Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiberius (Claudius Nero, Tiberius Caesar Augustus) - Tiber(n) - Tibesti - Tibet (tyg) - Tibet (Centralasien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Tiber(n)—Tibet
272
het för yttre ståt och folkliga förlustelser voro
icke heller ägnade att göra honom avhållen
av mängden. T., som troddes ha betraktat
sin brorson Germanicus som medtävlare om
folkgunsten, beskylldes av ryktet att själv
ha bragt honom om livet och att ha låtit
undanröja sin medbrottsling. Ett parti
samlade sig kring Agrippina, Germanicus’ änka,
Åügustus’ dotterdotter, och hennes söner, som
sedan T:s son Drusus år 23 avlidit stodo
kejsartronen närmast. T:s stegrade
misstänksamhet riktade sig mot dessa. Agrippina och
hennes äldste son, Nero, avlägsnades från Rom
och dogo i förvisning. Drusus, Agrippinas
andre son, dog i fängelse år 33. Skulden för
deras olyckor tillskrevs huvudsaki. T:s
gunstling, praetorianprefekten Aelius Seianus. Man
antog, att han för att trygga sitt inflytande
över T. förmått denne att draga sig undan
till Capri (år 27). Men han blev plötsligt på
T:s befallning gripen i Rom och utan
rannsakning avrättad år 31. Han misstänktes för
att ha ämnat störta T. från tronen. Man var
i forntiden övertygad om misstankens
riktighet, och den nyare historieskrivningen har
slutit sig till samma åsikt. T:s regering
ändrade emellertid icke karaktär, och T.
stannade på Capri till sin död. Jfr S. L. Tuxen,
»Kejser T.» (1896). E. St.
Tlber(n), it. Te’vere, lat. TTberis, mell.
Italiens huvudflod, uppstår i Etruskiska
Apenninerna på Monte Fumaiolo (ej långt från Arnos
källor), flyter i omväxlande s. och s. ö.
huvudriktning genom Umbrien och Latium, böjer
av mot s. v. över Romerska kampagnan,
genomflyter Rom och utmynnar i Tyrrhenska
havet; längd 403 km, flodområde 17,169 kvkm.
Bland de talrika bifloderna märkas från höger
Paglia, från vänster Nera och Anio (Teverone).
T. har två mynningsarmar, en sydlig förbi
Ostia och en nordlig vid Fiumicino, urspr. en
grävd kanal. Floden medför stora
sedimentmassor och beräknas framflytta sitt delta 3 m
årl.; den forna hamnstaden Ostia li ger 4,5
km från nuv. kustlinjen. T. är farbar för
småfartyg från Neras inflöde, men trafiken
ovanför Rom är obetydlig.
Tibe’sti, av de infödda kallat Tu,
berglandskap i ö. Sahara, ung. halvvägs mellan Stora
Syrten och Tsadsjön. över de lägre, av äldre
kristallina skiffrar uppbyggda kedjorna höja
sig mäktiga basalt- och trakyttoppar, och
talrika varma källor visa, att den vulkaniska
verksamheten ej h. o. h. upphört; högsta
toppen ärÆmi-Kussi, som uppges nå 3,415 m ö. h.
Nederbörden är ej riklig men tillräcklig för
en torftig stäppvegetation och invånarnas
odlingar. Befolkningen utgöres av tibbu (se d. o.).
Huvudort är Bardai. T. besöktes av Rohlfs
1865 och Nachtigal 1872. Sedan 1912 ha
franska militärexpeditioner pacificerat
invånarna, som förut ofta gjort karavanvägarna
osäkra. Politiskt är T. nu delat mellan
Franska Västafrika och Franska
Ekvatorial-afrika; Italien har dock gjort anspråk på T.
Ti’bet, fint kyprat kamgarnstyg i fyrskaftad
bindning med inslagen synliga över tre
varp-trådar och bundna vid var fjärde.
Tibet, kin. lydland i Centralasien, mellan
Pamir i v., Kun-lun i n. och Himalaja i s.; i
o. kan gränsen sägas framgå över de stora
östasiatiska flodernas källområden. T. är
jor
dens högst belägna landområde, omfattande
omkr. 1,150,000 kvkm. Det kan liknas vid en
högfjällsplatå, över vilken de i ö.—v.
strykande bergskedjorna framstå som ett system
av vågor. Fjällplatåns medelhöjd är i ö. omkr.
5,000 m, och bergsryggarna nå i allm. upp till
5,500 m med enstaka toppar till 7,000 m. De
bergskedjor, som med ö.—v. huvudriktning
framgå genom T., konvergera mot Pamir i v.
Bland dem märkas främst Transhimalaja, som
skiljes från Himalaja av den stora dal, genom
vilken Sang-po (övre Brahmaputra) rinner
fram, och Karakorum. Båda dessa kedjor äro
betydligt skarpare markerade i v. än längre
österut. N. om Transhimalaja är landet
jämnare, och där utbreder sig en zon av stora
sjöar (Tengri-nor, 4,630 m ö. h., Selling-tso,
4,611 m, Kiaring-tso, Ngantse-tso, 4,694 m,
Dangra-yum-tso och Nganglaring-tso, 4,746 m).
Mellan Transhimalajas parallellkedjor framgå
de breda, öppna och sakta lutande dalarna,
som upptagas av grunda och oftast
avlopps-lösa sjöar med salt vatten. Kring dessa
liksom också annorstädes i T. utfällas på grund
av det torra klimatet koksalt, borax, gips
m. m. — T:s geologiska byggnad är ännu
föga känd. Om dess senare topografiska
utveckling gå också meningarna isär. Några
anse, att Centralasien först i kvartär tid höjts
och erhållit sin nuv. fjällkaraktär, andra åte ,
att T. genomgick de stora vertikala
nivåförändringarna i sentertiär tid, varunder det
centrala partiet övergick till en högplatå, på
tre sidor avstängd genom veckberg och
horst-berg. Dessa senare blevo den primära orsaken
till T:s torra, kontinentala klimat. Den höga
medelhöjden betingar dess stora stränghet med
utomordentligt kalla vintrar. Sekundära
orsaker ha ytterligare skärpt klimatets
kontinentala karaktär och bidragit till uppkomsten
av de uttorkningsperioder T. varit utsatt för
och av vilka en nu synes råda. T:s
berggrund är till följd av dessa omständigheter
utsatt för mycket hastig denudation. H. A-nn.‘
Ts djurvärld är skild från det övriga
Cent-ralasiens och äger former, som saknas
annorstädes. Sålunda förekommer ett släkte bland
antiloperna endast där liksom Ailuropus
me-lanoleuczis, ett rovdjur, som liknar björnarna;
även det från alla andra avvikande
gemsanti-lopsläktet Budorcas (se T a k i) förekommer
blott där och i Assam. L-e.*
T. har endast omkr. 21/2 mill. inv.,
huvudsaki. tillhörande den turkisk-mongoliska
rasen. De äro dels nomader inom de norra
höjd-områdena, dels fast bosatta i de s. dalarna.
De förra äro av en mer utpräglad mongolisk
typ än de senare, som mot Indien och Kina
tydligen visa uppblandning med andra raser.
Om språket se Tibetanska språket
och litteraturen. Sang-podalen har
den talrikaste och största bebyggelsen; dess
huvudort är Shigatze. Kloster förekomma i
dalen ända upp förbi vattendelaren och till
de närmast v. om denna liggande heliga
sjöarna Manasarowar (4.602 m ö. h.) och Rakas-tal
(4,589 m ö. h.); över dessa höjer sig i
Transhimalaja det heliga berget Kailas. Nedanför
Transhimalajas ö. del ligger på 91° ö. Igd det
berömda Lhasa.
Den mest betydande handelsvägen genom T.
är »Kinesiska vägen», som går från Cheng-tu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
