Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trolovning, Förlovning, Fästning - Trolovningsbarn - Trolovningsring - Trolöshet mot huvudman - Troman, Konungens - tromb - Trombin - Trombocyter - Trombokinas - Trombone - Trombos - Tromp, Cornelis Maartenszoon - Tromp, Maarten Harpertszoon - Trompe - Tromsdalstind - Troms fylke (Tromsö amt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Trolovningsbarn—Troms fylke
652
mannen dör, den efterlevande fästmön viss
rätt till andel i hans kvarlåtenskap. Se
vidare Trolovningsbarn. C. G. Bj.
Trolovningsbarn, jur., de barn utom
äktenskap (se Barn), vilkas föräldrar
vid deras avlelse el. efteråt varit trolovade.
Barn skall anses som t., även om
äktenskaps-hinder står i vägen för dess föräldrars
äktenskap; men äro föräldrarna besläktade el.
be-svågrade i rätt upp- och nedstigande led el.
äro de hel- el. halvsyskon el. är endera gift
med annan, kräves, för att barnet skall få
räknas som t., att åtm. en av föräldrarna
vid barnets avlelse var i god tro (ej visste
och ej heller borde veta om hindret). T. ha
rätt att bära sin faders släktnamn samt
arvsrätt efter fadern, däremot icke efter
andra släktingar på fädernet. Begreppet t.
har införts i sv. rätt 1917; tidigare räknades
t. som äkta barn (jfr Oäkta barn). C. G. Bj.
Trolovningsring, ring, som anger, att
bäraren är trolovad el. gift. Seden att den
kvinnliga kontrahenten som tecken på
äktenskapslöfte bär en fingerring går i de gamla
kulturländerna vid Medelhavet tillbaka till tiden
före kristendomen. I Nordeuropa kom t. först
i bruk under medeltiden. I Sverige omnämnes
den i 1529 års kyrkohandbok. Här bäres den
alltid på vänster hand, utrikes växlar bruket.
Att också mannen bär en t. är känt först från
1600-talets slut. — Jfr A. Nordén i Nord.
Museets och Skansens Årsbok 1931. (G. Brg.)
Trolöshet mot huvudman, jur., kallas vanl.
brott enl. sv. strafflagen kap. 22 § 14, första
och andra stycket. Det kan endast begås av
1) rättegångsfullmäktig, 2) »syssloman»,
varmed här förstås den, som på grund av
fullmakt el. annan privaträttslig grund äger
rättslig makt över annans (huvudmannens)
förmögenhet, 3) förmyndare och god man,
styrelseled. i bolag el. förening ävensom
ledare av sådan sammanslutnings
angelägenheter. Den brottsliga gärningen består i
ett uppsåtligt, pliktvidrigt förfarande,
varigenom man till huvudmannens skada främjar
sin el. andras nytta. Brottets fullbordan
förutsätter, att skada inträffat; däremot behöver
den åsyftade nyttan för brottslingen el.
annan, t. ex. en utlovad muta, »provision», icke
(ännu) ha ernåtts. I vissa former kan
gärningen innefatta förskingring enl. strafflagen
kap 22 § 11, varmed den numera städse är
likställd i fråga om straffet, som är böter,
fängelse el. straffarbete i högst två år; för
rättegångsfullmäktig tillkommer som särskild
påföljd ovärdighet (se d. o.) att föra
andras talan inför rätta. R- B-l.
Troman, Konungens, förr titel på
innehavare av viss rang (se d. o.), fr. o. m.
generalmajors t. o. m. överstelöjtnants, bl. a.
landshövdingar, sändebud, biskopar,
kommendörer av svenska riddarordnar och riddare av
Karl XIII:s orden samt led. av Sv. akad.
Innehavare av högre rang kallades
Konungens högtbetrodde man och, om han
gick före general, Konungens
högstbetrodde man. Innehavare av lägre rang
t. o. m. underlöjtnant och vederlikar med
kungl. fullmakt kallades Konungens
trotjänare. Ldht.
Tromb. 1. (Meteor.) Se Skydrag. —
2. (Med.) Se Blodpropp; jfr
Hjärn
sjukdomar, sp. 1120, och
Hjärtsjukdomar, sp. 1135.
Trombln, det enzym, som under vissa
villkor framkallar blodets koagulation; se F i
b-r i n o g e n. J. R-m.
Trombocyter, element i blodet, som spela
en viktig roll vid blodets koagulation (se
d. o. samt Blod, sp. 534). J.R-m.
Trombokinäs, ett ämne, som påskyndar
trombinets (se d. o.) verkan vid
koagulationen. T. synes vara identisk med en lipoid,
cefalin. J. R-m.
Trombone [tråmbå’ne], it., se Basun.
Trombos [-ä’s], med., se Blodpropp.
Tromp, Cornelis M a a r t e n s z o o n,
greve, holländsk sjömilitär (1629—91), son
till M. H. T. Under sin fader fick T. tidigt en
grundlig sjömilitär utbildning och vann
hastigt anseende som en
av Hollands
skickligaste anförare i
sjökrigen med England på
1660-talet. 1675 blev
han befälhavare för
den holländska
hjälp-flottan till Danmark
i dess krig mot
Sverige. Av Kristian V
utnämnd till dansk
generalamiral och vice
president i
amiralitetet, erhöll han högsta
befälet över de
för
enade flottorna, med vilka han med N. Juel
(se d. o.) som underbefälhavare vann slaget
vid Ölands s. udde 1 juni 1676. S. å. blev T.
dansk greve. Efter tvister med danska
regeringen återvände han 1678 till Holland, där
han ej lyckades göra sig fullt gällande till
följd av misshälligheter med prins Vilhelm av
Oranien. 1691 blev T. dock holländska
flottans överbefälhavare. B. E-r;ö-g.
Tromp, Maarten Harpertszoon,
holländsk sjömilitär (1597—1653). Var 1637
be-fälhavande amiral och utmärkte sig bl. a. i
striderna med spanska flottan 1639. Under
engelsk-holländska sjökriget 1650—53 vann T.
flera segrar men förlorade slaget vid
Scheve-ningen, där han stupade. B. E-r.
Trompe [träp], fr., ’byggnk., välvning vid
övergång från en planform till en annan (se
bild).
Tromsdalstind, framträdande bergspets på
fastlandet s. ö. om Tromsö. Norge; 1.238 m ö. h.
Troms fylke (före 1919 Tromsö am t),
fylke i n. Norge (se kartan vid d. o.); 26.016,87
kvkm, 97.467 inv. (1930). Består dels av en
mängd mindre och 28 större öar, däribland
Sen ja och en del av Hinnöy, dels av ett fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
