Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tours - Tourville, Anne Hilarion de Cotentin de - Toussaint, Geertruida - Toussaint_Langescheidtska metoden - Toussaint l’Ouverture, Pierre Dominique - Tout - Tout comprendre, c’est tout pardonner - Tout est perdu, fors (hors el. sauf) l’honneur - Tovdalselv - Tove (Tovelille) - Tower i London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Tourville—Tower
528
Katedralen i Tours.
torn (från 1100—1200-talet) av den forna,
lik-nämnda klosterkyrkan. Ett av tornen, »Karl
den stores», instörtade delvis 1928. F. ö.
märkas det forna ärkebiskopspalatset (huvudsakl.
från 1600—1700-talet), nu inrymmande ett
rikt konstmuseum, samt Hotel Gouin, en
privatbyggnad i renässansstil från
1400-talet. S. F.
T., romarnas Caesar odunum, senare kallat
Turones, blev på 200-talet biskopssäte och på
800-talet ärkebiskopssäte. Det brändes av
normanderna (853). Nära T. låg slottet
Ples-sis-lès-Tours (jfr Ludvig, sp. 252). (Ä. S-n.)
Tourville [torvi’l], Anne H i 1 a r i o n de
Cotentin, greve d e T., fransk sjöofficer
(1642—1711). I sin ungdom malteserriddare,
ingick T. i marinen och deltog med
utmärkelse i kriget mot Holland och Spanien 1672
—78. I pfalziska kriget förde han befälet
över franska flottan och vann vid Beachy head
(se d. o.) 1690 seger över brittisk-holländska
flottan. Vid La Hougue (se d. o.) led T. 1692
nederlag, som blev början till franska
sjömaktens tillbakagång. 1693 utnämndes T. till
marskalk. T. var tapper ända till dårskap,
skicklig taktiker men saknade strategisk
blick. Hans »Mémoires» (3 bd), utkomna 1758
i Amsterdam, utgöra ett lärorikt bidrag till
sin tids historia. — Monogr. av E. de Broglie
(1908). ö-g.
Toussaint [toså/], Geertruida, holländsk
romanförfattarinna (1812—86), 1851 g. m.
målaren Jan Bosboom (1817—91), skrev ett
större antal historiska romaner.
Toussaiut-Langenscheidtska metoden [toså [–laTonJålt-],-] {+-
laTonJålt-],+} av fransmannen Charles
Toussaint och tysken Gustav Langenscheidt 1856
grundlagd metod för självstudium av språk.
Den omfattar numera bl. a.
korrespondenskurser i 15, fieklexika i 20 och parlörer i 35
språk samt stora ordböcker (av Sachs-Villatte,
Muret-Sanders) i de tre huvudspråken. Se
förlagets 75-årshistorik 1931 samt A. Lombard i
Studia Neophilologica, V, 1933. A. Lbd.
Toussaint 1’Ouverture [tosä’ lovärty’r],
Pierre Dominique, härskare på Haiti
(omkr. 1746—1803).
Var son till en
negerslav på Haiti,
förvärvade sig en rätt
ansenlig självbildning
och vann under
resningen på ön 1791
stort inflytande bland
insurgenterna. T. slöt
sig senare till
spanjorerna men gick 1793
över till fransmännen,
blev 1797 arméns
överbefälhavare och
gjorde sig oberoende av
fransmännen men togs 1802 till fånga. Se
vidare Haiti, sp. 281. (A. A-t.)
Tout [to], fr., all, allt, hela. — T. ä f a i t
[totafä’], helt och hållet. — T. de suite
[todesuft], genast. — T. le monde [-[tol-mä’d],-] {+[tol-
mä’d],+} hela världen. — T. le reste [-[tol(e)-rä’st],-] {+[tol(e)-
rä’st],+} allt det övriga, hela återstoden.
Tout comprendre, c’est tout pardonner [to’
käprä’dre sä to’ pardåne’], fr., att förstå allt
är att förlåta allt.
Tout est perdu, fors (hors el. sauf) 1’honneur
[tot ä pärdy’ får (är el. såf) lånö’r], fr., »allt
är förlorat utom äran», utrop, som tillskrives
Frans I av Frankrike efter nederlaget vid
Pavia.
Tovdalselv, älv i Aust-Agder fylke, s. Norge,
från småsjöar mellan Setesdal och Telemarken
till Tovdalsfjord ö. om Kristiansand; 135 km
lång, flodområde 1,885 kvkm. Ax. S.
Tove (T o v e 1 i 11 e), danske konungen
Valdemar I:s älskarinna, som födde honom sonen
Christoffer. Om hennes liv vet man i övrigt
intet säkert. Folkvisan skildrar drottning
Sofias hat till henne och hennes död i den
överhettade badstugan. På 1500-talet
överfördes sägnerna om T. till Valdemar Atterdag
och ha sedan givit upphov till en rad poetiska
behandlingar. P. E-t.
Tower [tau’e] i London, eng. the T. of
London, var under medeltiden på en gång
konungaborg och statsfängelse och har i den
senare egenskapen använts ända in i senaste
tid. T. utgör en dyster byggnadsmassa på
östra sidan av City, utanför den gamla
stadsmuren, vid Thames, belägen på en låg kulle.
Tower hill, och är omgiven av dubbla, med
torn försedda murar (jfr London, bild 17).
Kärnan till den nuv. byggnaden påbörjades
på 1070-talet. Tillbyggnader gjordes under
olika perioder, särskilt av Henrik III, som
där ofta hade sitt residens, och byggnaden
har nu det yttre, som den fick vid en på
1600-talet av sir Chr. Wren företagen restaurering.
T. har en areal av 5,3 har. Det mitt på den
inre gården liggande White tower, en kvadra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
