Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorstenson, Axianne - Thortveitit - Thorvaldsen, Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Thortveitit—-Thorvaldsen
246
i arbetet för kvinnornas rösträtt, har verkat
inom liberala partiorganisationen i Stockholm.
Hon är led. av styrelserna för
sammanslutningar för att främja kvinnornas rätt i
lagstiftningen och på arbetsmarknaden och vice ordf,
i Centralförbundet för socialt arbete. E. H-n.
Thortveitit [tor-], grönt till grått, mycket
sprött, något epidotliknande, kemiskt med
thalenit (se d. o.) närmast besläktat
granit-pegmatitmineral, som väsentligen utgöres av
scandiumsilikatet SC2O3.2 Si O2. T. är det
enda närmare kända egentliga
scandiummine-ralet (Sc2O3 ung. 40 %), kristalliserar
monoklint (se Kristallsystem) samt har
hårdheten 6—7 (se H å r d h e t s s k a 1 a) och
spec. v. 3,49—3,57. De ursprungliga
fyndorterna ligga i Iveland och Evje i Sätersdalen,
Norge; senare har t. påträffats även vid
Be-fanamo på Madagaskar. N. Zn.
Thorvaldsen [-valls-], Bertel, dansk
bildhuggare (1768 13/n—184 4 24/3). T. föddes som
oäkta barn, och det råder tvivel om vem som
var hans fader; han tog namn efter
islänningen Gotskalk T. Hans barndomshem
var fattigt. 12 år gammal fick han tillträde
till konstakad:s skolor. På samma gång som
han studerade där, biträdde han Gotskalk T.,
som var bildhuggare och särskilt sysslade med
dekorativa arbeten för skeppsbyggen.
Konstakademiens inflytelserike dir., målaren N.
Abildgaard, uppmärksammade tidigt T:s
ovanliga begåvning och gav honom sitt stöd. Då
T. i stor utsträckning måste sörja för
familjens uppehälle, gick hans utbildning
långsamt. 1789 erhöll han akad:s stora
silvermedalj, 1791 den lilla guldmedaljen och 1793 den
stora. 1796 kunde han resa till Rom ombord
på fregatten »Thetis», som var beordrad till
Medelhavet. Bland T:s arbeten före avresan
må särskilt nämnas statyerna »Euterpe» och
»Terpsichore», utförda efter Abildgaards
förmedling för arvprinsens palats (nu Kristian
X:s palats) på Amalienborg. Sergel, som såg
honom på platsen modellera dessa statyer i
stuck, fick ett omedelbart intryck av hans
begåvning. Också bysten av A. P. Bernstorff
bör nämnas; den visar en inträngande
karakteristik och en elegant, av 1’ancien régime
präglad formbehandling.
8 mars 1797 blev T:s »romerska
födelsedag», som han, i motsats till sin verkliga
födelsedag, firade till sin död. Det har
knappast varit utan betydelse för T:s utveckling,
att han kom till Italien sjövägen och till Rom
över Malta, Palermo och Neapel. Hans
inställning till den antika konsten blev
grundmurad, innan han blev förtrogen med den
italienska renässansens stora mästare. I Rom
slöt sig T. nära till målaren A. J. Carstens
och till den danske, europeiskt ryktbare
arkeologen Zoega. Särskilt den senare utövade
ett djupgående inflytande på T:s utveckling;
genom hans vägledning fördjupades T:s
förståelse för den antika konstens väsen. — Det
tog åratal, innan han fann sig till rätta,
innan, som han själv sade, snön smälte i hans
ögon. Tidens republikanska ideal blevo hans:
»mannens väsen i glädje som i sorg skulle
präglas av den klarhet och den oföränderliga
ro, som utmärker det upphöjda sinnelaget».
T:s första storverk, Jasonstatyn (1803), bär
vittne härom. Med den slog han igenom, och
beställningarna strömmade in. Under de 16
år, som förflöto från Jasonstatyns tillkomst
till T:s besök i Danmark 1819, utvecklade
sig hans talang i hela sin frodighet. Bland
hans statyer må särskilt framhållas »Hebe»,
»Apollon», »Ganymedes och örnen», »Mars och
Amor», »Iloppet», »De tre gracerna», »Venus»,
»Psyke och Amor», »Herdegossen», furstinnan
Baryatinska, lady Georgiana Russell,
»Mercu-rius» och »Det schweiziska lejonet» i Luzern
(se bild vid d. o.), bland relieferna »Musernas
dans», »Akilles och Briseis», »Kristus
välsignar barnen», »Amor sårad av biet»,
»Ca-ritas», »Dagen» och »Natten», »A genio
lumen» samt framför allt Alexanderfrisen i
Kvirinalen.
T:s andra romerska period (1820—38)
karakteriseras av statyerna till Vor Frue kirke
i Köpenhamn och en lång rad stora
monument, bl. a. över Pius VII i Peterskyrkan i
Rom, Poniatowski och Kopernikus i
War-schau, Gutenberg i Mainz, Schiller i
Stuttgart. Bland de talrika reliefer, som han
utförde mellan dessa stora arbeten, märkas »De
fyra årstiderna» och »Tobias botar sin blinde
fader». Bland T:s arbeten intaga hans byster
en framskjuten plats; som typiska kan man
nämna porträtten av baronessan Schubart,
målaren J. C. Dahl, Metternich, Fredrik VI av
Danmark, lord Exmouth och lady Sandwich.
T:s sista period är knuten till herresätet
Nysö, där han slutligen fann det sköna hem,
som livet igenom hade varit hans längtans
mål. Här utförde han sitt självporträtt i
helfigur. Från samma period härstamma
Her-kulesstatyn och en rad reliefer och friser,
bland vilka »Julglädje i himlen» står främst.
T:s mästerskap ligger först och främst i
hans känsla för linjernas och rörelsernas
rytmik. Det är betecknande, att nästan alla hans
statyer tåla ses från alla sidor utan skada för
deras harmoniska verkan. Avgörande för hans
konstnärliga betydelse är därnäst hans vakna
sinne för monumental storhet, som särskilt i
Pius VII:s staty kommer till imponerande
utveckling. För formens liv och individuella
karaktär hade han mindre intresse, och
likaledes försmådde han att söka virtuositet i
behandlingen av materialet. Hans stränga stil
och olympiskt ädla enkelhet blevo normerande
för tidens ideella uppfattning av
människosläktet, och danskarna funno mycket av sitt
inre väsen återspeglat i hans kontemplativa,
lidelsefria marmorbilder. Hans samtid såg i
hans konst idealet förverkligat; utvecklingen
tog efter honom andra vägar, men man kan
ej frånkänna honom rangplatsen som den
främste representanten för nyantikens
skulptur — mera sträng klassiker än Sergel, vida
större konstnär än Canova.
1837 förordnade T. i sitt testamente, att
hans konstnärliga kvarlåtenskap skulle
tillfalla Köpenhamns kommun och utgöra ett
eget museum. Arkitekten Bindesbölls
genialiska och originella ritningar till
museibygg-nad — det var ett gammalt, invid
Christians-borgs slott beläget vagnshus, fem om- och
tillbyggdes för ändamålet -— antogos 1839,
och arbetet tog sin början.
Thorvaldsens museum (se
Köpenhamn. bild på pl. 1) stod under tak
1841. De yttre fasaderna med Sonnes (nu
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
