Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckeri - Tryckeritunnan - Tryckfel - Tryckform (Form, Stilform) - Tryckfrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
Tryckeritunnan—Tryckfrihet
682
sonal och ett tillv.-värde av 130 mill. kr. samt
78 grafiska anstalter med 1,717 arb., 274
personers förvaltningspersonal och ett tillv.-värde
av 13,9 mill. kr. B. O-g.
Tryckeritunnan, dets. som
bibeltryckstun-nan (se d. o.).
Tryckfel, se Korrektur.
Tryckform (Form, Stilfor m), en i
järnram inspänd stilsats, d. v. s. färdigsatta
kolumner (ofta även klichéer), vilka hållas
sinsemellan åtskilda genom mellanlägg (»steg»)
av bly o. s. v. samt utgöra de till arket
hörande sidorna. Formen utgör en
högtrycks-form, i det att de tryckande ställena (stilen,
klichéerna) ligga högre än de icke tryckande
(de tomma mellanrummen mellan de förra).
Såväl den medelst färgvals anbragta färgen
som det vid tryckningen mot formen pressade
papperet komma i beröring endast med
dennas tryckande delar. (B. O-g.)
Tryckfrihet utgör ett sätt för
yttranderättens utövning, näml, genom att i tryck lägga
under allmänhetens ögon skriftligen avfattade
tankar över allt, som ligger inom mänsklig
kunskaps och erfarenhets område, eller att i
tryck offentliggöra urkunder och handlingar.
Med den utveckling boktryckarkonsten
erhållit och med det biträde vid skrifters
spridning, som nya tiders kommunikationer lämna,
har t. större betydelse än någon annan form
av yttrandefriheten, särskilt som
pressfrihet, d. v. s. frihet för tidningarna att
påverka den allmänna meningen. Detta
förhållande har i de flesta länder givit upphov till
särskilda lagar ang. pressen el. stadganden
om straff och ansvar för pressförbrytelser
samt politieföreskrifter för näringar, som för
tryckningen och försäljningen behöva anlitas.
T. infördes tidigast i England; där
avskaffades 1694 den äldsta och vanligaste formen
för statskontroll på det tryckta ordet, näml,
censuren (se d. o.). I Sverige fungerade under
den tidigare frihetstiden en censor librorum
samt Kanslikollegium såsom övervakare av
alla trycksaker. Näst efter England erkändes
emellertid t. i Sverige; 1766 fastställdes en
särskild tryckfrihetsförordning som grundlag.
Ansvaret ålåg författaren, och boktryckaren
fick freda sig från ansvar, om han kunde
bevisligen uppge författaren. Denna frihet led
dock intrång genom de inskränkningar, som
skråväsen och privilegier lade på
boktryckeri-och bokhan delsyrkena. — Sedan genom 1809
års R. F. § 85 tryckfrihetsförordningen blivit
en av rikets grundlagar och i § 86 uttalats
grundsatsen om t. såsom varje mans rättighet
att utan några av den offentliga makten i
förväg lagda hinder utge skrifter, blev i den
därefter (9 mars 1810) utfärdade första Tr. O.
såsom ett sedan dess alltid iakttaget bud
föreskrivet, att någon tryckningen föregående
granskning av skrift eller något förbud mot
tryckning därav ej finge äga rum.
Såsom ledande grundsats för
tryckfrihetslagstiftningen gäller numera att med skydd för
t. tillse, att dess missbruk bli straffade och
att såväl gärningsmännen som de, vilka som
delaktiga medverkat vid den begångna
förbrytelsen, träffas av straffet, att lagligheten av
tryckt skrifts innehåll blir opartiskt bedömd
av laga domstol, för vilket ändamål man i
allm. anser rättegång med jury av nöden,
samt att parterna må åtnjuta laga
rätte-gångsförmåner.
Svensk tryckfrihetslagstiftning enl. 1812
års tryckfrihetsförordning (se d. o.) stadgar
följ.: Boktryckeri får anläggas efter enkel
anmälan, i stad eller inom 1/2 mil utanför
stad eller i köping. Boktryckaren skall
avlämna s. k. arkivexemplar (se d. o.), låta å
tryckt skrift utsätta sitt namn, tryckort och
årtal samt senast när en skrift utges till
försäljning eller spridning låta avlämna ett ex.
i Stockholm till chefen för Justitiedep. och i
annan ort till hans ombud. Enl. § 1 mom. 12
står det varje författare eller förläggare fritt
att själv eller genom andra föryttra honom i
sådan egenskap tillhörig skrift, med
iakttagande därav, att han ej föryttrar skrift, varå
boktryckarens namn, tryckort och årtal
saknas. Beträffande offentliga handlingar,
varmed enl. § 2 mom. 4 förstås alla »allmänna
ärenden rörande handlingar, protokoll och
beslut», stadgas en fullkomlig frihet att därom
taga kännedom och att därav taga eller erhålla
styrkta avskrifter mot behörig lösen,
varjämte samma frihet gäller i fråga om alla
slags handlingar i vad ämne som helst, såvitt
de förvaras i arkiven. Från regeln om rätt att
av trycket utge vilka offentliga handlingar som
helst finnas flera undantag, t. ex.
statsrådsprotokoll, diplomatiska aktstycken och
mo-biliseringsplaner. För innehållet i dessa
handlingar kan utgivaren dock ej göras ansvarig,
endast för själva utgivningen. Annorlunda
förhåller det sig med enskilda
författares skrifter. I princip är varje
författare berättigad att genom tryck kungöra,
d. v. s. utgiva, sina tankar under det
ansvar, som lagen bestämmer, ifall skriften
utmärker sig såsom skändlig eller smädlig.
Likaså äger var och en frihet att under
samma ansvar utge skrifter, som annan man
författat, med det enda villkor av helgd
för andras äganderätt (jfr d. o.). Den, som
utger utländsk mans arbete eller övers,
därav eller anonym inländsk mans, äger
enahanda rättigheter, plikter och ansvarighet
som författare, om ej annorlunda i särskilda
fall är stadgat. Denna rätt att utge skrifter
betingas av ansvar för skriftens innehåll. Till
följd härav åligger författare i sin egenskap
av utgivare ävensom annan utgivare av en
icke periodisk skrift att, evad han vill vara
okänd eller ej, tillställa boktryckaren en
namn sed el (se d. o.). Särskilda villkor gälla
för utgivning av dagblad och periodiska
skrifter och särskilda förpliktelser för utgivare
därav, näml, god frejd och att icke vara
förklarad ovärdig föra andras talan, § 1 mom. 4,
varjämte före skriftens utgivning anmälan
skall ske hos chefen för Justitiedep., vilken
har att, därest de personliga
behörighetsvillkoren uppfyllas, meddela hinderslöshetsbevis
(se d. o.). Boktryckare må ej utan att vara
försedd med sådant bevis (ur denna synpunkt
även, men felaktigt, kallat tillstånd
s-bevis) kunna ansvarsfritt trycka den
periodiska skriften. 1812—44 var utgivare av
dagblad och periodisk skrift, liksom under
gustavianska tiden, bl. a. genom en skrivelse till
Kanslikollegium 1785, som blev början till den
s. k. i n d r a g n i n g s m a k t e n (se d. o.) med
därmed sammanhängande ansvaringssys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
