Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tollesson, Pehr - Tollin, Ferdinand - Tollstad - Tollstadius - Tollstorp, Jakob Philip - Tolmein - Tolmino - Tolnæs, Gunnar - Tolosa (stad) - Tolosa (slagfält) - Tolsa, Manuel - Tolstadius, Erik - Tolstoj, ätt - Tolstoj, Aleksej Konstantinovitj - Tolstoj, Aleksej Nikolajevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Tollin—Tolstoj, A. N.
426
utgav han bl. a. »Ordbok öfver Nya
testamentet» (1815) och »Jesu Christi lefverne och
lära» (1819). — Biogr. av H. Wijkmark i
»Julboken» (1925). E.Nwn.
Tollin, Ferdinand, tecknare, litograf
(1807—60). Utförde skickligt perspektiv och
utsikter, var även god porträttör. Han drevs
av förhållandena in på den politiska och
personliga karikatyrens område. T. litograferade
bl. a. Stockholmsbilder (1842) och utgav »Neue
illustrirte Fechtschule» (1851). (E. L-k.)
Tollstad, socknar, se Västra Tollstad
och östra Tollstad.
Tollstädius, annan form för T o 1 s t a d i u s.
Tollstorp, Jakob Philip, topograf
(1777—1848), var fabrikör, handlande,
boktryckare i Vadstena m. m. Utom berättelser
skrev T. arbeten om Linköping (1834),
Stockholm (1839), »Beskrifning om Södermanland»
(2 bd, 1837—38), »Kongl. Djurgården» (1844)
m. m.
Tolmein [tålmäFn], it. Tolmino, slav. Tolmin,
ort i it. prov. Gorizia, vid övre Isonzos vänstra
strand och järnvägen Villach—Trieste; 4,580
inv. (1921), mest slovener. Om striderna vid
T. under världskriget se Caporetto (med
karta) och Italienska
krigsskådeplatsen, sp. 860 och 864 samt kartor.
Tolmino [tålmi’nå], se Tolmein.
Tolnæs [tåT-], Gunnar, norsk
skådespelare (f. 1879). Debuterade vid Fahlströms
teater i Oslo 1906, var senare anställd vid
Nationaltheatret (1908—16) och Det nye
teater (1929—30). T. har även varit
filmskådespelare men återvänt till talscenen som
skådespelare och instruktör. W-t K.
Tolösa, lat. namnet på Toulouse.
Tolosa [tålå’-], slagfält, se Navas de
T o 1 o s a.
Tolsa [tå’l-], Manuel,
mexikansk-amerikansk arkitekt (1757—1816). T. var en av
de mera betydande klassicisterna i
Nordamerika. Bl. a. utförde han ritningar till
gruv-akad:s hus och flickskolan les Viscaynas i
México. Tabernaklet i katedralen i Puebla
i form av en rundkyrka med en förgylld
bronsgrupp visar T:s starka dragning åt det
målerisk-skulpturala. I allm. är T:s
arkitektur en förening av Berninis rörliga stil och
Ludvig XVl-epokens klassicism. E. L-k.
Tolstädius, Erik, pietistisk präst (1693—
1759). Blev fil. mag. i Uppsala 1718,
prästvigdes 1719 och blev 1723 kyrkoherde i
Skeppsholmen samt 1747 kyrkoherde i Jakob
och Johannes. T. är
en av den svenska
pie-tismens förgrundsgestalter. Under
Skepps-holmstiden gjorde T.
sin kyrka,
Holmkyr-kan kallad, till en
medelpunkt för
Stockholms andliga liv. Han
utövade djupgående
inflytande genom
predikningar och
omfattande själavård. Han
inrättade även en
skola samt ivrade för
en förbättrad fattigvård. — T., som
tidigare representerat en mera lagisk pietism,
fick genom Dippels besök i Stockholm 1727
en mer evangeliskt präglad uppfattning, även
om han aldrig direkt anslöt sig till
Dippels åskådning. Rykten om T:s
dippelia-nism föranledde konsistoriet att anställa
förhör. 1731 tillsattes en stor kommission i
saken, som helt frikände T. Emot den på
1740-talet framväxande herrnhutismen ställde
sig T. helt avvisande, även om han icke
polemiserade mot den. T. sysslade icke med
ho-miletiskt författarskap, men hans
predikningar, som upptecknades av åhörare,
ut-kommo samlade 1817 (i en ny, fullständigare
samling 1856). De under T:s namn utgivna
»Andeliga sånger» (2:a uppl. 1787) härröra ej
från honom utan äro ett avtryck av den 1734
utkomna radikal-pietistiska sångboken
»Andeliga wijsor». — Litt.: E. Linderholm, »Sven
Rosén» (1911). Hg Pl.
Tolstoj [talstå’j], rysk ätt, härstammande
från Peter I:s medhjälpare Petr
Andre-jevitj T. (1645—1729), som 1702—14 var
ambassadör i Konstantinopel, 1717 lurade
tronföljaren Aleksej att återvända till
Ryssland och 1724 blev greve. Om Lev (Leo) N. T.
och övriga mera bemärkta släktmedlemmar
se nedan. A. A-t.
Tolstoj [talstå’j], Aleksej
Konstanti n o v i t j, greve, rysk författare (1817—
75), syssling till L. N. T. Till börden
högaristokrat, utbildades T. (i sin barndom den
blivande tsar
Alexander 11 :s lekkamrat)
till diplomat men
övergick småningom att
ägna sig åt
författarskap. T. var en äkta
estetnatur, som kom
på kant med tidens
litterära kritik för sin
vägran att erkänna
diktens uppgift att
vara ett vapen i den
politiska och sociala
striden. Mångsidig
poet (lyriska dikter,
ballader, satirer), är T. först och främst känd
som författare dels av den historiska
romanen »Knjaz Serebrjannyj» (1861; sv. bearb.
1882), en färgrik, tidstrogen roman från
Ivan den förskräckliges tid, dels av den
dramatiska trilogien »Ivan den förskräckliges
död» — »Tsar Fjodor Ivanovitj» — »Tsar
Boris» (1866—70). Han tecknar där tre tsarer
och deras tragedi: despoten Ivan, som vid
sin bortgång ser det verk han med sina
ogärningar velat trygga vackla i sina grundvalar,
den fromme narren Fjodor, vars ur ädlaste
motiv framgångna initiativ endast bringa
olycka över landet, kraftmänniskan Boris,
som trots politisk vidsynthet och
hänsynslöshet icke kan rädda sig undan folkets dom över
maktusurpationen. Dramerna, av vilka det
andra med dess gripande skildring av den
veke Fjodor är trilogiens höjdpunkt och som
alla äro sceniskt effektfulla, tillhörde, sedan
censuren på 1890-talet frigav även de bägge
sista till uppförande, länge den ryska scenens
(bl. a. Konstnärsteaterns i Moskva) främsta
repertoarnummer. — Fr. monogr. av A.
Li-rondelle (1912). A. Kgn.
Tolstoj [talstAi], Aleksej N i k o 1 a j
e-vitj, rysk författare (f. 1882). Godsägarson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
