Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillo, Aleksej Andrejevitj - Tillodontia - Tillotson, John - Tillpassning - Tillräknelighet, Imputabilitet - Tillskottsräntor - Tillståndsbevis - Tillståndsekvation, Gasernas - Tillsynen över fosterbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillodontia—Tillsynen över fosterbarn
313
stödde som v. ordf, i ryska geogr. sällskapet
många viktiga forskningsresor, särskilt
hydrografiska, samt utgav ett 100-tal arbeten,
särskilt rörande Rysslands hypsometri.
Tillodo’ntia, utdöd däggdjursordn., som hade
drag från hovdjur, gnagare och rovdjur. Hos
Tillotherium, som nådde en björns storlek,
liknade framtänderna gnagarnas. Alla äro
anträffade i eoeena lager i Nordamerika. T. P.
Tillotson [tiTetsn], John, engelsk teolog
(1630—94). Påverkades starkt i Cambridge
av tidens latitudinarier (se d. o.) och gjordes
av Vilhelm av Oranien, som inaugurerade
latitudinarisk kyrkopolitik, 1691 till
ärkebiskop av Canterbury. Som predikant vann T.
internationell berömmelse. Av hans
predikningar föreligga på svenska »Utvalda
predikningar» (5 bd, 1765—70). E. Nwn.
Tillpassning, biol., se Anpassning.
Tillräknelighet, Imputabilitèt, jur.,
det förhållande, att hos en person föreligga
de psykiska förutsättningar, som fordras för
att en hans handling skall föranleda de
rättsverkningar, som av rättsordningen i allm.
knutits till dyl. handlingar. Beteckningen t.
nyttjas framför allt om de psykiska
förutsättningarna för straff och skadeståndsskyldighet
på grund av rättskränkning. Full saknad av
t. benämnes otillräknelighet; i bl. a.
svensk rätt urskiljes även s. k. förminskad t.
Sedan gammalt har det erkänts, att de
vanliga bestämmelserna om straff ej borde
till-lämpas på ett barn el. en (enl. varje tids
uppfattning) sinnessjuk gärningsman. Enl. den
s. k. klassiska straffrättsteorien under
1800-talet, vilken byggde på en indeterministisk
åskådning och betraktade straffet som
vedergällning, ansågs denna förutsätta en av fri
vilja ådragen »skuld»; sådan kunde ej
förekomma hos den, som på grund av bristande
utveckling el. psykisk sjukdom saknade fri
viljebestämning över huvud el. åtm. med
hänsyn till den av honom begångna
rättskränk-ningen, vilken sålunda icke kunde
»tillräk-nas» honom. På denna uppfattning vilar även
sv. strafflagen av 1864, vilken (efter vissa
mindre väsentliga ändringar) stadgar
straff-löshet för gärning av barn under 15 år och
av den, som på grund av psykisk rubbning
saknar t. (kap. 5 §§ 1 och 5), samt föreskriver
el. medgiver straffnedsättning för ungdom
mellan 15 och 18 år (§ 2) och för förbrytare,
som på grund av psykisk störning ha endast
förminskad t. (§ 6). Frågan om
skadeståndsskyldighet för barn och otillräkneliga är
numera lämnad åt domstolens fria prövning
(kap. 6 § 6). Som otillräknelig skall anses
den, som är avvita el. vilken förståndets bruk
genom sjukdom el. ålderdomssvaghet är
berövat, ävensom den, vilken utan egen skuld
råkat i sådan sinnesförvirring, att han ej
visste till sig (kap. 5 § 5). Enl. stadgad praxis
hänföras hit dels alla verkligt sinnessjuka,
oavsett om de besitta formell reda o. dyl.
förståndsfunktioner el. icke, dels sinnesslöa,
dels ock de, som befunnit sig i något med
sinnessjukdom likvärdigt övergående tillstånd,
t. ex. en epileptisk omtöckning. Vid rus, som
framkallats med alkohol el. dyl., skall
fingeras bibehållen t., såvitt det ej varit av
abnorm karaktär (s. k. patologiskt rus) el.
tillkommit utan egen skuld. Till förminskat till-
314
räkneliga (§ 5) hänföras främst vissa psykiskt
abnorma, som icke äro egentliga sinnessjuka,
samt imbecilla av lindrigare grad än fullt
sinnesslöa. — Enl. en nyare åskådning, som anser
straffets uppgift vara att förebygga
samhälls-fara (se Preventionsteori), oavsett s. k. fri
viljebestämning hos den brottslige, blir t. att
anse såsom utesluten i sådana fall, då straff
på grund av lagöverträdarens psykiska
beskaffenhet icke är ett riktigt medel för att
förebygga samhällsfara. Med anslutning
härtill brukas vid förminskad t. av modern
lagstiftning ofta, i st. f. nedsatt straff, andra
reaktioner (jfr Skyddsåtgärder), ss.
t v å n g s u p p f o s t r a n (se d. o.) av
ungdomliga förbrytare, i Sverige enl. lagstiftning
av 1902 med senare ändringar, och
förvaring på obestämd tid i särskild vårdanstalt
av förminskat tillräkneliga förbrytare, i
Sverige enl. lag av 1927. — Fastställande av en
för brott tilltalad persons t. genom
undersökning av hans sinnesbeskaffenhet är numera
ingående reglerat i kap. 6 av sinnessjuklagen
av 1929. — Jfr T. Sondén, »De sinnessjukas
straffrättsliga ställning i Sverige» (1930), och
flera skrifter av O. Kinberg, bl. a. »Om den
s. k. tillräkneligheten» (1917). R. B-l.
Tillskottsräntor, se
Indelningsverket, sp. 493, och Tillgiftspenningar.
Tillståndsbevis, intyg om offentlig
myndighets tillstånd till företag el. näring, där dess
utövning ej är fri, såsom emellertid i allm. är
fallet. T. av K. B. fordras för vissa
näringsfång, tillverkning av explosiva ämnen el.
eldfarliga oljor, skrot- och lumphandel,
kommis-sionärsverksamhet, realisation (se d. o.),
gård-farihandel o. s. v., t. av Kontrollstyrelsen för
brännvinstillverkning, t. av K. m:t för att
utlänning skall få i Sverige idka handel el.
annat näringsyrke. Medicinalstyrelsen
utfärdar s. k. tillståndsbrev för tandläkare el.
sjukgymnast att utöva yrket, K. B. s. k.
till-ståndsresolution för användning av vissa
gifter. Om t. för utgivning av periodisk skrift
se II i n d e r s 1 ö s h e t s b e v i s. (C. G. Bj.)
Tillståndsekvation, Gasernas, ekvation,
som bestämmer samhörande värden på tryck,
volym och temp. hos en ideal el. reell gas.
Ex. på t. ha anförts vid art. Gas, sp. 415.
Andra t. ha uppställts av Clausius,
Suther-land, Planck m. fl. Jfr Kinetiska
gasteorien. J. T.
Tillsynen över fosterbarn går i Sverige
tillbaka till lag om fosterbarns vård 6 juni 1902.
Lagen avsåg barn, som mot ersättning
fostrades hos andra än sina föräldrar, styvföräldrar,
far- el. morföräldrar el. laga förmyndare och
icke fyllt 7 år. Tillsynen skulle utövas av
hälsovårdsnämnden el., där sådan ej fanns, av
kommunalnämnden. Då dessa myndigheter ej
ägde intresse el. förutsättningar för t:s
utövande, blev lagen i stora delar av Sverige
endast en lag på papperet. Åldersgränsen var
även alldeles för låg. Genom lagen om
samhällets barnavård (se d. o.) 1924
infördes nu gällande bestämmelser. Tillsynen
är nu anförtrodd åt den kommunala
barnavårdsnämnden och avser barn under 16 år,
som mot ersättning fostras hos annan
än föräldrarna el. särskilt förordnad
förmyndare, vilken har vårdnaden (se F ö r m y
n-d a r e, sp. 230) om barnet. Då särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
