Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjeckoslovakisk musik - Tjeggelvas - Tjeka - Tjeleken - Tjeljabinsk - Tjeljuskin, Kap - Tjelsund - Tjelvar - Tjeremisser - Tjeremissernas autonoma område - Tjerkassy, Tjerkasy - Tjerkesser, Cirkasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377 Tjeggelvas
erhöll den kyrkliga musiken ett tjeckiskt
inslag med en del folkliga andliga visor, vilka
spriddes genom studerande vid univ. i Prag
över hela Europa och även i Sverige blevo
odlade vid skolorna. Under 1500-talet bidrog
Ferdinand I:s och hans efterföljares
hovkapell i Prag att upprätthålla en högre
musikodling i huvudstaden; sedan Prag 1612 ej
längre var residensstad, fanns ej mera något
hovkapell. 1616 grundades ett
musikinstitut, som utbildade flera sedan betydande
tonsättare, däribland den protestantiska
musikens stora mästare A. Hammerschmidt
och J. D. Z e 1 e n k a, en tid dirigent i
Dresden. Den nya instrumentalmusikens
föregångsman J. Stamitz grundade en
tjeckisk musikkrets i Mannheim, som fått
namnet »Bömiska skolan» el. Mannheimskolan.
Den »tyska violinskolan» under G. B e n d a
bestod i början huvudsaki. av bömare.
Pianisterna F. och L. D u s s e k nämndes en tid
som de främsta på sitt instrument. På
1730-talet fanns i Prag åtm. en privatteater, som
sedan blev stadsteater, och där uppfördes bl. a.
Mozarts mästerverk; »Don Juan» hade sin
premiär i Prag 1787. Under 1700-talet odlade de
bömiska magnaterna med stor iver musik, och
flera nämnas som beskyddare av Gluck,
Mo-zart och Beethoven. Gluck åtnjöt
undervisning av Böhmens dåv. främste nationelle
tonsättare, B. C e r n o h o r s k y. 1811 grundades
Prags konservatorium med D. W e b e r som
skicklig ledare. Dennes släkting C. M. von
W e b e r var 1813—16 chef för operan. Under
1800-talets förra hälft omtalas flera tjeckiska
kompositörer med europeiskt anseende, ss.
pianopedagogen C z e r n y, kapellmästaren
K a 11 i w o d a och pianisten Dreyschock.
Rent nationell stil framträdde dock först
med B. S m e t a n a, som med sina nationella
operor, symfoniska verk och sin
kammarmusik på 1860-talet grundade en tjeckisk skola,
som sedan fullföljdes av A. Dvorak, Z.
Fibich, J. Foerster och V. No vä k.
De slöto sig i formellt hänseende till de tyska
nyromantikerna men byggde vidare i
nationell anda. En modern skola inledde J. S u k,
vars stil följdes av flera yngre. Ur Novåks
skola framgingo M. K r e j c f, K. J i r ä k, R.
K a r e 1 och L. Prochäzka. Den yngsta
extremriktningen representeras bl. a. av A.
II ä b a.
Den tjeckiska musiken har huvudsaki.
före-trätts av bömare. Från Mähren ha dock flera
berömda musiker utgått. I Skandinavien har
väl släkten N e r u d a blivit mest känd. Utom
dirigenten V. T a 1 i c h (se d. o.) stamma från
Mähren även I. B r ü 11, G. M a h 1 e r, L.
J a n ä c e k, W. Korngold och
musikhistorikern G. A d 1 e r.
Folkmusiken har länge varit föremål för
uppmärksamhet, och flera berömda
melodi-samlingar ha utgivits. Den första utkom 1825.
Bland samlare kunna sedan nämnas F. B a
r-tos och L. Kuba. — Litt.: P. Vretblad,
»Den tjeckiska tonkonsten» (1930); R. Batka,
»Die Musik in Böhmen» (1906). T. N.
Tje’ggelvas, av övre Pite älv genomfluten
långsträckt fjällsjö i Lappland (se karta vid
d. o., mell. bladet); 68 kvkm, 453 m ö h.,
65 m djup.
Tjeka’, vanl. förk. av ry. Tjrezvytjajnaja
-Tjerkesser 378
komissija, utomordentliga kommissionen, den
av Dzerzjinskij (se d. o.) inrättade, 1922
omorganiserade statspolisen i Ryssland (se d. o.,
sp. 1331). — Jfr G. Popoff, »Tjekan» (1925).
Tjeleken, ö vid ö. kusten av Kaspiska
havet, s. ö. om Krasnovodsk, med rika
förekomster av petroleum och ozokerit.
Tjelja’binsk, stad i Uralområdet,
Sovjetryss-land, ö. om Uralbergen, 195 km s. s. ö. om
Sverdlovsk; 116,989 inv. (1931). Viktig
järnvägsknut på linjen Samara—Omsk av
Sibiriska järnvägen. Betydande handel samt
maskin- och läderindustri; i omgivningarna
brun-kolsgruvor.
Tjelju’skin, Kap, se Kap och Ta j myr;
jfr Polarexpeditioner, sp. 1131.
Tjelsund, T j e 1 d s u n d, se II i n n ö y.
Tjelvar (forngutniska Pielvar’), enl. Guta
saga (se d. o.) Gotlands förste bebyggare.
Gotland var förut förtrollat, så att det sjönk om
dagen men var uppe om natten. T. tände först
eld på ön, så att den ej mera sjönk.
Tjeremi’sser, ett i ö. Ryssland bosatt
finsk-ugriskt folk, som 1926 uppgavs omfatta omkr.
428,000 pers. Till största delen bo t. på
Volgas n. strand v. om Kazan i ett autonomt
område (se Mari); de östligaste t. bo i
Basj-kirrepubliken. I forntiden har t:s område
mot v. sträckt sig ända till trakten av
Nizjnij-Novgorod. De hos Jordanes nämnda
merens torde, att döma av t:s namn på sig
själva, mari, ha utgjort en del av dem. Vid
tatarernas sida stredo t. under tre årh. tappert
mot de påträngande ryssarna men måste fr. o.
m. 1600-talet småningom ge vika för
övermakten. Mer än fjärdedelen av dem är ännu
i dag hedningar, och deras intressanta
hedniska religion har på sätt och vis blivit en
nationalsak och uppehälles medvetet som ett
skydd mot förryskningen. T. äro jordbrukare
och ett rätt energiskt och framåtsträvande
folk med aktningsvärd kunskapstörst och rik
folklitteratur; på de senaste åren har även
en egentlig litteratur börjat uppstå. K. B. W.
Tjeremissernas autonoma område, se M a r i.
Tjerka’ssy, T j e r ka’sy, stad i Ukraina, på
högra stranden av Dnjepr; 39,193 inv. (1931;
1/3 judar). Sockerbruk, sågverk,
tobaksfabri-ker; viktig flodhamn.
Tjerke’sser, C i r k a’s s e r, folkstammar, som
själva kalla sig adighé, i n. v. delen av
Kaukasus och angränsande delar av låglandet,
huvudsaki. inom Autonoma Adygeområdet och
Tjerkessernas autonoma område. Efter den
ryska erövringen på 1850-talet och upproret
1877—78 utvandrade omkr. 400,000 t. till
Turkiet och fingo bosätta sig på Balkanhalvön,
i Mindre Asien och Syrien. T:s hela antal är
obekant; 1926 beräknades de i Ryssjand
boende till 79,000 pers. — T. bilda med abchaserna
(asega) den v. gruppen av de nordkaukasiska
folken; de äro ljushyade, mörkhåriga och
brakycefala. De idka jordbruk samt
trädgårds- och boskapsskötsel.
Namnet t. härstammar sannolikt från det
hos forngrekiska skriftställare förekommande
namnet kerke’tai. Tydligen ha t. i gammal
tid sträckt sig långt nordligare och västligare
än nu; att de nått fram till Azovska sjöns ö.
kust framgår av talrika tjerkessiska
ortnamn, och sådana påträffas även i
Sydryss-land. På 1200-talet underkuvades de av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
