Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titus, Flavius Vespasianus - Titus - Titusbågen - Tiumen - Tiunda - Tiundaland - Tiutjev, Fedor Ivanovitj - Tivander, Knut Oscar - Tived - Tiveden - Tivoli - Tizian (Tiziano Vecelli)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Titus—Tizian
356
som faderns medregent. lian ansågs benägen
för grymhet. Om hans förhållande till
prinsessan Berenike se d. o. 79 efterträdde han sin
fader. S. å. inträffade förstöringen av
Pompeji, Herculaneum och Stabiae, och Rom
hemsöktes under hans regering av pest och en
förödande eldsvåda. Men hans korta styrelse
väckte allmän tillfredsställelse. Förhållandet
till senaten var gott, majestätsprocesser
före-kommo icke. Dyrbara spel ökade hans
popularitet. Bland arkitektoniska arbeten i Rom från
hans tid må nämnas påbyggandet av
Flavier-nas amfiteater (Colosseum) och uppförandet
av Titustermerna på Esquiliae. — Jfr T i
tusbåge n. E. St.
Ti’tus (grek. Ti’tos), en av aposteln Paulus’
medarbetare, av hednisk börd, trol. från
An-tiokia i Syrien. T. verkade på 50-talet i Akaja
och Makedonien, sedan möjligtvis även på
Kreta, och tycks ha delat Paulus’ sista
fångenskap. — Brevet till Titus är det tredje
av de s. k. pastoralbreven (se d. o.). Såväl
författare som adressat anses nu vanl. vara
fingerade. A. Fr.
Titusbågen, romersk triumfbåge (se d. o.,
Rom, bild 19, och Romersk konst, bild
7), uppf. på den ås, som skiljer Forum
roma-num från Colosseum, till minne av Jerusalems
intagande och förstöring av kejsar
Vespasia-nus’ son Titus, som blev kejsare efter denne,
invigd 81 e. Kr. efter Titus’ död. T. är en
av de vackraste triumfbågarna och särskilt
märklig för relieferna på portvalvets sidor.
Den ena framställer Titus på triumfvagnen,
den andra triumftåget med bordet med
skådebröden samt den sjuarmade ljusstaken. Under
medeltiden förvandlades T. av ätten
Frangi-pani till en fästning; den frilädes och
restaurerades 1822. M. Pn N-n.
Tiumen [tjomje’nj], stad i Uralområdet,
Sovjetryssland, ö. om Uralbergen, vid den
segelbara Tura, biflod till Tobol; 57,970 inv.
(1931). T. var ett av de första ryska
nybyggena i Sibirien (gr. 1585) och före
Sibiriska banans tillkomst viktig
transitohandels-plats; kolonister och deporterade följde
härifrån huvudvägen till ö. Sibirien. T. är nu en
huvudstation på linjen Sverdlovsk—Omsk av
Sibiriska banan och har bl. a. järnverk,
sågverk och stora läderfabriker.
Tiunda, tingslag, se Uppsala läns
södra domsaga.
Tiundaland, se Folklanden.
Tiutjev [tjo’tjif], Fedor Ivanovitj,
rysk skald (1803—73). Vistades länge i
utlandet som diplomat och blev sedan censor
vid utrikesdep. I sin formsköna naturlyrik,
påverkad av tysk filosofi, med vemodig
stämning i aningen om kommande förändringar i
samhället, var T. i viss mån en föregångare
till symbolisterna. Han var även en skicklig
poetisk tolkare. A. A-t.
Tivander, Knut Oscar, skådespelare och
teaterledare (1842—89). T. var 1866—69 vid
C. Rohdes och 1869—70 vid G. Haqvinius’
sällskap samt ledde från 1870 eget sällskap.
T. var en gemytlig och fantasifull komiker av
folklig läggning. Bland hans roller märkas
Dardanell, Sjövall i »Ett resande
teatersällskap», Lundström i »Andersson, Pettersson
och Lundström» och Montedafior i
»Frihets-bröderna». G. K-g.
Tived, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, i Tiveden (se d. o.), mellan sjön Unden
och Närkesgränsen; 148,99 kvkm, 942 inv.
(1933). Bebyggelsen är huvudsaki. samlad på
sluttningarna mot Unden. 775 har åker, 7,669
har skogsmark. Pastorat i Skara stift, N.
Vadsbo kontrakt.
Tiveden, skogtäckt bergsområde i s. v.
Närke och n. ö. Västergötland, utgör det högsta
och vildaste partiet av det bergland, som
genom tektoniska linjer avgränsar
Närkesslät-ten i s. och Vättersänkan i n. v., samt
sträcker sig i v. till sjön Skagern. T. består av
intill 244 m höga platåer, skilda av
oregelbundna, ofta sjöfyllda depressioner. De
största sjöarna äro Unden och Laxsjöarna. — T.
var fordom en mycket svårframkomlig
gränsbygd mellan Svealand och Götaland. Ett
bekant härbärge för vägfarande fanns vid
Ra-mundeboda (se d. o.). Numera överkorsas T.
av såväl järnväg som automobilvägar (se
land-skapskartorna). — Litt.: E. Tjörne, »Från T-.s
hjärta» (1924).
Ti’voli [-våli]. 1. Stad i ital. prov. Roma,
Latium, 27 km ö. n. ö. om Rom, vid Tiberns
biflod Aniene; 16,387 inv. (1921). T. är
romarnas Tibur, under kejsartiden omtyckt
sommarvistelseort. Berömda äro kaskaderna vid
T., en serie terrassformigt på varandra
följande vattenfall i Aniene, nu utnyttjade i ett
elektriskt kraftverk. I T. märkas den
praktfulla Villa d’Este, uppförd 1549 och omgiven
av en berömd park, samt ett antikt
Vesta-tempel. 2 km s. v. om T. ligga ruinerna av
kejsar Hadrianus’ villa, utgrävda 1870—82.
Den vidlyftiga anläggningen efterbildade alla
ryktbarare byggnadsverk, som Hadrianus
under sina resor besökt; rika konstskatter ha
vid utgrävningen kommit i dagen.
2. En efter ital. staden T. tagen benämning
på nöjesfält. Mest känt är Köpenhamns
T., gr. 1843 av G. Carstensen och beläget på
det gamla fästningsområdet i hjärtat av
Köpenhamn (se d. o., sp. 509 och kartor); i den
om aftnarna illuminerade parken finnas
fri-luftsrestauranger samt betydande
anläggningar och byggnader för musik, revyer,
akrobatuppträdanden, dans o. a. förlustelser. Om
T. i Stockholm se Gröna Lund.
TFzian, eg. Tiziano Vecelli, veneziansk
målare (1477—1576). T. var lärjunge till
Gentile och Giovanni Bellini men fick sina
avgörande intryck av Giorgione, tills, m.
vilken han 1508 utförde de nu till allra största
delen förstörda freskerna på Fondaco dei
Te-deschi (tyska köpmanshuset) i Venezia. I
Giovanni Bellinis anda äro några få bevarade verk
utförda (t. ex. »Dogen Jacopo Pesaro
presenteras av påven Alexander VI för S:t Petrus»;
museet i Antwerpen). Desto fler vittna om
Giorgiones betydelse för T. Utom i några
porträtt återfinnes dennes lyriska stil i flera
allegoriska och mytologiska kompositioner,
såsom »Levnadsåldrarna» (Bridgewater
gal-lery) och »Kärleksbrunnen» eller »Den
himmelska och den jordiska kärleken» (Villa
Borghese, Rom; se Italiensk konst,
bild 20; tavlans mycket omtvistade ämne
bör trol. tolkas som Venus, övertalande
Medea att öppna sitt hjärta för kärleken).
Med sin rika stämning och sitt stora, tonande
landskap är den typisk för T:s konst, sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
