Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Travsläktet - Travsport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Travsport
570
med gulaktiga blommor, växer täml. allmänt
upp till Norrland. Den fleråriga A. alpina,
fjälltrav, tillhör fjälltrakterna
(Härjedalen—Lappland) och odlas liksom den
gråludna, rikblommiga A. albida (från Kaukasus)
på stenpartier. G. M-e.
Travsport. Till skillnad från övriga grenar
av hästsport karakteriseras travtävlingen av
ett ovillkorligt krav på deltagande hästars
hållande i en viss bestämd gångart, trav,
d. v. s. ett samtidigt framflyttande hos hästen
av de diagonala fram- och bakbenen; varje
annan gångart är otillåten och medför hästens
diskvalifikation, så ock orent t r a v, d. v. s.
när hästens bakben röra sig galoppartat,
under det att frambenen trava, eller omvänt.
Travtävlingen äger i regel rum som en
kör-tävlan, varvid åkdonet utgöres av en lätt,
tvåhjulig kärra, sulky. I Frankrike
förekomma dock i stor utsträckning
travtävlingar under sadel (trot monté). T. bedrives
numera i regel på för ändamålet särskilt
anlagda, permanenta landbanor, särskilt i de
nordiska länderna vintertid även på
tillfälliga isbanor. Travbanorna bestå oftast av en
ellipsformad bankropp med en omkrets av
1,000—1,400 m, i U. S. A. vanl. en hel el. en
halv eng. mil. Med en hästs rekord menas den
kortaste tid, beräknad för en km — i U. S. A.
i regel en eng. mil —, som häst uppnår som
segrare i ett lopp över en distans av minst
en km, resp, en eng. mil. Det gällande
världsrekordet för travare sattes i Amerika 1922
av Peter Manning (efter Azoff) med en tid
på eng. milen av 1 min. 563/4 sek., d. v. s.
en kilometertid av 1 min. 12,6 sek. Den
snabbaste tiden på svensk bana innehas av den
importerade amerikanska hingsten Nedworthy
(efter Guy Axworthy) med 1 min. 22,2 sek.,
satt 1933. Handikap tillämpas oftast vid
travtävlingar och beräknas numera på alla
europeiska banor enl. det s. k.
penningbelast-ningssystemet, d. v. s. en tävlande häst
erhåller efter vissa i varje proposition angivna
normer distanstillägg för tidigare vunna
penningpriser. Importerade hästar erhålla oftast
en s. k. tvångsstartsumma i stigande skala
alltefter sin ålder, eller också evalveras deras
rekord i viss penningsumma, enl. vilken de i
tävling belastas med distanstillägg. Det inom t.
använda hästmaterialet är så gott som
uteslutande av varmblodig ras; i Sverige, Norge och
Finland användas även kallblodiga hästar.
De varmblodiga hästarna äro oftast av
speciell travarras och kunna i övervägande
antal hänföras till den s. k. amerikanska
travarrasen, som med stor sannolikhet torde
härstamma från en korsning av en till Amerika
importerad engelsk fullblodshingst samt ett
infött amerikanskt sto. Den i bör jan av
1800-talet födde hingsten Hambletonian 10 kan
med säkerhet betecknas som den amerikanska
travarens stamfader, och till honom leda 90 %
av de över hela världen spridda amerikanska
travarna sin härstamning. De två övriga
varmblodiga travarraserna av någon
betydelse äro den anglo-normandiska i Frankrike
och Orlovtravaren i Ryssland.
T. är av gammalt datum i såväl Amerika
som de flesta europeiska länder. Som den
moderna t:s ursprungsland räknar man dock
Nordamerika. Efter världskriget har t. i flera
europeiska länder blivit den ledande
häst-sportgrenen. Synnerligen högt står sålunda t.
nu i Tyskland, Österrike, Italien och
Frankrike, men även i de skandinaviska länderna
samt Holland, Belgien och Rumänien är t.
högt utvecklad, och praktiskt taget samtliga
länder i Europa, utom England, äga f. n. en
modernt organiserad t.
Den svenska t. har gamla anor. Redan
Olaus Magnus omnämner huru bönderna
vintertid brukade samlas på de isbelagda sjöarna
till kappkörningar. Den första
travsportsorga-nisationen i Sverige är Värmlands
trafsällskap, gr. 1882, under 1880-talet följt av ett
flertal travsällskap el. travklubbar,
företrädesvis i Värmland, Bergslagen och Jämtland.
I Stockholm hade n. Brunnsvikens is länge
varit tävlingsplats, när 1884 Allmänna svenska
trafklubben bildades. 1901 bildades under prins
Karls ordförandeskap Svenska
trafsällska-pet. 1925 avskilde detta
tävlingsarrangeran-det åt Stockholms travsällskap. 1929
ändrades namnet till Svenska travsportens
centralförbund. I detta är numera medlemskap
obligatoriskt för varje tävlingsarrangerande
organisation (27 anslutna 1933); varje
startande häst skall vara inregistrerad hos
centralförbundet, vilket dessutom utövar
en allmän kontrollerande uppsikt över
landets t. och företräder den gentemot utlandet.
Centralförbundet åtnjuter sedan 1926
statsanslag.
Det stora genombrottet för svensk t.
betecknas av totalisatorns (se d. o.) återinförande
genom beslut av 1923 års riksdag. De
ekonomiska resurser totalisatorn givit
travsports-organisationerna för utdelande av
penningpriser till deltagande hästägare och
förbättrande av ban- och tävlingsförhållandena i
övrigt ha överträffat förväntningarna och
gjort travtävlingen till en populär sport.
Tre permanenta landbanor, Jägersro (se d. o.)
vid Malmö, Solvalla (se d. o., med bild) vid
Stockholm och Bergsåker (anlagd 1932) vid
Sundsvall, finnas nu. Prissummorna vid
svenska travtävlingar uppgingo 1932 till i runt
tal 900,000 kr. Totalisatoromsättningen på
de svenska travbanorna uppgick 1923—32 till
38,985,156 kr. Av det, jämlikt
totalisatorför-ordningen (se T o t a 1 i s a t o r), verkställda
avdraget av 20 % på spelomsättningen
inlevererades under samma tid till statsverket
3,920,862 kr. Under senare år har en bestämd
tendens gjort sig gällande att koncentrera
den svenska t. till de tre permanenta
landbanorna, vilka ägas och drivas av Skånska
travsällskapet, Stockholms travsällskap, resp.
Norrlands travsällskap. Samtliga dessa banor
äro fullt moderna, och Solvalla och Jägersro
kunna väl mäta sig med de större
kontinentala banorna i fråga om såväl hästmaterial
som tekniska anordningar (startmaskiner,
elektrisk tidtagning etc.). Löpningar avhållas
30—40 dagar årl. på var och en av dessa banor,
även under vinterhalvåret, och i regel starta
omkr. 150 hästar per tävlingsdag. Största
antalet lopp är numera reserverat för
inhemska hästar, och den svenska travaraveln
har under senare år gjort stora framsteg.
Gällande travrekord för svenskfödda hästar
voro 1 juli 1933 för varmblodig häst 1 min.
24,3 sek. (innehaves av Meteor) och för
nord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
