Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titus, Arthur - Titius-Bodeska lagen - Titlis - Titrering - Titta Ruffo - Tittoni, Tommaso - Titulator - Titulescu, Nicolae - Titulus - Titulär - Titus, Flavius Vespasianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Titius-Bodeska lagen—Titus
354
i Kiel, 1906 prof, i Göttingen
och är sedan 1921 prof, i
systematisk teologi vid
Berlins univ. Bland T:s arbeten
märkas »Die neutestamentliche
Lehre von der Seligkeit» (4 bd,
1895—1900), »Luthers
Grund-anschauung vom Sittlichen,
verglichen mit der Kantischen»
(1899), »Religion und
Natur-wissenschaft» (1904),
»Natur-wissenschaft und Ethik» (1916)
och »Natur und Gott» (1926; 2:a
uppl. 1931). Sedan 1928 är T.
tysk red. för den
internationella ekumeniska tidskr. Stockholm. E. Nwn.
Titius-Bodeska lagen [ti’tsios-bä’de-], en av
J. D. Titius 1766 och sedan av J. E. Bode
uppställd lag för planeternas relativa avstånd
inom solsystemet. Om man till talserien 0, 3,
6, 12, 24, 48, 96, 192 och 384, av vilka alla tal
från 6 äro dubbelt så stora som det närmast
föreg., lägger talet 4, erhålles, om jordens
avstånd från solen sättes = 10, tal, som
nöjaktigt återge planeternas relativa avstånd med
undantag för Neptunus och Pluto. Om man
ej räknar med den förra, gäller emellertid T.
även för Pluto. På grundval av denna lag
väntade man sig att finna en planet mellan
Mars och Jupiter, och efterforskningarna ledde
också till upptäckten av den första asteroiden,
småplaneten Ceres, 1801. Många försök ha
gjorts såväl att framställa en strängare lag
för planeternas relativa avstånd som att
teoretiskt förklara orsaken till den lagbundenhet,
vilken otvivelaktigt förefinnes i dessa, men
något slutgiltigt resultat har dock ej ännu
erhållits. För avstånden inom
Saturnussyste-met gäller en med T. analog lag. K. Lmk.
Ti’tlis, alptopp i mell. Schweiz, vid gränsen
mellan kantonerna Bern, Uri och
Unterwal-den, 3,239 m ö. h., med berömd utsikt över
de centrala Alperna.
Titrèring (av fr. t itre, halt, koncentration),
dels det praktiska utförandet av en rent
kemisk analysmetod (se Kemisk analys,
Indikatorer och
Väteionkoncen-tration), dels inom farmakologien varje
bestämning av ett läkemedels halt el.
effektivitet, t. ex. genom djurförsök. G. S-ck.
Ti’tta Ru’ffo (konstnärsnamn för R u f f o
Titta), italiensk sångare (baryton; f. 1877),
har med betydande framgång uppträtt på en
mängd europeiska och amerikanska
operascener. Konserterade 1930 i Stockholm. II. G-t.
Tittoni [-tå’ni], T o m m a s o, italiensk
diplomat (1855—1931). T.
tog från 1882
verksam del i Roms
kommunala liv, var 1886
—97 led. av
italienska deputeradekammaren, blev 1898
prefekt i Perugia och
1900 i Neapel,
inträdde 1902 i senaten och
utsågs okt. 1903 av
Giolitti till
utrikesminister. T. behöll
denna post även i mi-
Utsikt över Lago de Titicaca.
nistären Fortis, efter att en kortare tid mars
1905 ha fungerat som t. f. konseljpresident,
avgick dec. s. å. och verkade som ambassadör
i London, tills han maj 1906 ånyo blev
utrikesminister under Giolitti. Han höll till det
yttre fast vid trippelalliansen men odlade
tillika förbindelserna med Frankrike och dess
allierade Ryssland, vilken orientering
tilltog under den tid (1910—16) han var
ambassadör i Paris. Ännu en gång
utrikesminister, i kabinettet Nitti 1919, var han
Italiens delegerade vid fredskongressen 1919
och vid Nationernas förbunds första
församlingar, blev senatspresident 1919 och var
under de första åren av fascistregimen
utrikespolitisk rådgivare åt Mussolini, som gjorde
honom till president i den fascistiska akad.
Han utgav en mängd skrifter av ekonomiskt
och politiskt innehåll och redigerade under
senare år tidskr. Nuova Antologia. L-ts.
Titulatur, se Titel.
Titulescu [titole’sko], N i c o 1 a e, rumänsk
statsman (f. 1883), jur. dr i Paris, prof, vid
univ. i lasi 1905, i Bukarest 1909. Blev 1912
deputerad, var 1917 finansminister och senare
led. av fredskonferenserna. Som finansminister
1920—22 gjorde T. stora
beskattningsrefor-mer samt var 1922—26 och 1928—32 minister
i London. Som utrikesminister 1927 och från
1932 samt som delegerad i Nationernas
förbund, medlem av dess råd och president i
för-bundsförsamlingen har T. spelat en
framträdande roll inom Lilla ententen och
Nationernas förbund. A. A-t.
Ti’tulus, lat., inskrift, överskrift, titel. —
I brev nyttjades förr Titulus (förk. Tit.) i
st. f. titeln el. namnet på den man skrev till.
Titulär, se Titel.
Ti’tus Flavius Vespasianus, romersk
kejsare (39—81 e. Kr.), son till kejsar
Vespasianus. Deltog i krig i Germanien och
Britan-nien och följde sedan som legionslegat sin
fader, då denne
skickades som
överbefälhavare mot de
upproriska judarna. Efter
faderns utropande till
kejsare (69) stannade
han kvar för att
avsluta kriget samt
erövrade och förstörde
Jerusalem (70). Ett
minne av segern är
Titusbågen på Via
Sacra, uppf. efter T:s
död. T. kunde räknas
XIX. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
