Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Tidning
288
hade monopol på att meddela nyheter,
givetvis endast sådana, som regeringen fann
lämpliga. På grund härav florerade fortfarande de
skrivna korrespondenserna, och i
Nederländerna utgåvos franska t., vilka, så länge de
ej blevo för frispråkiga, tillätos inkomma i
Frankrike, överallt stodo t. under censur.
1695 stadgades tryckfrihet i England, men
även sedermera visste regeringar och
parlament att genom rättegångar, skatter o. a.
medel strängt hålla efter boktryckare och
tidningsskrivare och det ännu in på 1800-talet.
När postförbindelserna blevo tätare,
upp-stodo halvveckotidningar. Den första dagliga
lär ha varit Leipziger Zeitung 1660; London
fick 1702 sin Daily Courant, Paris först 1777
sin Journal de Paris. — Av de olika avd.,
som ingå i en nutida daglig t., utgjorde
nyheterna, främst de politiska från utrikes orter,
den äldsta och konstituerande; sedan följde,
mestadels mycket långsamt och ojämnt, de
inhemska och lokala. Annonserna började
med boktryckarens om sina egna alster; efter
hand utbjödos andra varor till salu, så
kom-mo kungörelser, efterlysningar o. s. v.
Diskuterande politiska uppsatser — i den
mån sådana över huvud fingo tryckas —
offentliggjordes såsom broschyrer. I England
övergingo dessa till veckoskrifter (se
Tidskrift). Steeles och Addisons Tatler och
Spectator (från 1709) utgöra en begynnelse
till den essäistiska avd., som längre fram
under 1700-talet vann insteg i nyhetstidningen.
Frankrikes insats här kan räknas från
månadsskriften Le Mercure Galant (från 1672, på
1700-talet Mercure de France), som ända till
revolutionen var det privilegierade organet
för skönlitteraturen. — Tyskarnas små
tidningar upptogo både sedelärande uppsatser
och »lärda» nyheter. Om andra ting fingo de
ej yttra någon mening; även t. ex. i
ekonomiska saker voro de strängt efterhållna av
censuren. Yttranden i offentliga samhälleliga
angelägenheter kvävdes överallt. Om
utländska händelser och förhållanden kunde t.
meddela mera. Väl underrättade voro de
ovannämnda i Nederländerna utgivna franska och
jämväl de i den fria riksstaden Hamburg och
i Altona utgivna tyska, källorna för svenska
t. in på 180Ö-talet. Den franska revolutionen
släppte lös pressen men blott för en kort
period.
Den tekniska utvecklingen hade fortgått i
England. The Public Advertiser (från 1752)
motsvarar redan det moderna begreppet t. Den
upptog nyheter från England och utlandet,
annonser, artiklar av allehanda slag och
samlade sålunda vad som förut publicerats på
skilda håll. Här trycktes t. ex. Juniusbreven
(se d. o.).
Med sin utstyrsel och sitt format,
trespal-tig folio, ter sig Public Advertiser — och den
engelska pressen över huvud -—- helt förnäm i
jämförelse med kontinentens små
kvartlappar. Vid årh:s slut hade London flera sådana
stora dagblad, bl. a. The Times (se Time s),
gr. 1785 av John Walter. Dennes son gjorde
tidningen till den främsta genom en
nyhetstjänst i stor stil med egna korrespondenter
under Napoleonstiden och genom utnyttjande
av teknikens framsteg, bl. a. den med ånga
drivna snällpressen, som 1814 ersatte hand-
pressarna. Upplagan var dock ej stor, högst
10,000 ex., medan Hamburgischer
Correspon-dent vid samma tid lär ha haft det tredubbla.
Den liberala t. skulle främst vara organ
för ideella strävanden; av denna uppgift
fick den sin prägel. Ledaren har vuxit
fram sporadiskt under 1700-talet och var omkr.
1800 vanlig i Londonbladen. Med dessa
tävlade snart de franska. Hämmade av pålagor
och trakasserier, blevo dock Journal des
Dé-bats, Constitutionnel och National lysande
föredömen för journalisterna i alla länder,
framför allt genom en briljant stil. Med La
Presse 1836 skapade Émile de Girardin ett
blad, som fångade breda lager både genom
sitt pris, 10 centimes, hälften av det vanliga,
och genom sina följetongsromaner av Dumas
o. a. Sådana upptogos snart av t. i hela
Europa, England undantaget. Ännu ett steg till
pressens demokratisering togs, då Petit
Journal 1862 startades med ett pris av 5 centimes.
—-1 England hindrade de stora skatterna länge
denna reform; blott långsamt lindrades
pålagorna för att slutligen 1855 helt avskaffas.
Då framträdde det första pennydagbladet,
Daily Telegraph, och flera andra t., ss. Daily
News, sänkte priset men icke Times, vars uppl.,
50.000 ex., var nästan lika stor som de andra
Londonbladens sammanlagda. I fråga om
dagspressens spridning låg England alltjämt efter
Frankrike och Förenta staterna.
Det demokratiska genombrottet kom med
1880-talet. I reportaget, som nu blev en
viktigare avd. av t. än ledaren, var W. T. Stead
(se d. o.) en föregångsman. Men ännu viktigare
var den förändring av social art, som vid
denna tid framträdde. Folkskolorna hade
skapat en ny läskunnig publik, som krävde en
ny press, lagd efter dess betingelser. Den
förste, som insåg detta, var George Newnes, som
1881 startade Tit-Bits, ett veckoblad, som
uteslutande lade an på sådant biandgods, som av
ålder tjänat som fyllnad, småbitar utan
sammanhang — en viktig sak! —, fakta,
anekdoter, kuriositeter. Greppet supplerades av
pristävlingar, gratisförsäkring o. a. tricks.
Tit-Bits är stammoder för det senaste halva årh:s
oerhörda veckopress. Med demokratiseringen
följde industrialiseringen. Dennas
förutsättning åter var möjligheten att framställa
jätteupplagorna till billigt pris, dels genom det
billiga papperet av trämassa, dels genom
tryckeriteknikens utveckling med rotationspressen,
sättmaskinen o. a. För dagspressen löste Alfred
Harmsworth (1917 lord Northcliffe; se d. o.)
problemet med Daily Mail (se d. o.), startad
1896. Den gjorde anspråk på att för en halv
penny ge detsamma som de stora
morgonbladen för 3 pence, tillrättalagt för »mannen på
gatan», med korta artiklar, täta rubriker,
populär stil o. s. v. Sensationen var ett
nödvändigt inslag, och boerkriget gav snart
Harmsworth gott tillfälle till patriotisk
upphetsning. Framgången var stor och varaktig.
Från 200,000 ex. har Daily Mails uppl. vuxit
till halvannan mill. el. mera. Medtävlare ha
icke saknats, närmast Daily Express, medan
på kontinenten Paris har motsvarigheter i de
äldre Petit Journal och Petit Pari sien och
andra storstäder sina. Denna nya press vilar
icke som den gamla på fasta prenumeranter
utan på lösnummerköpare, som kunna skifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
