Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidblad, Inga Sofia - Tidegärd - Tidelag - Tideman, J. - Tidemand, Adolf - Tidemansson, Henrik - Tiden (bokförlag) - Tiden (tidningar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Tidegärd—Tiden
284
teatern, 1925—26 vid Vasateatern och 1926—
32 vid Oscarsteatern samt är från 1933 fäst
vid Dramatiska teatern. Hon har med stor
framgång gästspelat bl. a. i Köpenhamn och
Oslo. Bland hennes roller märkas Ofelia i
»Hamlet», Ariel i »Stormen», Inken Peters i
»Före solnedgången», Roxane i »Cyrano de
Bergerac» och Aude i »Graven under
triumfbågen». T:s fantasifulla, sällsynt besjälade
konst utmärkes i lika hög grad av äkta
känsla och äkta humor. T. var från 1923
g. m. skådespelaren R. Billberg
(1899—-1930) och är sedan 1931 omgift med
skådespelaren H. Westergren (f. 1899). G. K-g.
Tidegärd (lat. offi’cium), den i medeltidens
kloster utbildade dagliga andakten, fördelad
på åtta särskilda bönestunder (horae
cano-nicae), som ännu i allt väsentligt bibehålies
i den rom.-kat. kyrkan. Texterna för t.
samlades i ett b r e v i a r i u m (se d. o.). — Se
K. Peters, »Den gregorianska sången» (1930),
och »Evangelisk tidegärd», utg. av A. Adell
och K. Peters (1924). Li.
Tidelag, otukt med djur. T. belädes i äldre
tid i Sverige, liksom i andra länder, under
den mosaiska rättens inflytande med
dödsstraff (jfr Sedlighetsbrott). Detta
kvarstod ända till 1864, då det utbyttes mot det
nu gällande, straffarbete i högst två år. I
främmande lagstiftning, särskilt i romanska
länder, är gärningen i allm. ej längre
straffbelagd. — Jfr J. E. Almquist,
»Tidelagsbrot-tet» (1926). N. S-g.*
Tideman, J., se N o r d e n f 1 y c h t.
Tidemand [ mann], Adolf, norsk målare
(1814—76). Studerade vid Köpenhamns
konst-akad. och reste 1837 till Düsseldorf. T:s första
större målning var »Gustav Vasa talar till
dalkarlarna vid Mora» (1841; kartong i
Nasjo-nalgalleriet i Oslo). Han reste sedan till
München och Italien, återvände till Norge på ett
kort besök 1842 och gjorde då en studieresa i
fjälltrakterna för att samla stoff till en
påtänkt fosterländsk historiemålning. Efter nya
studieresor i Norge målade han »Söndagskväll
i Hardanger» (köptes av Oskar I; på slottet i
Oslo) och »Gudstjänst i en landskyrka»
(Nasjo-nalgalleriet). T. bosatte sig 1845 på allvar i
»Brudföljet i skogen.» Målning av Adolf Tidemand.
Düsseldorf och vann snart ett berömt namn
genom de norska bondelivsbilder, som nu
följde, »Katekesförhör i en landskyrka» (1847;
slottet i Oslo) och »Haugianerna» (1848;
museet i Düsseldorf, en
senare replik i
Nasjo-nalgalleriet). Under de
närmaste åren målade
T. för lustslottet
Os-carshal serien »Norskt
bondeliv» (tio
målningar). Senare verk
äro »Utvandrarnas
avsked» (1851),
»Fanatikerna» (1866;
Nationalmuseum i
Stockholm) och
»Brude-slaatten» (4
målningar till Björnsons
be
rättelse med samma namn, 1870; Göteborgs
museum). I samarbete med Gude målade han
»Likfärd på Sognefjord» (1853), »Fiskare i
fara» (1859), tills, m. Sophus Jacobsen
»Lappar på renjakt» (1873; Göteborgs museum)
och tills, m. M. Müller »Sinclairs
landstigning i Romsdalen» (1875). — Jfr bild 29 vid
Norsk konst.
T. blev av sin samtid hyllad som Norges
främste representative konstnär. Han gav
uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt
hemland. Sina mest omtyckta målningar
upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare
gång på gång, några i ända till 12 exemplar.
L. H. Fischer har raderat »Udvalgte værker
af T.». — Monogr. av L. Dietrichson (2 dir,
1878—79). G-gN.‘
Tidemansson, Henrik (TIenricus
Tideman-ni), biskop (d. 1500 20/i2)- T. var kanik i
Linköping, där han blev biskop 1465. Den sedan
länge ofullbordade ombyggnaden av
domkyrkans kor lät han med stor prakt fullborda
1498 (se Linköpings domkyrka). Han
uppförde det fasta huset på Munkeboda.
1475—77 satt han i
undersökningskommissionen för den heliga Katarinas kanonisering;
vid hennes translation i Vadstena 1489 höll
han den stora högtidspredikan. Politiskt
samverkade T. på 1490-talet med ärkebiskopen
mot Sten Sture d. ä. och blev
1497 tillfångatagen av herr
Stens folk. Under konung
Hans satt han 1498 i
regeringen och uppträdde med
klagomål mot herr Sten för lidna
förluster. T. var didaktisk
skald (dikter, tr. i G. E.
Klem-mings »Svenska
medeltids-dik-ter och rim», 1881—82); jfr
även J. Svensson i Samlaren
1918. T. dyrkades efter sin
• död som folkligt helgon (se G.
Carlsson i Kyrkohist. Ärsskr.
1920—21). K. B. W-n.
Tiden, bokförlag i
Stockholm. gr. 1912, aktiekap.
205,000 kr. (1933), förlägger
huvudsaki. vitterhet samt
socialdemokratisk litt. i olika
ämnen, utger årsboken Tidens
Kalender m. m.
Tiden, namn på flera
tidningar och tidskrifter, bl. a. följ.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
