Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thugs (Phansigar) - Thugut, Johann Amadeus Franz de Paula von - Thuille, Ludwig - Thuillerie, Gaspard Coignet de la, greve de Courson - Thuja, Tuja, Livsträd - Thujopsis - Thukydides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Thugut—Thukydides
250
natur och betraktades av t. själva som offer
åt gudinnan Käli (se Dur gä). T. dyrkade
särskilt sitt heliga instrument, ett slags
hacka, med vars hjälp de mördade begrovos.
— Jfr Ph. M. Taylor, »Confessions of a thug»,
utg. av Stewart (1916), och J. Charpentier i
Sv. Orientsällskis Årsbok 1925. J. Ch-r.
Thugut [tö’got], Johann Amadeus
Franz de Paula, frih. von, österrikisk
statsman (1736—1818). T. gjorde karriär som
diplomat och innehade beskickningar och
missioner i Konstantinopel, Berlin, Warschau och
Neapel, varunder han synes ha tjänstgjort som
hemlig rapportör åt Frankrike. Han blev 1794
statskansler. Österrike förlorade visserligen
just då Belgien till Frankrike, men 1795
lyckades T. genomdriva Polens tredje delning,
med betydande landförvärv för sin stat. T.
förmådde ej att i fortsättningen samla
Österrike till motstånd mot Bonaparte utan
nödgades avsluta freden i Campo Formio (1797).
Då T. biträtt tredje koalitionen mot
Frankrike men även denna led motgångar,
avskedades han 1800. — Ty. monogr. av A. v.
Vivenot (2 bd, 1870). N. F-ll.
Thuille [toi’le], L u d w i g, tysk tonsättare
(1861—1907), var elev av Rheinberger i
München och verkade i denna stad som högt
ansedd lärare i pianospel och musikteori; var
även anställd som lärare vid musikakad. i
München. T. utgav en mycket använd lärobok
i harmonilära (1907; tills, m. R. Louis). Som
kompositör framträdde han med flera operor
(»Theuerdank» m. fl.), orkestersaker
(»Traum-sommernacht»), kammarmusik, solosånger och
pianostycken i moderat nyromantisk anda.
Biogr. av F. Munter (1923). T. N.
Thuillerie [tyilri’], G a s p a r d C o i gn e t
de la, greve de Courson, fransk
diplomat (1594—1653). Efter diplomatisk
verksamhet i Italien och Holland sändes T. 1644
att bringa det svensk-danska kriget till ett
slut och därigenom möjliggöra för Sverige att
ägna alla sina krafter åt det tyska kriget.
Han lyckades efter många svårigheter
genomföra sitt medlingsuppdrag och föra
Brömsebro-freden i hamn men kunde sedan icke förmå
Danmark till öppen brytning med det
kejserliga partiet, oaktat han nov. s. å. avslöt
en i praktiken betydelselös allians mellan
Frankrike och Danmark. — Jfr Y. Lorents,
»Efter Brömsebrofreden» (1916). L-ts.
Thu’ja, T u’j a, Livsträd, träd- och
busk-släkte av fam. Cupressaceae, omfattande 6
arter, som visa mer el. mindre platta grenar
och heterofylli (se d. o.). En fröplantas
huvudskott bär nedtill 2 täml. breda hjärtblad,
varpå kransvis ställda, omkr. 1 cm långa barr
följa (ungdomsform). Denna bladform låter
sig fixeras genom sticklingar (retinispora el.
retinospora). Groddplantans sidoskott och
senare skottgenerationer bära däremot mycket
mindre, tätt tegellagda, korsvis motsatta,
fjällika barr. Kottarna äro små, bildade
av några korsvis motsatta, slutligen
för-vedade kottefjäll, av vilka de mellersta 2—3
paren bära frön. — Släktet tillhör Nordamerika
och Östasien. Vissa arter odlas i Sverige,
särskilt T. occidentalis, som i sitt hemland,
Nordamerika, blir ett 20 m högt träd och på grund
av sitt ständigt gröna bladverk kallas
livsträdet. Bladen innehålla den giftiga thuja-
Thuja orientalis aurea.
oljan; veden (»vit ceder») nyttjas i
hemlandet i byggnadsindustrien. T. orientalis,
österns livsträd, med lodrätt utbredda grenar,
är inhemsk i Östasien men såsom odlad
vida spridd även i andra världsdelar (jfr bild
24 och 25 på pl. Barrträd). R. Fl.
Thujo’psis, trädsläkte av fam. Cupressaceae,
nära besläktat med Thuja, varifrån det skiljes
såväl genom kottefjällens utseende som
genom de breda, platta smågrenarna och de
fjällika bladen, vilka äro silvervita på
grenarnas undersida. Den enda arten, T.
dola-brata, inhemsk i Japans bergstrakter, där den
blir ända till 30 m hög, odlas i Sverige som
prydnadsväxt ända upp i Mälartrakten. R. Fl.
Thuky’dides (grek. Thukydi’des’}, grekisk
historieskrivare (f. omkr. 460 f. Kr., d.
efter 399). Som kommendant för en atensk
flottavd. 424 lyckades T. icke skydda
Amfi-polis mot Brasidas, gick därpå i frivillig
landsflykt och använde sin tid till resor och
utarbetande av sitt verk om det peloponnesiska
krigets historia. I inledningen tillkännager han
sin avsikt att behandla hela kriget, men verket
avbrytes med 411. Somliga antaga, att T.
efter freden 421 börjat framställa krigets
första del och senare, då det åter utbrutit,
omredigerat och utvidgat arbetet.
Indelningen i 8 böcker är senare. T. har tagit djupt
intryck av de andliga rörelserna i Aten på
hans tid (sofistiken). Han inskränker sig till
att skildra samtida tilldragelser, i vilka han
själv deltagit el. om vilka han kunde inhämta
underrättelser av andra, som deltagit i dem;
han begagnar även urkunder. Exkurserna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
