Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toron - Toronto - Torosser - Torp (juridik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Toron—Torp
474
Torön, fys., se Radioaktivitet, sp.
398.
Toronto [terå’ntäu], huvudstad i prov.
Ontario, Kanada, näst Montreal Kanadas största
stad, på n. stranden av Lake Ontario, vid
floden Dons utlopp, mittemot Niagaras
mynning på s. stranden av sjön; 631,207 inv.
(1931), mest av britt, härkomst. Den utmärkta
hamnen bildas av den vinkelformade Ward’s
island. Gatusystemet är rätvinkligt, staden är
välbyggd och har ett 70-tal parker om tills,
omkr. 840 har, bl. a. Exhibition park (97 har),
där årl. utställningar hållas. T. är säte för
prov:s regering och högsta domstol.
Parlamentsbyggnaderna ligga nästan i centrum av
staden i Queen’s park. T. har ett stort antal
högre bildningsanstalter, främst univ. (gr.
1827; 7,178 stud. 1930, därav 2,796
kvinnliga). På grund av fördelaktiga land- och
sjökommunikationer, billig elektrisk kraft
(Nia-garaverken) och närheten till råvaror är T.
även en av Kanadas förnämsta handels- och
industristäder. Hamnen anlöpes av de största
fartyg; importen hade 1932 ett värde av 131,3
mill. doll. Ledande industrier äro
järngjute-rier, tillv. av jordbruksmaskiner (Massey &
Harris), läder- och kvarnindustri,
järnvägs-verkstäder m. m. — T. var namnet på en av
fransmännen 1749 här anlagd handelspost,
som 1756 erövrades av engelsmännen. Den
fick 1793 namnet York och blev s. å.
huvudstad i dåv. prov, övre Kanada. 1834, då
folkmängden uppgick till omkr. 10,000 pers., blev
platsen stad, varvid namnet T. återtogs. M.
Torosser [-rå’s-], Skruvisvallar, se
Hav, sp. 645.
Torp sättes i Sveriges äldsta rättskällor i
motsats till »by» (jfr d. o., sp. 319) men har
redan där två väsentligen skilda betydelser.
Inom Skånelagens område liksom enl. de äldre
danska lagarna synes t. ha utgjort
beteckningen för de bosättningar, som uppkommit genom
att en el. flera gårdsägare i byalagen
flyttade sin bostad från den trånga bytomten ut
på byns mark. I regel bibehöllos därvid förut
innehavda ägoskiften. Med en enskild på
den gamla bytomten kvarliggande gård var t.
likställt i fråga om storlek och i de flesta
andra hänseenden. Liknande betydelse tycks
t. ha haft även inom Västgötalagens område.
I det övriga Sverige kom t. att beteckna
smärre, vanl. på utmarken verkställda, med
bostäder försedda odlingar, søm ej nått den
storlek, att de kunde likställas med gårdar
och hemman. Till denna senare betydelse
anknyter sig torpbegreppet numera även inom
Skåne- och Västgötalagarnas forna områden.
Torparna intogo vid skattefördelningen
under 1500-talet ej någon bestämd proportion
till »hel»- och »halvbönderna», utan denna
växlade. Vanligast var, att de skattade till
1ln mot helbönderna, varför de kallades f j ä
r-dingsbönder, fjärdingstorpare.
Detta blev regel från början av 1600 talet.
Man skilde då mellan hela och halva hemman
samt t., varvid t. kommit att bli beteckning
för 1/n mantal liksom halvtorpet för
mantal (åttingstorpare). Jfr Mantal.
Nya t. upptogos emellertid efter hand.
Ordet t. blev beteckning för smärre bebyggda
jordbrukslägenheter, som, ehuru skattlagda,
ej kunnat sättas till det minsta mantalsbråk
Gatubild från Toronto.
man använde. Alltifrån mitten av 1600-talet
sökte man väl hindra anläggning av t. på
härads- och sockenallmänningarna. Ej så få t.
upptogos dock efter hand på dem, särskilt
under 1700-talet, samt blevo, om de tillkommit
med vederbörligt tillstånd och ränta ej förut
åsatts dem, skattlagda. På allmänningarna i
de n. orterna ha även i senare tid i
samband med avvittringarna en del »kronotorp»
upptagits mot ränta men utan mantal (se
Odlingslägenheter på
kronopar-k e r). Dessa blevo självständiga fastigheter.
I samband med indelningsverket tillkommo
många (omkr. 20,000) r y 11 a r-,
soldat-och båtsm anstorp, i regel utan att bilda
egna fastigheter (jfr Indelta armén). På
förut skattlagda hemmans ägor uppstod
småningom ytterligare ett stort antal
oskatt-lagda t., som ej voro självständiga fastigheter
utan inbegrepos under det hemmans
skattläggning, varifrån de upplåtits. Dessa t. kunde,
där ej fråga var om avsöndring från jord av
ypperligt frälses natur, i regel icke upplåtas
under äganderätt, enär staten av omsorg för
skatternas utgörande ej ansett sig kunna
medge, att delar av de en gång bestämda
hemmanen finge avsöndras ifrån dem. Genom
enskiftes- och avsöndringsförfattningarna 1827,
1864, 1881 och 1896 medgavs emellertid, att
jord under vissa villkor finge för alltid
avsöndras jämväl från skattskyldig jord.
Bland sålunda i behörig ordning fastställda
el. eljest under äganderätt upplåtna
avsöndringar förekomma åtskilliga, som ha
egenskapen av och jämväl benämnas t. De flesta
oskattlagda t. äro emellertid endast upplåtna
på viss tid el. livstid. Av dessa äro många
på vanligt sätt utarrenderade mot en
avgift i penningar el. varor. De flesta äro dock,
särskilt i skogsbygder, s. k. dagsverk
s-och stattorp, som upplåtits företrädesvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
