Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidning - Tidningarnas telegrambyrå (TT) - Tidningar, utgifne af et Sällskap i Åbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidningarnas telegrambyrå—Tidningar, utgifne af et Sällskap i Åbo
289
från dag till dag, och i än högre grad på
annonsörerna. Från dem härflyter nu den
största inkomsten, som möjliggör det låga
priset. Ekonomiskt sett är upplagans storlek
blott medlet att locka annonser.
För den demokratiska utvecklingen
tillgodogjordes amerikanska erfarenheter. Fadern
till den moderna pressen i U. S. A. var J. G.
Bennett (se d. o.), som 1835 grundade New
York Herald och skapade den amerikanska
dagbladstypen. Han hade praktiska grepp —
användningen av rubriker överallt var ett
sådant — och ogenerad gåpåarteknik: den
första intervjun (se d. o.) lär ha stått i Herald
1859. Utvecklingen gick raskt, och i spridning
låg den amerikanska pressen snart före den
europeiska, så ock i nyhetstjänsten;
inbördeskriget 1861—65 framkallade utnyttjandet av
telegrafen, något som de amerikanska
korrespondenterna under kriget 1870—71 lärde
européerna.
Ett nytt skede börjar också i U. S. A. på
1880-talet. J. Pulitzer (se d. o.), en
immigre-rad ungrare, köpte 1883 New York World
och lyckades på några år driva upp
avsättningen till det mångdubbla. Han
affische-rade ideella mål, men metoderna voro en
skärpning av Bennetts, och amerikanerna
kallade World föraktfullt den »gula
pressen», ett uttryck, som syftade på dess
brokiga söndagsbilaga. Då Pulitzer med tryggad
framgång något modererade sin ton, tog
W. R. Hearst (se d. o.) vid. 1895 inköpte han
New York Journal, som blev ännu mera
sensationsbetonad än World. Omfånget blev
oerhört, särskilt i söndagsbilagorna — ett rekord
för några år sedan var 178 sidor, därav dock
hälften annonser —, rubrikerna grova och
illustrationerna många; intresset begränsades
till det hänsynslöst bedrivna reportagets
aktuella fakta, icke minst indiskretioner ur det
rena privatlivet, och därtill sensationella,
ro-maneska och komiska saker av billigaste slag,
vilket allt täckes med termen: »human
in-terest». Med Hearsts blad tävlar »världens
största tidning», Chicago Daily Tribune, och på ett
än lägre plan den s. k. tabloidpressen (se d. o.).
Industrialiseringen framstår även däri, att
Hearst o. a. magnater äga t. över hela det
stora väldet och att genom samarbetet dem
emellan oerhörda medel stå till förfogande.
T. skötas vidare rent affärsmässigt. Om en
t. ansluter sig till ett politiskt parti, så har
det ej mycket att betyda; den tjänar
allmänhetens nyhetshunger, men sina åsikter hämtar
denna från andra, antagl. bättre källor. Ex.
på solida och fina blad äro New York Times
och Christian Science Monitor.
Då man, oftast med ovilja, talar om att
den europeiska pressen »amerikaniserats», bör
man komma ihåg, att U. S. A. givit en rad
tekniska lärdomar av stor betydelse och att
inriktningen på det sensationella redan tidigt
förnams även på denna sida av Atlanten.
Till-lämpningen av modern teknik och
demokratiska principer utesluter f. ö. ingalunda
nationella särdrag. Engelsmännen ha sålunda
bestämt avvisat t. ex. dagbladens
söndags-nummer; dessa måste såsom förut utkomma
såsom självständiga publikationer, och en
tidning måste ha politisk hållning. Men i de
290
stora morgonbladen, även i dem, som med Times
i spetsen vilja upprätthålla traditionen, ha
de solida ledande art. försvunnit; nu rymmas
på 2*/2 spalter fyra, t. o. m. sex, som således
blott bli korta inpass. Längre artiklar äro
hänvisade till veckoblad som Observer och Sunday
Times, vilka fortsätta denna förnäma engelska
genre. Omfång och innehåll ha vidgats;
bredvid politik och ekonomi, som i gamla dagar
utgjorde morgonbladens väsentliga innehåll,
upptages nu allt annat till nytta och nöje,
till en del i särskilda bilagor.
Industrialiseringen har i England som i U. S. A. och i
andra stora länder lett till bildande av stora
truster, som äga en mängd publikationer. Se
vidare Storbritannien, sp. 598 f.
I Frankrike har den gamla förnäma typen
hållit sig bättre i Temps och Journal des
Débats; frånvaron av bilder är redan ett yttre
vittnesbörd därom, så ock signaturerna
under artiklarna. På 1880-talet uppstod en ny
typ, »informations-(nyhets-)pressen», Matin,
Journal o. a., vilka efter U. S. A:s mönster
lade an främst på reportage men delvis sökte
bibehålla litterär prägel. Bredvid dem
existerar i Paris alltjämt en mängd småblad, organ
för en bemärkt politiker eller något speciellt
intresse. — Annonserna äro fortfarande få,
varför ock de flesta t. för sin existens äro
beroende av tillskott från ibland ett politiskt
parti, ibland någon affärsman, ibland någon
utländsk makt. Gång på gång ha dessa
förhållanden avslöjats med stort rabalder, men
den franska moralen tar det med lugn —
t. o. m. att börsavd. i regel är uthyrd åt
någon agent, som där regerar efter behag.
Den tyska pressen har ej gjort någon
insats av betydelse i den allmänna
utvecklingen, frånsett tryckeritekniken. Frånvaron av
ett huvudstadscentrum har säkerligen betytt
mycket; Kölnische Zeitung och Frankfurter
Zeitung ha varit av lika stor betydelse som
pressen i Berlin. Tidningstypen har givetvis
påverkats i fråga om nyhetstjänsten, men
konservatismen framträder i det yttre i
bibehållandet av den gamla tryckstilen, i
frånvaron av bilder m. m., liksom i det inre i de
talrika korrespondenserna och de kulturella
ai tiklarnas saklighet och tyngd. — Se vidare
art. om de olika ländernas tidningspress.
Litt.: O. Sylwan, »Pressens utveckling
under det 19 :e århundradet» (1924); E. Dovifat,
»Die Zeitungen» (1925) och »Der
amerika-nische Journalismus» (1927); H. Herd, »The
making of modern journalism» (s. å.); T.
Was-sén, »Hur en modern t. kommer till» (1930);
»Handbuch der Weltpresse», 1 (1931; utm av
E. Dovifat). O S-n.
Tidningarnas telegrambyrå, förk. TT, se T
e-legrambyrå.
Tidningar, utgifne af et Sällskap i Åbo,
Finlands första periodiska blad, uppsattes 1771
som organ för sällskapet Aurora (se d. o.)
utkom 1771—78 samt 1782—88 och
redigerades av H. G. Porthan. Innehållet utgjordes
ay poem, recensioner, avh., uppsatser och
notiser i skilda fack; viktigast voro de
etnografiska, inhemska geografiska och historiska
bidragen. Bland medarbetarna märkas Porthan,
J. Tengström, J. H. Kellgren, F. M. Franzén,
P. Juslén, C. F. Mennander och P. A. Gadd.
XIX. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
