Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trolle, Eric Birger - Trolle, Erik Arvidsson - Trolle, Gustav Eriksson - Trolle, af, släkt - Trolle, Georg Herman af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trolle, E. A.—Trolle, G. H. af
639
med Tyskland 1907, handelsavtal med
Frankrike och Kina 1908 o. s. v. Med Norge
avslötos flera traktater för reglerande av en
del efter unionsupplösningen uppkomna eller
kvarstående frågor. T:s namn är även fäst
vid de s. k. Nord- och östersjöavtalen 1908,
vilka efterträdde 1855 års novembertraktat.
T. avgick såsom utrikesminister 17 mars 1909,
blev envoyé i Berlin och 1912 landshövding
i Linköping. Under världskriget togs hans
erfarenhet i stor omfattning i anspråk för
kommitté- och förhandlingsuppdrag. Han var ordf,
i handels- och
krigsförsäkringskommissioner-na, var ett av de svenska ombuden i
handels-avtalsförhandlingar med England 1915 och
ordf, vid de svensk-finländsk-tyska
förhandlingarna 1918 ang. Ålandsbefästningarnas
de-molering. 1918—20 var han ordf, i
kommissionen för omorganisation av utrikesförvaltningen
och 1919—24 i Utrikesdep:s
antagningskom-mission. T. har vid olika tillfällen företrätt
Sverige vid underhandlingar med främmande
makter. Sedan 1930 är T. riksmarskalk
(excellens). — T:s maka, Alice T., född
Gyl-den s to 1 p e (f. 1872 20/«), var under
världskriget verksam som Rödakorsdelegat bland
sårade och krigsfångar, upprättade i Wien
1920 en barnkrubba och i Krasni jar i
Ryssland 1922 ett barnhem. Hon har även
nedlagt verksamt arbete för svensk barnavård
samt utgivit bl. a. »En bok om Östergötland»
(1915; tills, m. B. Mörner), »Bland sårade»
(1916), »Bland krigsmärkta» (1918), »Från
Östergötland» (s. å.), »Sagan om Östergötlands
barn» (1922) och »Vad jag såg i
Sovjet-Rvss-land» (1925). S. Lpt.
Trolle, Erik Arvidsson, riksråd (omkr.
1460—1530), son till A. B. T. Uppfostrades för
det andliga ståndet, studerade 1480—83 i
Rostock och Köln och innehade efter
hemkomsten kanonikat och prebenden i Uppsala
och Linköping. Då han 1487 äktade Ingeborg
Filipsdotter (Tott), lämnade han emellertid
den klerikala banan och inträdde i riksrådet
som världslig medlem. I politiken gjorde han
gemensam sak med fadern och anslöt sig 1497
till upproret mot Sten Sture d. ä.; dock
försonade han sig åter med herr Sten 1502.
Under Svante Stures regering deltog han i
krigsföretagen mot Danmark men synes
slutligen ha inträtt i den mot riksföreståndaren
framväxande stormannaoppositionens led. Vid
herr Svantes död korades han av de
Sture-fientliga herrarna till riksföreståndare, jan.
1512, men valet omintetgjordes av Sten Sture
d. y., som lät välja sig till riksföreståndare i
juli s. å. I fortsättningen invecklades han i
den häftiga strid, som utbröt mellan hans
son ärkebiskop Gustav T. och Sten Sture,
fängslades av den sistnämnde 1516 och
återvann helt sin frihet först då Kristian II :s
härar inträngde i riket 1520. Efter
Stockholms blodbad utnämndes han av Kristian
till medlem av den tillförordnade regeringen
i Sverige men nödgades i likhet med sina
kolleger fly till Danmark 1521. Han fick 1528
Gustav Vasas tillåtelse att återvända till
Sverige. G. C-n.
Trolle, Gustav Eriksson, ärkebiskop
(1488—1535); jfr släktart. Blev tidigt kanik
i Linköping och mag. under studier i Köln och
Rom 1511—15. Då T. 1512 avböjt anbud om
640
Linköpings biskopsstol, som domkapitlet
bjudit honom, och i stället blivit domprost där,
valdes han 1514 på förord av Jakob Ulfsson
(se d. o.) till ärkebiskop i Uppsala och vigdes
i Rom 1515. Som ärkebiskop ställde han sig
strax i opposition mot Sten Sture d. y. och
bildade en aristokratisk sammansvärjning för
att störta denne, i vilket syfte han även
förband sig med Kristian II. Herr Sten
lyckades stävja hans stämplingar genom att
innesluta honom på ärkebiskopsslottet Stäket
(okt. 1516) och tillbakaslog under belägringen
ett danskt försök att undsätta T. (aug. 1517).
I nov. 1517 blev T. på en riksdag i
Stockholm dömd till avsättning, och i dec. s. å.
måste Stäket kapitulera, varvid T. föll i
fångenskap och nödgades avsäga sig
ärkebiskopsämbetet. Då Sten Sture i febr. 1520 avled
och Kristian II :s härar segerrikt inträngde
i landet, återfick T. ärkebiskopsämbetet och
krönte Kristian i Stockholm 4 nov. 1520.
Under festdagarna efter kröningen framställde
han inför konungen krav på skadeersättning
för de lidanden Sturepartiet tillfogat honom
och namngav härvid de personer, som framför
andra biträtt Sten Sture i aktionen mot
honom. Så långt var hans uppträdande utan
tvivel grundat på föreg. avtal mellan honom
och Kristian, och genom anklagelserna
beredde han denne en förevändning till
Stockholms blodbad (se d. o.) 8 nov., som
företrädesvis gick ut över de av T. angivna
»vålds-verkarna». Men blodbadet, sådant det
utfördes, har han näppeligen påyrkat el. önskat;
det är t. ex. uteslutet, att han kunnat
tillråda de båda biskoparna Mattias’ och
Vin-cens’ avrättning. Då Kristian kort efter
blodbadet återvände till Danmark, blev T.
medlem av den t. f. regeringen i Sverige. Han
blev oense med sin hänsynslöse
regeringskollega Didrik Slagheck, och i sina strävanden
att med lämpor stilla el. med makt kväva
Gustav Vasas uppror kom T. till korta. I
sept. 1521 fann han sig nödsakad att för
alltid lämna Sverige. Han uppehöll sig först i
Danmark, där han 1524 krönte Fredrik I,
närmade sig sedan ånyo Kristian II och begav
sig 1526 till denne i Nederländerna. Han
sökte på allt sätt verka för Kristians
återinsättande i de nordiska rikena. Det berodde
säkert till god del på T:s inflytande, att
Kristian 1530 avsvor sina evangeliska
böjelser, vilket var en förutsättning för att
ex-konungen skulle få stöd och hjälp av kejsar
Karl V. Kristians expedition till Norge 1531
misslyckades dock, och T., som deltagit i den,
föll i dansk fångenskap 1532. Efter Fredrik
I:s död 1533 återvann han friheten. Med
glädje hälsade han utbrottet av grevefejden
1534 och insattes s. å. av greve Kristofer av
Oldenburg som biskop på Fyn. Som en av de
grevliga truppernas anförare blev han svårt
sårad och fången i slaget vid öxnebjerg 1535
och fördes till Gottorp, där han dog. Jfr K.
Ahlenius i Hist. Tidskr. 1897. G. C-n.
Trolle, a f, svensk släkt. Danske kaptenen
Herman Trolle var fader till G. II.
Trolle, som 1762 adlades med namnet a f T.
Om denne, hans son H. af T. (d. 1784) och
dennes sonsons son H. af T. (d. 1886) se
nedan. Ätten lever.
Trolle, Georg Herman af, sjömilitär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
