Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tournai - Tournedos - Tournefort, Joseph Pitton de - Tournera - Tournesolia - Tournois - Tournure - Tours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Tournai—Tours
526
Utsikt över Tours.
Tournai [tornä’], flam. Doornik, stad i belg.
prov. Hainaut, vid Schelde, nära fr. gränsen;
35,940 inv. (1931); biskopssäte. Viktig
järnvägsknut och handelsstad; textilindustri,
porslins- och cementfabriker m. m. Om T:s
medeltida glansperiod vittnar främst
katedralen Notre-Dame (1100—1300-talet), en av
Belgiens märkligaste kyrkor, med fristående
klocktorn (beffroi, se d. o., med bild).
Dessutom märkas kyrkorna Saint-Quentin
(1100-talet), Saint-Jacques (1200—1300-talet) och
Saint-Brice (1100-talet) samt den forna
klädeshallen, Ilalle aux draps (1600-talet), nu
inrymmande tavelgalleri och hist. museum. Den
s. k. Pont des Trous är en lämning av de
medeltida befästningarna. S. F.
T., romarnas Civitas nerviorum el.
Torna-cum, var till Klodvigs tid merovingernas
huvudstad. Under tidigare medeltiden var T.
Belgiens konsthuvudstad och på 1400-talet
medelpunkt för en blomstrande mattindustri.
T. kom 1525 till Spanska, 1713 till
österrikiska Nederländerna, var 1667—1709, 1745—48,
1794—1814 franskt samt kom sedan till
Nederländerna och 1830 till Belgien. (Å. S-n.)
Tournedos [tornodå’], fr., lätt stekta skivor
av oxfilé, garnerade med t. ex. gåslever och
tryffel (t. ä, la Rossini).
Tournefort [tornofå’r], J o s e p h Pitton
d e, fransk botanist (1656—1708). Studerade
först teologi men övergick snart till medicin
och naturvetenskap, främst botanik, samt
företog resor i s. och
v. Europa och
Orienten. 1683 blev han
prof, vid Jardin du roi
i Paris och senare i
medicin vid College de
France. Han
uppställde ett huvudsaki. på
blomhyllets form
grundat system över
växtriket, vilket länge var
härskande (jfr
Linnés sexualsystem, sp. 1277). Ett
framsteg var hans
klara urskiljande av släktena, medan
däremot arterna försummades. Han ökade
betydligt antalet av dittills kända växter och
gav goda avbildningar av dem. Hans
viktigaste arbete är »Elémens de botanique»
(3 dir, 1694; utvidgad, lat. uppl. i 3 dir 1700).
På grundval av hans brev utgavs »Relation
d’un voyage du Levant» (3 dir, 1717). K. A.
Tournöra [tor-], se Turnera.
Tourneso’lia, bot., se Chrozophora.
Tournois [torncoa’], fr., se L i v r e.
Tournure [torny’r], fr., se T u r n y r.
Tours [tör], huvudstad i fr. dep.
Indre-et-Loire och det gamla landskapet Touraine, på
vänstra stranden av Loire; 78,585 inv. (1931);
ärkebiskopssäte. Viktig järnvägsknut,
garnisonsort och handelsstad med årlig
lantbruks-mässa. Betydande industri, bl. a. tillv. av
maskiner, lergods och siden. Flera högre
läroanstalter, museer och lärda sällskap. De äldre
stadsdelarna ha förlorat mycket av sin
åldriga karaktär genom nyanlagda breda gator,
ss. Rue nationale, T:s huvudgata. Bland
byggnader märkes främst katedralen Saint-Gatien,
en av Frankrikes vackraste gotiska kyrkor
(från 1200—1500-talet), med rikt utsmyckad
västfasad, flankerad av två omkr. 70 m höga
torn, och berömda glasmålningar. Invid den
moderna basilikan Saint-Martin kvarstå två
Katedralen i Tournai.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
