på
hexameter — en epokgörande metrisk nyhet —
över ämnet »Passionerna», där han i ett
patetiskt språk förkunnade sin filosofiska
åskådning och glorifierade förromantikens litterära
storheter. Då sällskapet endast tillerkände
skaldestycket ett mindre pris, bl. a. under
förebärande av versslagets »lika vådeliga, som
onödiga nyhet», avsade sig T. i en svarsskrivelse
högdraget priset och gav samtidigt uttryck
åt den revolutionerande, av hans temperament
och världsåskådning dikterade uppfattningen,
att »vart snille är fött lagstiftare,
självskapare i sitt ämne. Det tar icke, utan ger lagar».
I den hetsiga, av T. hänsynslöst förda
litterära strid, som med anledning härav utbröt
mellan T. och Kellgren, drog den förre det
kortaste strået, men han kastade sig då med
oförminskad kampiver och reformlust över på
det politiska gebitet och gav sin
demokratiska individualism fritt utlopp i den av
honom 1784 uppsatta tidningen Den Nye
Granskaren, som han inledde med en flammande
artikel om tryckfriheten och där han hänfört
hävdade folksuveränitetens läror. För samma
sak tog T. också till orda i de memorial »Om
det allmänna förståndets frihet», som han
tillställde konungen och ständerna vid 1786 års
riksdag. Där frambröt i all sin kraft T:s
lysande stilistiska förmåga som prosatör, en
egenskap, som sammanhängde med hans
medfödda talarbegåvning: hans stil har det
talade ordets friskhet och konkretion. Då T:s
röst emellertid förklingade ohörd, greps han
av förakt för sitt otacksamma fädernesland
och utsåg England till verksamhetsfält för
sina världsreformatoriska planer. Den
ungdomliga, varmhjärtade men abstrakt
verklighetsfrämmande idealism, som inspirerat dessa
planer, liksom hans rastlösa verksamhet över
huvud, tog sig det följ, året ett groteskt
uttryck i ett brev till hans gynnare Per Tham
på Dagsnäs, där han utkastade programmet
till en storslagen världsrevolution, genom
vilken världsstyrelsen skulle komma i händerna
på genierna och deras organ hjältarna. För
att skaffa sig auktoritet för denna sin
gär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
