Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tibell, Gustaf Wilhelm af - Tiber - Tiberg, Enoch - Tiberg, Hugo Viktor - Tiberias (Tabarije) - Tiberius (Claudius Nero, Tiberius Caesar Augustus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Tiber—Tiberius
270
militär (1772—1832). Deltog i finska kriget
1788—90, blev 1791 underlöjtnant vid
Södermanlands reg:tes artilleri samt 1792 lärare och
1795 kompanichef vid
Krigsakademien på
Karlberg. 1796 deltog
T. i stiftandet av
Svenska
krigsmanna-sällskapet (nuv.
Krigs-vetenskapsakad.). 1798
gick han i fransk
tjänst som
ingenjörkapten, sändes av
Bo-naparte som
generaladjutant och chef för
ingenjörkåren till
Italienska republiken,
steg till
brigadgene
ral men återkallades 1803 till fosterlandet, där
han blev major och konungens överadjutant
samt snart därefter överstelöjtnant och
generaladjutant. 1805 utnämndes han till överste
och adlades. Han följde konungen till
Pommern och blev chef för den nyinrättade
Fält-mätningskåren samt 1808 generalmajor och
tjänstförrättande generaladjutant för armén
och flottorna. Då de av T. föreslagna
åtgärderna beträffande krigföringen av konungen
icke godkändes, nedlade han 1809 sin
befattning. 1811 blev han chef för den
nyupprät-tade ingenjörkåren men miste 1812 sina
ämbeten, misstänkt för franska sympatier. 1814
fick T. upprättelse, inträdde i armén i sin
förra tur samt blev 1824 generallöjtnant och
president i Krigskollegium. 1827 blev han
frih. — T. utvecklade en omfattande
författarverksamhet i Krigsvet.-akad:s Handlingar
samt utgav det digra verket »Sammandrag
af författningar rörande förvaltningen vid
krigsväsendet til lands» (1822). C. O. N.*
Tiber, se T i b e r(n).
Tiberg, E n o c h, gruvtekniker, uppfinnare
(1858—85), bror till H. V. T. Studerade vid
Bergsskolan i Stockholm 1880—81, uppfann
den magnetiska inklinationsvågen (se M a 1
m-1 e t n i n g) och ägnade sig uteslutande åt
magnetiska mätningar vid
järnmalmsfyndig-heter. T:s metoder härför ha kommit till
vidsträckt användning. G. H-r.
Tiberg, Hugo Viktor, gruvtekniker,
bruksekonom (1849—1913), bror till E. T.
Genomgick Filipstads bergsskola och var från
1874 disponent för Långbans gruvfält samt
ständig sekr. i Värmländska
bergsmannaför-eningen. Flitig författare i ekonomiska och
gruvgeologiska frågor.
TibeTias (nu Tabarije), stad i Galiléen
i Palestina, vid v. stranden av sjön
Genne-saret (»Tiberias’ sjö»). Det anlades av
Hero-des Antipas, sannolikt ej före 26 e. Kr.,
uppkallades efter kejsar Tiberius och var en
fullständigt grekisk-romersk stad (och därför
avskydd av de strängt ortodoxa judarna). Efter
andra judiska kriget bosatte sig dock en
mängd judar i T., som en tid också var säte
för en judisk högskola. Under korstågens tid
var T. ett av de kristnas fastaste bålverk
i Syrien. 1931 hade T. 8,601 inv., mest judar.
Vid ett jordskalv 1837 omkommo nära 5.000
pers. H. W-k.*
Tiberius, romersk kejsare, hette urspr. T.
C 1 a u d i u s Ne ro och som kejsare T. C a e-
sarAugustus (42 f. Kr.—37 e. Kr.). Hans
mor, Livia, skilde sig år 38 från sin make
för att gifta sig med Octavianus. T.
användes tidigt av
styvfadern i offentliga värv.
Han blev befälhavare
för de trupper, vilkas
annalkande år 20 f.
Kr. påtvang
armenierna en
romarvän-lig konung och
förmådde parternas
konung att återlämna de
vid Crassus’ nederlag
år 53 tagna
fälttecknen. Från år 15 f. Kr.
biträdde T. med
tryggandet av Italiens
gräns mot alpfolken och blev år 9
överbefälhavare vid Rhen. Augustus hade redan tidigare
tvingat honom att skilja sig från sin maka,
Vipsania Agrippina, och gifta sig med dennas
styvmoder, kejsarens dotter lulia. Den ovilja,
som hennes levnadssätt ingav T., obehaget
att tros vilja undanskymma styvsönerna Gaius
och Lucius Caesar och möjl. en känsla av kyla
från Augustus’ sida föranledde T. att år 6
f. Kr. draga sig undan till Rhodos, varifrån
han återvände till Rom först år 2 e. Kr. Sedan
de unga caesarerna avlidit, adopterades T. av
kejsaren, varvid han själv måste adoptera sin
brorson Germanicus. T. blev kejsarens
med-regent och var till sitt trontillträde mest
upptagen av militära värv. Bl. a. gjorde hån
efter Varuskatastrofen (9 e. Kr.) de
romerska vapnen åter respekterade i Germanien.
År 14 efterträdde T. sin adoptivfader. Det
myteri inom vissa gränstrupper, som utbröt
vid hans regeringstillträde, blev snart stillat.
— T. saknade icke goda regentegenskaper,
men de antika historieskrivarna skildra
mestadels hans styrelse och person i mycket mörka
färger. Efter att med tvekan ha åtagit sig
regeringen ville han föra den i Augustus’ anda
men avstod tydligare än denne från
skenet av den gamla författningen. För
provinserna blev hans styrelse lyckosam. Men inom
kejsarfamiljen uppkommo svårartade
konflikter, och behandlingen av vissa kriminella
spörsmål framkallade ett angivarväsen, som
drog olyckor över de högre skikten av Roms
befolkning. T:s sparsamhet, hans obenägen-
Utsikt över Tiberias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
