Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragisk - Tragopogon, Haverrot (Havrerot) - Tragulidae, Tragulus - Tragöd - Traheryd - Trajanus, Marcus Ulpius (Imperator Caesar Nerva Trajanus Augsutus) - Trajanusbågar - Trajanus’ forum - Trajanuskolonnen - Trajanusporten - Trajanusvallen - Trakassera - Trakeal - Trakeater - Trakéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
dagslivet (»borgerlig tragedi»). Det tragiskas
väsen har analyserats först av Aristoteles och
sedermera, dels i anslutning till, dels i
opposition mot honom, av bl. a. Corneille, Lessing
och Schiller. Konstituerande för det tragiska
har man ansett vara dess förmåga att väcka
fruktan och medlidande; under skilda tider
har emellertid tyngdpunkten ansetts ligga än
hos det ena, än hos det andra av dessa båda
element. Någon fullständig historisk
framställning av begreppets utveckling föreligger
ännu icke. — Litt.: J. Volkelt, »Ästhetik des
Tragischen» (3:e uppl. 1917). O. W-n.
Tragopogon, II a v e r r o t (H a v r e r o t),
släkte av fam. korgblommiga, med samtliga
blommor tunglika (gula el. violetta).
Tragopo-^on-arterna äro två- el. fleråriga örter med
nästan gräslika blad och täml. stora blomkorgar.
Den gulblommiga T. pratensis,
ängshaver-r o t, är täml. allmän på vägkanter och backar
upp till s. Norrland. Den violetta el.
rödblommiga T. porrifolius odlas som köksväxt (se
II a v r e r ö 11 e r). G. M-e.
TraguTidae, Tra’gulus, zool., se
Dvärg-m y s k d j u r.
Tragöd, författare av sorgespel.
Traheryd, se T r a r y d.
Trajänus, Marcus Ulpius T., som
romersk kejsare Imperator Caesar
Nerva T. Augustus (53—117 e. Kr.). T:s
fader hade genom militärisk duglighet nått höga
värdigheter. Själv var T. ståthållare i övre
Germanien, då han 97 adopterades av
kej-sar Nerva, som han efterträdde 98. Utan att
komma till Rom återställde han disciplinen
bland praetorianerna, ordnade förhållandena
vid Rhen, anlade vägar och kolonier (Xanten
och Nijmegen), förband Rhen- och
Donau-gränserna. Efter att ha tillbragt en vinter
vid Donau anlände han till Rom och
förberedde ett krig mot dacerna. T. kunde snart
fira deras besegrande med en triumf (102).
Då dacerfursten (Decebalus) planerade ett
nytt krig, ryckte T. in på hans område med
en betydande här (106). Dacia blev nu en
romersk provins, som efter de forna invånarnas
utvandring el. utrotande befolkades med
veteraner o. a. kolonister, särskilt från Mindre
Asien, och romaniserades. Donaulinjen
tryggades. Även i Afrika och Orienten
tryggades och utvidgades gränserna.
T., som framför allt var krigare och
fältherre, ägnade sig under fredsperioden med
kraft och intresse åt fredliga härskarbestyr.
Nervas (se d. o.) välgörenhetsverk fortsattes.
I senaten, som behandlades hänsynsfullt,
upptogos notabler från provinserna, och över
huvud sökte T. främja provinsernas
likställande med Italien. Ett minne av T:s
handläggning av provinsialstyrelsen har man i
hans skriftväxling med Plinius d. y. (se P 1
i-nius). Om T:s förhållande till
kristendomen se Kristendom sförföljelser.
Tillsynen över förvaltningen av rikets
kommuner började omfatta även sådana, som
förut ej stått under kejserlig kontroll. T.
igångsatte omfattande byggnadsarbeten i
provinserna och Rom. Hit höra det fortsatta
arbetet på Titustermerna och framför allt T:s
forum med den höga kolonnen, på vilken
da-cerkriget är framställt i bild (se Rom, sp.
985 f. och bild 24).
Tragopogon—Trakéer
538
Till sina tillnamn Germanicus och
D a c i c u s fick T. även lägga P a r t h i c u s.
114 föranleddes han genom parterkonungens
ingripande i en armenisk tronfråga att
förklara honom krig. T:s framgångar i detta
blevo betydande. Nya provinser,
Mesopota-mia och Assyria, fogades till riket. Han
avsatte parternas konung, upprättade en
provins Babylonia (116) och trängde ända fram
till Persiska viken. En ny resning nedslogs
ej fullständigt, och ett judeuppror i
Ky-rene, Egypten och på Cypern höll på att
stillas genom hårda åtgärder, då T., som av
en sjukdom tvungits att från Antiokia
anträda hemresan till Rom, avled i Selinus vid
Ciliciens kust. — T:s porträtt återges på
vid-stående plansch. E. St.
Trajänusbågar, triumfbågar, resta till
kej-sar Trajanus’ (reg. 98—117) ära, av vilka i
Italien två stå kvar välbehållna, en i
An-cona och en annan rikt reliefsmyckad i
Bene-ventum. Reliefplattor från en nedbruten T.
i Rom äro infogade i Konstantinsbågens
portvalv. M. PnN-n.
Trajänus’ forum (lat. Fo’rum Trajäni), det
praktfullaste av de forna s. k. kejsarfora i
Rom (jfr d. o., sp. 985 f., bild 24), uppf. av
arkitekten Apollodoros från Damaskus i
sänkan mellan Capitolium och Kvirinalen.
Ingången var en triumfbåge, och T. bestod av
en fyrkantig, av kolonnader omgiven plats
med kejsarens ryttarstaty. Det hade två
halvrunda absider på sidorna, mittemot ingången
låg en stor basilika, bakom denna ett grekiskt
och ett latinskt bibliotek; mellan dessa
Tra-januskolonnen (se d. o.). Av allt detta äro
betydande rester utgrävda (se Rom, bild 11),
medan Trajanus’ tempel ligger under två
kyrkor och är svåråtkomligt. M. Pn N-n.
Trajänuskolonnen (lat. colu’mna Trajäna),
den till kejsar Trajanus’ ära uppresta
kolonnen på Trajanus’ forum (se d. o.) i Rom, 39 m
hög, 4—3,3 m i diam. Kolonnens yta täckes
av ett spiralband med reliefer, framställande
Trajanus’ båda krig med dacerna (jfr D
a-c i a 1 och Romersk konst, bild 9). I
basen var Trajanus’ aska bisatt, på toppen,
till vilken en vindeltrappa i kolonnens inre
leder, stod hans staty, som av Sixtus V
ersattes med en av aposteln Petrus. — Litt.:
C. Cichorius, »Die Reliefs der Trajanssäule»
(5 bd, 1896—1900). M. Pn N-n.
Trajänusporten, pass i Bulgarien, mellan
Rhodopebergen och Srjadna gora, fordom
huvudled mellan Maricadalen och Sofiabäckenet.
Trajänusvallen kallas de ännu bibehållna
resterna av en gammal, av romarna delvis
under Trajanus i Nedre Mesien (i
Dobrud-scha) anlagd befästningslinje (limes), som
från Cernavoda vid Donau sträcker sig
tvärsöver Dobrudscha 52 km till Constanta. Flera
dylika befästningslinjer finnas i Rumänien
och Bessarabien och bära namnet T.
Trakassera, ställa till obehag och
svårigheter för någon. — Subst.: Trakasseri.
Trakeäl, som avser luftstrupen. Om t r
a-ke al k a ny 1 se Livräddning, sp. 57.
Trakeäter, de grupper av ledfotingar, som
andas med trakéer (se d. o.).
Trakéer. 1. (Bot.) Se Ledningsvävnad.
— 2. (Zool.) Andningsorgan hos Pcripatus, my-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
