Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thulin, Enoch Leonard - Thulin, Gabriel - Thulin, Johan Einar Ossian Jönsson - Thulin, Josef Gottfrid - Thulit - Thulstrup, Carl Ludvig Henning - Thulstrup, Carl Magnus - Thun - Thun (und Hohehstein), Franz Anton - Thunberg, Carl Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Thulin, E. L.—Thunberg, C. P.
254
Thulin, E n och Leonard, flygare,
flygtekniker och industrimän (1881—1919).
Studerade 1908—12 flygvetenskap, huvudsaki. i
Frankrike, och erhöll 1912 flygardiplom i
Reims. T. blev 1912
fil. dr i Lund på avh.
»Om luftmotståndet
mot plana ytor». 24
sept. 1913 företog T.
den första flygningen
fram och åter över
Östersjön
(Landskrona—Stralsund—Träl-leborg), flög april 1914
Paris—Landskrona och
maj 1914 Malmö—•
Stockholm (55 mil) på
4 tim. 17 min., vilket
då blev skandinaviskt
rekord, samt utförde flera andra för sin
tid märkliga flygningar. 1914 grundade T.
i Landskrona flygplans- och
flygmotorfabrik, den första i Sverige, vilken 1918
sysselsatte omkr. 1,000 pers. T:s flygskola på
Ljungbyhed, vid vilken ett hundratal
flygare utbildats, pågick 1915—19. T. omkom
vid flygplanshaveri vid Landskrona. T:s
roterande flygmotorer äro ännu (1933) i bruk på
ett mindre antal svenska skolflygplan. T.
utgav bl. a. »Flygmaskinen» (1916; tills, m.
I. Malmer) och »Flygmotorn. A. Roterande
motorer» (s. å.). ö-g.
Thulin, Gabriel, kameralist (f. 1865 22 la),
bror till J. G. T. Blev docent i finansrätt
m. m. 1890 samt jur. dr 1893 i Lund,
kammarråd 1893 och regeringsråd 1909. Han har
utfört en mängd utredningar samt
sakkunnig-och kommittéuppdrag, av vilka även framgått
värdefulla tryckta framställningar,
»Utredning ang. patronatsrättigheterna i Skåne,
Halland och Bohuslän» (2 bd, 1901), »Redogörelse
för de ecklesiastika boställena i Gäfleborgs
län» (1904), i Västernorrlands län (1906), i
Jämtlands län (1909), »Historisk utveckling av
den svenska skifteslagstiftningen» (1911),
»Utredning ang. vissa prästerliga tjänster» (1916,
1921) m. fl. T. har dessutom utgivit bl. a.
»Om mantalet», I (1890), och »Om konungens
ekonomiska lagstiftning» (s. å.). T. är bl. a.
ordf, i Föreningen Norden. C. G. Bj.
Thulin, Johan Einar Ossian
Jönsson, ämbetsman (f. 1883 27/2). Blev fil. kand,
i Uppsala 1905, sekr. i nykterhetskommittén
1911, e. förste aktuarie i Kontrollstyrelsen
1915 och 1918 byråchef. T. har verksamt
bidragit till restriktionssystemets, främst
teoretiska, utformning. Socialdemokrat sedan
studentåren, var T. 1919—32 led. av Första
kammaren och av konstitutionsutskottet. H. G-n.
Thulin, Josef Gottfrid, militär,
gymnast (f. 1875 10/3), bror till G. T. Blev
underlöjtnant vid Södra skånska inf.-reg:tet 1894
och major på reservstat 1917. T. tog
gymna-stikdirektörsexamen vid Gymnastiska
centralinstitutet 1899 och var gymnastiklärare vid
Högre allm. läroverket i Lund 1901—-17. Han
är grundare och ledare av Sydsvenska
gymnastikinstitutet (se d. o.) och förf, till flera
arbeten i gymnastik. Å. S-n.
Thullt, miner., se Z o i s i t.
Thu’lstrup, Carl Ludvig Henning,
militär, tecknare (1836—1902), son till C. M.
T. Blev överstelöjtnant vid Generalstaben
1882, var chef för Krigsskolan på Karlberg
1882—90 samt överste och chef för
Södermanlands reg:te 1890—96. T. utgav bl. a.
litografiska karikatyrhäften, »Minnen» (1865—
71) och »Afbildningar af nordiska drägter»
(1886—89; 16 planscher i litografiskt färgtryck
med text av J. H. Kramer). -rn.*
ThuTstrup, Carl Magnus, militär,
statsråd (1805—81). Blev 1824 underlöjtnant vid
Fältmätningsbrigaden, överstelöjtnant där 1857
och var från 1853 överste i armén.
Samtidigt var T. lärare vid Högre
artilleriläroverket å Marieberg (1832—50) och
guvernör för Krigsakad. på Karlberg (1850—61).
Han adlades 1858 och blev 1861 generalmajor
och konsultativt statsråd samt var 1868—70
chef för Sjöförsvarsdep. 1874 blev han
generallöjtnant. (M. B-dt.)
Thun [tön], stad i schweiz. kantonen Bern,
vid Aar, nedanför dess utlopp ur Thunsjön;
23,451 inv. (1930). Betydande industristad (bl.
a. tillv. av lergods, metallvaror och ost) samt
landets förnämsta garnisonsort. Besökt
turistort och centrum för trafiken till Berner
Oberland.
Thun [tön], T. und Hohenstein, Franz
Anton, greve, från 1911 furst von T.,
österrikisk politiker (1847—1916). T., som 1881
blev ärftlig medlem av österrikiska
herrehuset och 1883 led. av bömiska lantdagen, var
en kraftig förfäktare av klerikala och feodala
grundsatser och av tjeckernas statsrättsliga
fordringar. Som ståthållare i Böhmen 1889—
96 arbetade han för en försoning mellan
tyskar och tjecker, vilket i hög grad ådrog
honom ungtjeckernas ovilja. 1898—99 var T.
konseljpresident och inrikesminister, 1911—15
ånyo ståthållare i Böhmen. R. Sv-m.
Thunberg, Carl Peter, botanist,
forskningsresande (1743—-1828). Var Linnés
lärjunge och blev fil. dr 1772. T. företog 1770 en
resa till Holland och Paris och medföljde
sedan ett holländskt
fartyg såsom
skeppsläka-re till Kaplandet, där
han 1772—75 idkade
botaniska
forskningar. Han fortsatte
sedan sin resa till Java
och reste med en
holländsk beskickning till
Japan för att samla
växter för holländska
trädgårdar. Där
vistades han till dec.
1776, varefter han
ånyo besökte Java och
senare Ceylon, samt återkom till Sverige i
mars 1779. Han förordnades att förestå den
botaniska professuren i Uppsala, blev 1781
e. o. prof, och 1784 ord. medicinae och
bota-nices professor. De av T. hemförda
samlingarna voro mycket omfattande, och han
uppställde ett 70-tal växtsläkten och bortåt
1,900 nya arter. En del av dessa släkten och
arter ha visserligen senare kommit att
uppfattas annorlunda, men å andra sidan ha bland
hans samlingar ytterligare minst 500 arter
senare urskilts. För kännedomen om den
japanska floran har hans arbete varit av grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
