Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tobaksskatt - Tobaksskattelager - Tobaksstjälk - Tobakssurrogat, Tobaksersättning - Tobakstillverkningsskatt - Tobasjön - Tobias, Tobias’ bok - Tobiaslöftet - Tobie comedia - Tobisgrissla - Tobissläktet - Tobit, Tobias bok - Toblach - Tobler, Adolf - Tobler, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Tobaksskattelager—Tobler
410
verket inlevererad t. under budgetåret 1932
—33 uppgick till omkr. 72,9 mill. kr. E. V-r.
Tobaksskattelager, ett under tillsyn av
to-baksmonopolets utövare stående lager av
importerad tobaksvara, som i avvaktan på
varans förbrukning inom riket el. utförsel
till svensk frihamn el. utrikes ort upplägges
under varuägarens och monopolets utövares
lås utan erläggande av licensavgift för varan.
Institutionen tillkom 1924 efter överförandet
av tullen för tobaksvaror till skatt. Rätt att
upplägga varor på t. meddelas av
Generaltullstyrelsen. Endast för parti, som uttages
till inhemsk förbrukning, behöver licensavgift
erläggas. Se vidare k. f. 20 juni 1924 och k.
kung. s. d. E. V-r.
Tobaksstjälk, det vid tobaksbladens
strip-ning (se Cigarr och Tobak, sp. 406)
uppkomna avfallet, bestående av bladens
huvudnerv. Stjälk av vissa tobakssorter nyttjas i
Sverige såsom råvara för fabrikation av snus,
varvid stjälken males till ett fint pulver. I
vissa andra länder nyttjas t., utvalsad och
därefter skuren, jämväl för tillv. av sämre
piptobakssorter. E. V-r.
Tobakssurrogat, Tobaksersättning.
Till utdrygande av tobak eller som ersättning
för sådan kommer ett flertal växter av olika
familjer till användning. Sedan gammalt
brukade surrogat äro blad av körsbär, hästhov
och rosor (kronblad), och under världskriget
tillkommo ytterligare blad av hästkastanje,
lind (även blommorna) och åtskilliga andra
träd och buskar, av solros, groblad m. fl.
Särskilt stor användning fick humle; bl. a.
tillhandahöll Sv. tobaksmonopolet under de
senare krigsåren en »tobak», som till väsentlig
del utgjordes av humle. Finnarna ha av
gammalt brukat använda rölleka (Achillea
mille-folium), såväl blad som blomhuvuden; t. o. m.
mossor, lavar och »sjögräs» ha använts.
Åtskilliga av dessa olika blad svettas först för
att göras mera smakliga och rökas sedan
antingen enbart eller i blandning med
verklig tobak. Till aromens förbättrande
inblandas även blad av weichsel (se P r u n u s),
Liatris odorata m. fl. företrädesvis
kumarin-haltiga växter. I Småland liksom också i
Norge ha förr bladen av Arnica montana
funnit användning både som röktobak och snus
(»nysblad», norska »snusblad» och
»tobaks-soleie»), och lapparna begagna rötterna av
Angelica archangelica och Peucedanum
pa-lustre i st. f. tuggtobak, såsom redan Linné
omnämner. — Litt.: L. Diels, »Ersatzstoffe
aus dem Pflanzenreich» (1918). II. G. S-s.
Tobakstillverkningsskatt, dets. som
tobaks-fabrikatskatt, se Tobaksskatt.
Tobasjön [tå’-], Sumatras största sjö, i öns
n. v. del; 1,130 kvkm, största djup 433 m.
Tobias, Tobias’ bok, se Tobit.
Tobiaslöftet, i samband med den kyrkliga
vigseln under medeltiden av brudgummen
avgiven försäkran om sexuell återhållsamhet
under den första eller de tre första
bröllopsnätterna. Benämningen härleder sig från den
apokryfiska boken om Tobias (se Tobit).
Seden, som går tillbaka på högst primitiva
föreställningar, har sin rot i tron på hos kvinnan
inneboende mystiska krafter, vilka, vid
äktenskapet frigjorda, kunna farligt inverka på
mannen. För att avleda dessa erhåller
brud
gummen ofta för denna farliga tid en
ställföreträdare — hövding, präst, anförvant —,
som anses inneha magisk motståndskraft. Jfr
Bröllop, sp. 153, och lus 17. N. E. II.
Toble comèdia, nlat., »Tobiasspelet»,
Sveriges äldsta bevarade bibeldrama (1550), med all
sannolikhet författat av Olaus Petri (se d. o.).
Det följer troget den bibliska berättelsen (se
Tobit). J. C.*
Tobisgrissla, zool., se G r i s s 1 o r.
Töbissläktet, Ammodytes, tillhör de
gädd-artade benfiskarna och utmärkes av
långsträckt kropp (därav namnet s a n d å 1) med
lång rygg- och analfena. I Sverige finnas två
arter. Tobiskungen, A. lanceolatus, med
en svart fläck på vardera sidan av nosen,
blir 30—40 cm lång. T o b i s e n el. b 1
å-t o b i s e n, A. tobianus, blir 15—20 cm lång.
Båda förekomma på sandbotten vid öst- och
västkusten och leva av småfisk. De fångas
i not till agn el. människoföda. T. P.
Tobit, Tobias b o k, en av G. T:s
apokryfiska böcker, som skildrar Tobits och hans son
Tobias’ öde. Tobit hörde till de israeliter, som
bortfördes till Nineve, när Israels rike gick
under. Han var from men drabbades dock
av olyckan att bli blind. Han sände sin
son Tobias till en stad i Medien för att
återfordra en summa penningar av en landsman.
Ynglingen fick ängeln Rafael till reskamrat,
och färden blev lyckosam. Ängeln återgav
även Tobit hans syn, varefter han gav sig till
känna och försvann. T:s huvudtanke är, att
Gud hjälper de fromma. Fromheten består i
laglydnad och särskilt i barmhärtighet. T.
torde vara skriven i 2:a årh. f. Kr. el. senare
och antagl. på grekiska. — Jfr F. Buhl,
»For-tællingerne om Tobias og Judith» (1919). S.H-r.
Toblach [tå’b-], it. Dobbiaco, ort i it. prov.
Bolzano, Sydtyrolen, i Pusterdalen. på
Tob-lacher Feld (vattendelaren mellan Drava och
Rienz), 1,247 m ö. h.; 1,768 inv. (1921), mest
tyskar.
Tobler [tä’b-], Adolf, schweizisk filolog
(1835—1910). Innehade från 1867 den då
ny-stiftade professuren i romanska språk i
Berlin. Lärjunge av Diez, fortsatte han med stor
framgång dennes
arbete. T:s skrifter
omfatta texteditioner,
recensioner och ett stort
antal smärre
uppsatser, av vilka de i
fransk historisk
syntax under titeln
»Ver-mischte Beiträge»
ut-gåvos i fem serier
(1886—1912). De äro
rika på nya
synpunkter och skarpsinniga,
noggrant utredda
iakttagelser, likaså hans
skrift »Vom französischen Versbau» (1880;
6:e uppl. 1929). T. efterlämnade väl
ordnade och fullständiga samlingar till en
forn-fransk ordbok, som utges av vet.-akad. i
Berlin genom E.Lommatzsch (1915 ff.; har 1933
fortskridit till h. 15, bokstaven D). P. A. G.*
Tobler [tä’b-], Friedrich, tysk botanist
(f. 1879), prof, i Münster 1911 och vid
tekniska högskolan i Dresden 1924 samt
föreståndare för Forschungsinstitut für Bastfasern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
