Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolstoj, Aleksej Nikolajevitj - Tolstoj, Dmitrij Andrejevitj - Tolstoj, Fedor Petrovitj - Tolstoj, Lev Nikolajevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Tolstoj, D. A.—Tolstoj, L. N.
428
från Samaraguvernementet, debuterade T.
några år före världskriget med skildringar
av den ryska godsägarklassens liv under dess
sista skede. Med saftig realism tecknade
han det ekonomiska och kulturella
förfallet och den ända till förvildning gående
moraliska upplösningen inom denna klass och
gav samtidigt en del
ypperliga bilder av
äktrysk natur från
trakterna bortom
Volga. T. emigrerade till
Västerlandet efter
revolutionen och skrev
där första delen i en
planerad
revolutions-trilogi, »Vandringen
genom skärselden», en
stor tavla av
Petersburgs liv före och i
början av
revolutionen, där han bl. a.
skoningslöst avslöjade den bullrande,
tomma och demoraliserade förrevolutionära
hu-vudstadsintelligensen — ett av de bästa av
de litterära verk, som inspirerats av
revolutionen. Efter att ha närmat sig
bolsjevi-kerna och återvänt till Ryssland har han
utvecklat en rastlös litterär verksamhet,
alltmer i bolsjevikisk anda. Bolsjevikiskt
rätt-trogen är sålunda den andra, 1928
publicerade delen av den nämnda trilogien, vilken
litterärt är den första långt underlägsen. En
av hans specialiteter under senare år har varit
fantastiska äventyrsromaner i Wells’ stil,
även de vederbörligen
bolsjeviksympatibeto-nade, så romanen »Aelita» (1924), som
skildrar den sociala revolutionen på Mars, vari en
rysk soldat spelar en ledande roll. Vid sidan
därav har han författat ett par dramer,
»Kejsarinnans sammansvärjning» och »Asev»,
habilt gjorda men litterärt värdelösa
tillrättaläggningar för scenen av historiska och
kvasi-historiska episoder från revolutionstiden.
Bland de ryska »poputjiki» (se R y s k a
litteraturen, sp. 1296) är T. en av de mera
betydande. A. Kgn.
Tolstoj [talstå’j], Dmitrij A n d r e j
e-v i t j, greve, rysk ämbetsman (1823—89).
Blev 1865 överprokurator för Heliga synoden,
1866 undervisningsminister och framträdde
som en fanatisk förkämpe för ortodoxi,
russi-ficering och reaktion, gynnade undervisningen
i klassiska språk på folkundervisningens
bekostnad, införde kaserndisciplin vid den högre
undervisningen och krossade universitetens
självstyrelse. 1880 nödgades T. avgå men blev
1882 inrikesminister och president i ry.
vet.-akad., på vilka poster han bekämpade den
spirande självstyrelsen. A. A-t.
Tolstoj [talstå’j], Fedor Petrovitj,
greve, rysk medaljgravör och skulptör (1 83
__1873). Utnämndes 1809 till medaljgravör
vid ryska myntet, blev 1828 vice president i
konstakad. och 1842 prof. I sin konst var han
anhängare av antiken. Många av hans
medaljer förhärliga kriget 1812—14 och turkiska
fälttåget 1826—29. (E. L-k.)
Tolstoj [talstå’j], Lev Nikolajevitj,
rysk författare (1828—1910). På såväl
fäderne som möderne (V o 1 k o n s k i j) av gammal
rysk högaristokrati, uppväxte T. dels på
fä
dernegodset Jasnaja Polj ana i
Tulaguverne-mentet, dels i Moskva, dels i Kazan, vid vars
univ. han först, med diplomatbanan i sikte,
studerade orientaliska språk, sedan juridik.
Starkt påverkad av rousseauanska idéer och
samtidigt gripen av den skuld- och
ansvarskänsla inför bondeklassen, som börjat vakna
hos tidens ryska adelsklass, drog han sig
emellertid snart undan till lantlivet och bönderna
på Jasnaja Poljana. Sedan en del naivt
opraktiska försök att »lyckliggöra» de livegna (dock
utan att frige dem) gjort bankrutt, levde han
en tid ett stormigt nöjesliv i Moskva, undan
vilket han dock snart räddade sig genom att
inträda i Kaukasusarmén. Här skrev eller
påbörjade han sina första litterära arbeten,
vilka liksom en stor del av hans senare
produktion hade en självbiografisk karaktär: den
1852 publicerade, med allmän förtjusning
mottagna romanen »Barndomen», sedan fortsatt
med arbetena »Gosseåren» (1854) och
»Ungdomen» (1857), en med oreserverad öppenhet
verkställd analys av hans egen ungdoms
själsutveckling, novellen »En godsägares
morgon», skildrande hans egna upplevelser med de
livegna bönderna, och (den först 10 år senare
publicerade) Kaukasusnovellen »Kosackerna»,
vari den på kulturlivet blaserade hjälten, T:s
alter ego, vid den intima kontakten med
naturen och dess primitiva barn, som leva som
naturen lärt dem, själv, om ock blott för ett
ögonblick, blir en ny människa och förstår
livets mening. Under Krimkriget överförd till
Sevastopol, skrev T. med ämne från striderna
där tre skisser, »Sevastopol i dec. 1854, i maj
1855 och i aug. 1855», skoningslöst realistiska,
från all traditionell krigsromantik fria
krigsskildringar, vari han — efter att ha kommit
i nära beröring med de enkla ryska
människor av folket, till vilka han med den
»ångrande adelsmannens» psykologi alltmer kände
sig dragen — hyllade krigets verkliga hjältar,
de grå soldatmassorna med deras enkla
pliktuppfyllelse och lugna undergivenhet under ödet.
Svårt desillusionerad av Petersburgs
socie-tets- och litterära kretsar, som efter kriget
mottogo den genom Sevastopolserien berömde
författaren med öppna armar men vilkas
ytliga modeliberalism var honom antipatisk,
återvände T. snart på allvar till Jasnaja
Poljana; hans liv i folkets mitt avbröts under
närmaste tiden endast av två resor till
Västerlandet, vars civilisation och kulturella
framsteg han utdömde som värdelösa, då de,
enligt honom, blott vidgat klyftan människorna
emellan. Under det att han nu sköt sin
litterära verksamhet åt sidan och endast i några
mindre litterära arbeten mot varandra ställde
de bildades och böndernas liv och psykologi och
därvid på de förras bekostnad omgav de senare
med sympati och beundran, sökte och fann han
tillfredsställelse i arbete med och för bonde
klassen, särskilt dess yngsta, av sociala
missförhållanden ännu oberörda generation.
Under flera år ägnade han sitt huvudintresse åt
att i en för godsets barn upprättad skola
ut-experimentera en ny pedagogik, enligt vilken
skolans mål var — inte att bibringa de breda
massorna överklassens idéer — utan att med
noggrann hänsyn till folkets andliga behov
under tvånsrsfria former ge barnen material
till självbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
