Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Torv
504
na anges förmultningens styrka i 10 grader
på basis av förhållanden vid torvprovets
kram-ning i handen. Vid den lägsta
förmultnings-graden (Hi) avgår vid kramning endast
färglöst vatten; vid den högsta
förmultningsgra-den (Hio) passerar vid kramning hela
torv-massan utan avskiljande av fritt vatten
mellan fingrarna.
T:s struktur och viktigaste organogena
beståndsdelar. Med hänsyn till strukturen äro
torvslagen antingen luckra el. täta. Dessa
olikheter i strukturen framkalla även skilda
hydrologiska egenskaper hos dem, vilket är
av stor betydelse för deras
avvattningsmöj-ligheter och tekniska användbarhet.
Efter beskaffenheten av de organogena
beståndsdelar, som uppbygga torvslagen, kan
man indela dem i två huvudtyper, vilka dock
icke alltid äro skarpt avgränsade från
varandra utan mötas i mellanformer: 1)
Torv-slag, huvudsaki. bestående av humifierade
växtrester med ännu mer eller mindre
tydligt bibehållen vävnadsstruktur. De äro
dessutom vanligen filtiga, stundom bladiga.
2) Torvslag, till största delen sammansatta av
humus utan organiserad struktur (d y). I
denna dymassa, vilken vanl. har en tät och
smörig el. ostartad konsistens, förekomma
dock i regel spridda växt- och djurrester. —
Ofta benämnas dessa torvslag d y t o r v.
Efter den el. de arter av växtrester, som
uppbygga torvslag av den förstnämnda
gruppen, urskiljas flera typer: a) sådana av mera
ensartad sammansättning, t. ex. bladvas
s-t o r v, vars huvudmassa består av rhizom och
rötter (stundom även ovanjordiska stamdelar)
av bladvass (Phragmites); fräkentorv,
hu-vudsakl. sammansatt av rhizom och
tagellik-nande rottrådar av sjöfräken (Equisetum
li-mosum); starrtorv, sammansatt av rötter,
stamdelar m. m. av olika halvgräs, dock
företrädesvis Carex-arter; brunmosstorv (b r u
n-tor v),bestående av blad och stamdelar av
brunmossor (Amblystegia) och dem biologiskt
närstående mossor (t. ex. Paludella);
vitmöss-t o r v, sammansatt av blad och stamdelar av
olika vitmossor (Sphagnum); b) sådana av mera
sammansatt byggnad, t. ex.
starr-brun-mosstorv (i en grundmassa av
brunmosstorv förekomma rester av till arten el. släktet
ej närmare bestämda halvgräs, starrgräs);
starr-vitmosstorv (till
artsammansättningen analog med föreg., brunmossorna
ersatta av vitmossor);
vitmoss-starr-t o r v (i en grundmassa av starrtorv
förekomma vitmossrester mer el. mindre talrikt);
tuv d un-(Sphagnum fuscum-)torv (i en
grundmassa av Sphagnum fuscum-torv träffas
rötter el. stamdelar, särskilt fibrer, av tuvdun,
Eriophorum vaginatum).
Av den senare huvudtypen, d. v. s. av
dy-torvslagen, kunna även efter vissa
karakteristiska inblandningar el.
strukturegendomlighe-ter urskiljas flera former, t. ex. d y t o r v
med lövträdsrester (har en
grundmassa av ostartad el. grynig dytorv, vari
förekomma vedfragment — av rötter och
stammar — och bark etc. av lövträd) och
dytorv med tuvdunsrester.
Mellanformer mellan t. och råhumus
benämnas råhu musarta d t. och mellan t.
och mull jordar t or vm yl 1 a.
Olika torvslag efter sättet för
torvmateria-lets avlagring. De flesta torvslag bestå av
växtavfall frän den på avlagringsplatsen
förefintliga vegetationen. Den jordartsbildande
substansen är alltså uppkommen på den plats,
där den avsatts. Endast få torvslag äro
bildade av material, som till största delen
transporterats till avlagringsplatsen mer el.
mindre långväga ifrån. Dit hör i främsta
rummet s. k. s v ä m t o r v.
T:s indelning och benämning efter moder
-samhället. Vid utvecklingshistoriska
torv-marksundersökningar pläga torvslagen ofta
urskiljas och benämnas efter de
modersamhällen, som de anses framgångna ur, el. i
vissa fall efter beskaffenheten av den
ståndort, på vilken modersamhället vuxit.
Enl. denna indelningsgrund brukar man
tala om 1) mossetorvarter (mosstorv),
framgångna ur mosseväxtsamhällen, 2) k ä r
r-torvarter (kärrtorv), framgångna ur
kärrväxtsamhällen, 3) sjötorvarter (sjötorv),
framgångna ur högre vattenväxtsamhällen,
och 4) s ko gs tor v a r t er (skogstorv),
framgångna ur företrädesvis sumpskogar.
Av dessa fyra typer kunna även flera
undertyper urskiljas, alltefter hur detaljerat
modersamhället behöver anges, t. ex.
rismosse-torv, starrmossetorv och lövkärrtorv.
T:s tekniska användbarhet. T. brukas ofta
som bränsle, isoleringsmaterial i byggnader och
absorptionsmedel i ladugårdar, avträden och
renhållningsverk. Till bränsle nyttjas
företrädesvis mera högförmultnade torvslag, som
isolerings- och absorptionsmedel endast mera
låg-förmultnade. Om bränntorvens upptagning och
beredning se nedan. Om t. som
absorptionsmedel se Torvströ. — Om i s. Sverige utförd
inventering av torvtillgångarna se Tor
vinventering. — Jfr även Mosskultur och
Skogsdikning. C. Mm.
Bränntorv. Upptagning och beredning
av bränntorv från en därtill lämpad mosse
sker i huvudsak efter tre olika metoder:
1) t. stickes för hand med en särskilt formad
spade till tegelformade stycken, som utläggas
på fältet för att torka, s. k. sticktorv el.
skär-torv; 2) t. söndermales i ältverk under
vattentillsats, och massan gjutes på fältet i
formar el. i en sammanhängande kaka, s. k.
älttorv; 3) t. bearbetas med roterande knivar
i ett torvverk utan vattentillsats, varvid
uppstår en kompakt och homogen massa, som
vanl. lämnar maskinen i form av en sträng,
skuren i längder, vilka på brädlappar
utsättas till torkning på fältet el. i torklador, s. k.
maskintorv el. presstorv. Samtliga dessa
metoder avse lufttorkning ned till omkr. 25 %
fuktighetshalt, vilken tillverkning i Sverige
av klimatiska skäl endast kan bedrivas
under sommarmånaderna. G. H-r.
T:s ovedersägliga betydelse som
bränslereserv i tider av nationell isolering,
påtvingad (t. ex. under världskriget) eller
frivillig, har gjort, att anslag till utredningar
lämnats av industrien (i Sverige av
Brukssocie-teten 1917) och statsmakterna (1920—28 års
riksdagsbeslut med anslag till en rationell
kraft- och bränsleutredning; av detta ha
avsevärda belopp använts för torvproblemens
utforskning). Detta arbete har handhafts av
Ing.-vet.-akad. I Ryssland har under mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
