Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tortricidae, Tortrix - Tortuga - Tortuna - Tortyr - Torula - Torulf, Ernst Torsten - Toruń - Torup - Torus - Torv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Tortricidae—Torv
502
Tortricidae, To’rtrix, zool., se V e c k 1 a t e.
Tortuga [tårto’ga], ö i Västindien, utanför
n. v. Haiti, tillhör republ. Haiti och var
fordom beryktad som ett tillhåll för buckanjärer.
Tortuna, socken i Västmanlands län,
Ytter-tjurbo härad, på Mälarslätten, nära
Upplandsgränsen; 36,34 kvkm, 801 inv. (1933). 1,680
har åker, 1,606 har skogsmark. Ingår i T. och
Sevalla pastorat, Västerås stift, Sala kontr.
Tortyr (av lat. torquére, vrida), pinande,
särskilt juridiskt, för att framtvinga
bekännelse. T. i denna mening har använts av
civiliserade folkslag från snart sagt urminnes
tid men först ej på friborna. Katolska kyrkan
bragte sedan 1200-talet t. i ytterligare
vanrykte genom inkvisitionen (se d. o.).
T. föregicks av t e r r i t i o n, d. v. s.
tortyrredskapens framvisande och förklarande av
skarprättaren. Om detta ej ledde till
bekännelse, påsattes de med lätt tillskruvning;
därefter funnos 2 grader t., med t. ex.
inslag-ning i spanska stöveln av 4, resp. 8 kilar.
Den vanligaste t. synes ha varit
tryck-(spanska stöveln, handklovar och
tumskruven, se dessa ord) och
sträcktortyr (sträckbänk, se d. o.) el.
upphissande i bakbundna händer med el. utan vikter
vid fotterna. Vanligt var även snörandet,
armarnas hårda hopsnörning, varefter rycktes
hårt i snöret. Eldtortyr förekom även: ett
fyrfat ställdes en bit under fotsulorna,
armhålorna brändes med ljus, svavlade el. i
brännvin indränkta skjortor antändes på kroppen.
Den ryktbara Bambergtortyren bestod i
prygel med karbas och efter några dagar nytt
pryglande med spön på den inflammerade
ryggen, och detta kunde återigen upprepas
efter ny vilotid. Olika slag av t. voro att icke
låta offret få sova, ej få mat el. dryck. — I
Sverige förbjöds t. av Karl XI men kunde
undantagsvis tillåtas av regeringen. Lagen av
1734 förbjöd t. men tillät i brottmål domaren
att varsamt försöka »svårare fängelse»
(upphävt 1868). Sådana voro Rosenkammaren
och Tjuvkällaren i Stockholm
(förbjudna 1772 och 1774). — Mot t. uppträdde
särskilt Voltaire och Beccaria. Fredrik II
förbjöd t. i Preussen 1740 och 1754, i Sachsen
upphävdes tortyrstraff 1770, i Ryssland av
Katarina II, i Österrike 1775, i Frankrike
1780 och 1789, och 1816 påbjöd en påvlig bulla,
att t. skulle avskaffas, rättegångarna bli
offentliga och angivaren konfronteras med den
anklagade. Jfr Tredje graden. — Litt.:
F. Helbing, »Die Tortur» (1926); R. Quanter,
»Die Folter» (1900). G. O. G.
To’rula, bot., se Jästsvampar, sp. 76.
Torulf, Ernst Torsten, arkitekt (f.
1872 9/10). Studerade vid Chalmers’ institut i
Göteborg och Konsthögskolan i Stockholm
1888—96, fick 1902 första pris för (tills, m.
E. Hahr utförda) ritningar till högskola i
Göteborg (färdig 1912). 1906—12 samarbetade
T. och I. Tengbom. De fingo andra pris vid
tävling om Stockholms stadshus 1905 och
Engelbrektskyrkan 1906, första pris för
rådhus i Borås (fullb. 1909) och kyrka i Arvika
(fullb. 1911). Till T:s nyaste större
byggnadsverk höra Naturhistoriska museet i
Slottsskogen i Göteborg och nya centralposthuset där
(båda fullb. 1923). T. har även ritat
hyres-och privathus, sjukhusbyggnader etc. G-g N.*
Torun [tå’ronj], se T h o r n.
Torup. 1. Hallands till ytvidden största
socken, Halmstads härad, invid
Smålandsgränsen; 222,50 kvkm, 2,756 inv. (1933).
Omfattar en tättbebyggd sträcka av Nissans dal
med Kilaåns bidal samt f. ö. vidsträckta
platåområden. 1,535 har åker, 12,183 har
skogsmark. Stationssamhället T. har en ganska
ansenlig handel och industri. Vid Nissan
Brännö väveri. Ingår i T:s och Kinnareds
pastorat, Göteborgs stift, Halmstads kontrakt.
2. Se Västra Torup.
Torups slott.
3. Gods i Bara socken, Malmöhus län, 13
km ö. om Malmö; 1,502 har, därav 1,134 har
åker; tax.-värde 2,291,400 kr. (1931). Slottet,
som på tre sidor omges av vallgravar,
uppfördes på 1500-talet av Truid Gregersen
Ulfs-tands änka, Görvel Fadersdotter (sparre).
Det tillhörde sedan ätten Grubbe, köptes 1647
av Corfitz Ulfeld, indrogs 1660 till kronan
men återlämnades 1735 till Ulfelds dotterson
J. Beck (Beck-Friis), kom sedermera till
släkten Stiernblad och har sedan 1812 tillhört
släkten Coyet, som restaurerat det ståtliga
slottet, vilket innehåller rika konstskatter. —
Jfr E. Lundberg i Skånes Hembygdsförbunds
Ärsbok 1933.
To’rus, lat., »dyna», »valk». 1. (Byggnk.)
En framspringande rundning, vulst el.
rundstav i baser och socklar. E. L-k.
2. (Bot.) Blomaxel, Blombotten,
den del av skottaxeln, på vilken blommans
hylleblad och befruktningsdelar äro fästa. E.
Fries avsåg med t. endast den del av
blomaxeln, där kronblad och ståndare sitta. —
Med t. betecknas även det förtjockade partiet
i membranen i ringporerna. G. M-e.
Torv är en organogen jordart, som
uppkommit på fuktig mark el. i vatten genom mer
el. mindre stark förmultning av växtavfallet
från kärr, mossar och sumpskogar, ävensom
något från deras omgivningar. Rörande de
processer, vilka äro av betydelse för t:s
bildning, se Torvkemi.
T:s förmultnings- (humifierings-)grad. Vissa
torvslag äro endast obetydligt, andra åter
mycket starkt förmultnade. Ett flertal
metoder (såväl kemiska som mekaniska) har
utarbetats för bestämning av t:s
förmultnings-grad. Stor användning har härvid Sveriges
geol. undersöknings metod fått. Medelst den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
