Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trolle, Georg Herman af - Trolle, Henrik af (generalamiral) - Trolle, Henrik af (författare) - Trolle, Herluf - Trolleberg - Trolle-Bonde - Trolleborg el. Trollaborg (Edsholm) - Trolleholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Trolle, H. af—Trolleholm
642
(1672—1765); jfr släktart. Efter att 1704—
10 ha tjänstgjort på kapar- och örlogsfartyg
i England, Holland och Frankrike kom T.
i dansk och från 1704 i svensk örlogstjänst.
Då skeppet »Wachtmeister», 1719 angripet av
7 ryska skepp, tvingades stryka flagg, kom
han i rysk fångenskap, varifrån han hemkom
1722. T. förde 1732—33 befälet över det
första svenska fartyg, »Fredericus Rex
Sue-ciæ», som befor Ostindien och Kina. Han
deltog i ryska kriget 1741—43, blev 1758
schout-bynacht och adlades 1762. ö-g.
Trolle, Henrik af, generalamiral (1730
—84), son till G. H. af T. Blev 1755 löjtnant
vid amiralitetet (örlogsflottan). T. deltog i
pommerska kriget (1757—62) dels som
fartygschef, dels som
eskaderchef. Han blev
1770 överstelöjtnant
vid arméns flotta och
närmaste man åt dess
chef A. Ehrensvärd.
Efter dennes bortgång
1772 blev T.
skärgårdsflottans chef och
generalmajor. Med
hjälp av Chapman
arbetade han
outtröttligt på detta vapens
förbättring. 1773
uppgjorde Chapman efter
T:s anvisningar en plan för skärgårdsflottans
sammansättning, baserad på anskaffandet av
ett större antal med en grov kanon
bestyckade, lättmanövrerade roddslupar. Sedan
Gustav III personligen övervarit en uppvisning
med ett par dylika kanonslupar, befallde han
byggandet av ett större antal sådana. De
svenska och finska eskadrarna sammanslogos
1777 med T. som överbefälhavare. Från 1780
fick han sin huvudsakliga verksamhet
överflyttad till örlogsflottan (stora flottan) genom
ledamotskap i den s. å. tillsatta
certkommit-tén. I denna övertog T. snart ledningen och
framlade inom kort tid ett väl genomarbetat
förslag om örlogsflottans sammansättning och
styrka. T:s av kommissionen i huvudsak
godtagna arbetsplan för örlogsflottans
återupprättande, omfattande 7 år fr. o. m. 1781, blev
stadfäst. Av konungen utnämndes T. därefter
till generalamiral med överbefäl även över
arméns flotta. På hösten 1780 tillträdde han sitt
nya ämbete, och under hans och Chapmans
ledning utvecklades därefter på Karlskrona varv
en verksamhet, vartill motstycke icke finnes i
svenska flottans hävder. — Litt.: A. Munthe,
»Svenska sjöhjältar», VI (1911). ö-g.
Trolle, Henrik af, författare (1829—86);
jfr släktart. Var sekundlöjtnant vid flottan
1847—56. Skrev en mängd
förströelseromaner, vanl. med motiv från sjön
(»Sjöofficeren», 2 bd, 1869—70, »Jakob Duwall», 2 bd,
1875, »Östersjöns konung», 2 bd, 1878, m. fl.).
Trolle, H e r 1 u f, dansk sjöhjälte (1516—
65); se släktart. Studerade teologi i
Witten-berg, blev 1557 riksråd och 1559 amiral.
Under sjuåriga kriget hade T. överbefälet 1564
—65 och vann 30 maj 1564 segern vid Öland.
1565 blev han dödligt sårad i en strid vid
Femern. Han och hans hustru, Bi r gitte
Göye (1511—74), skänkte 1565 sin egendom
Trolleholms slott.
Herlufsholm (se d. o.) till en skola och ett
hem för adliga, resp, ofrälse barn. — Litt.:
G. L. Wad, »Breve til og fra Herluf Trolle
og Birgitte Gjöe» (1893). P. E-t.
Trolleberg, gods i Flackarps socken och S:t
Peters klosters församl., Malmöhus län, nära
Lund; 972 har, därav 882 har åker; tax.-värde
2,381,100 kr. (1931). T., urspr. Värpinge,
var lundensiskt kapitelgods, ägdes av Görvel
Fadersdotter (sparre), Kristian IV, ätten
Thott, biskop Vinstrup och ätten von Böhnen
samt köptes av överstelöjtnant Fredrik Trolle
(se Trolle, släktart.), som uppförde nuv.
huvudbyggnaden och gjorde det, nu kallat T.,
till fideikommiss i ätten Trolle-Wachtmeister.
Fideikommissrätten överflyttades 1830 på
Trolle-Ljungby (se d. o.). Äges alltjämt inom
ätten Wachtmeister.
Trolle-Bonde, se Bonde, sp. 793 ff. och
797 f.
Trolleborg el. Tr o 11 ab or g (även E d
s-holm), medeltida fäste i Våxtorps socken,
Jönköpings län, på landtungan mellan
sjöarna Furen och Flåren, nära Ed, som tillhörde
Trolleätten. Omtalas som fogdesäte 1370;
uppgavs 1434 till Engelbrekts medhjälpare H.
Berman och förstördes därefter.
Trolleholm, fideikommissegendom i
Torrlösa socken, Malmöhus län, 9 km n. om
Eslöv; med underlydande i Torrlösa, Konga,
Asks, Billinge, Bosarps och Stehags socknar
7,460 har, därav 5,201 har åker; tax.-värde
7,968,800 kr. (1931). Det av parker, bokskogar
och kanaler omgivna slottet — då kallat
Eriksholm — uppfördes på 1530-talet av
Tage Ottesen Thott (se T o 11, släktart.) som
en för försvar väl inrättad borg. Under
skånska kriget avbrändes byggnaden 1678 och
stod sedan som ruin, tills den på 1750-talet
iståndsattes av överstelöjtnant F. Trolle efter
ritningar av Hårleman. Till ätten Trolle hade
godset kommit genom riksrådet Niels Trolles
(se Trolle, släktart.) änka, Hille
Rosen-krantz, som 1680 köpt det. F. Trolle gjorde
1755 egendomen till fideikommiss för sin
äldsta dotter, Viveca, g. m. greve G. Bonde,
och ändrade namnet Eriksholm till T. Dennes
sonsons sonson greve C. Trolle-Bonde (1843—
1912) lät 1886—89, med bibehållande av
kvarvarande delar av ursprungliga byggnaden och
de på 1750-talet uppf. tornen, restaurera
1500-talsstommen, höja alla tornen, återuppföra
XIX. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
