Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckfrihet - Tryckfrihetsförordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
Tryckfrihetsförordningen
684
t em, underkastad särskilda inskränkningar
(jfr Tryckfrihetsförordningen).
Jämte den utgivningsfrihet, som
garanterats i R. F. § 86, är även utgivarens
rättssäkerhet tillvaratagen genom föreskriften, att
utgivaren endast inför laglig domstol kan
tilltalas för skrifts innehåll och ej i annat fall
därför straffas, än om detta innehåll strider
mot tryckfrihetslagen. Den, som utger en
skrift, vars innehåll som brottsligt kan bli
föremål för åtal, kan således först efter det
att skriften blivit utgiven till försäljning
eller spridning samt endast i den i Tr. O.
bestämda ordning och inför den där som
laglig bestämda domstol tilltalas, och han kan
endast straffas, om innehållet strider emot
samma lag. Som straffbara missbruk av t.
anses enl. § 3 sådana skrifter, vilka innebära
angrepp mot religion och religionsfrihet i form
av hädelse, förnekelse och gäckeri (mom. 1, 2,
3); politiska förbrytelser i form av smädelser
mot konungen och konungahuset, riksdagen
och dess avd. (4—6), mot rikets ämbetsmän
i och för ämbetet (8), mot samtida nationer,
deras regeringar och regeringssätt samt höga
ämbetsmän (9); kungörande av militära och
statshemligheter (10); uppmaning till uppror
eller våld å person eller egendom (7);
lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar
till allmänhetens förvillande eller förledande,
särskilt inbjudningar till lotterispel (12);
sedernas vanhelgd och otukts främjande (13)
samt ärekränkning mot enskild person (11;
jfr Nidskrift). Med avseende på
bestraffning hänvisar Tr. O. till allmän lag, utom vad
rör mom. 2 och 12, vartill kommer i alla de
uppgivna fallen skriftens konfiskation.
Boktryckaren åligger eventuellt ansvar, för den
händelse han ej kan i föreskriven ordning
genom namnsedeln styrka vem som under
författaransvar utgivit skriften. Enär å varje
skrift skola vara utsatta boktryckarens namn,
tryckort och årtal, åligger den, som föryttrar
skrift, vilken saknar dessa kännetecken, ev.
utgivningsansvar, därest icke boktryckaren
eller författaren kan upptäckas. Utgivaren
åligger ansvar, såvida han ej kan styrka, att
han av tryckfrihetskommitterade
(se d. o.) begärt yttrande huruvida åtal därå
efter tryckfrihetslagen kan äga rum och
kom-mitterade förklarat, att skriften må tryckas.
Förbrytelser av utgivare av periodiska
skrifter bestraffas med dubbel plikt (se d. o.).
Det ansvar för tryckt skrifts innehåll, som
sålunda kan komma i fråga, må ej utkrävas i
annan ordning än efter åtal inför laga domstol.
Chefen för Justitiedep. utövar tillsyn över
offentliggjorda skrifter antingen själv el. genom
tryekfrihetsombud i orterna. I alla de
fall, då förbrytelse av beskaffenhet att utgöra
föremål för allmän åklagares åtal anses ha
blivit begången, äger chefen för Justitiedep.
eller hans ombud att överlämna skriften till
justitiekanslerns laga åtgärd, vilken kan
innebära omedelbart beslag, kvarstad (se d. o.).
Jämte kvarstad i samband med åtal känner
Tr. O. även indragning av skrift utan åtal
för det fall, att skriften, antingen den är
åtalbar eller icke, uppenbart åsyftar att
undergräva militär disciplin eller fosterländsk
pliktkänsla samt anträffas vid trupp eller på
flottans fartyg (§ 4 mom. 12—14). Förordnande
om indragning ges på befälhavares begäran
av vederbörande tryekfrihetsombud eller, när
krigsstyrka är mobiliserad, av högste
befälhavaren själv. Tryckfrihetskommitterade skola
dock i varje fall pröva huruvida förordnandet
skall äga bestånd. Laga domstol är underrätt
i stad, där eller i vars närhet tryckeri är
anlagt. Till följd av att Tr. O. ej tillåter något
annat bevisningssätt än det i denna lag
utstakade, slår det skydd för friheten, som med
bestämmelserna och anvisningarna avsetts, lätt
över i skydd för frihetens missbruk, vadan i
Sverige mer än annorstädes utväg är öppen
för dem, som vilja använda pressen till
samhällets eller enskildas skada, att förskaffa
sig s. k. a n s v a r i n g a r (se d. o.). Med
avavseende på prövningen av den åtalade
skriftens innehåll utgår Tr. O. från den
förutsättningen, att i tvetydiga fall man hellre bör
fria än fälla, alltid mer fästa
uppmärksamheten på ämnet och tanken än på uttryckets
lagstridighet, mer på skriftens åsyftning än
på framställningssättet. För att vinna detta
ändamål är åt en jury (se vidare
Jurydomstol, sp. 1285) överlåtet att pröva
lagligheten av åtalade skrifters innehåll.
T. är i nu gällande Tr. O. på alla sidor
omgärdad och ställd under domarmaktens hägn,
utan att regeringen äger av
maktfullkomlighet ingripa i andra fall, än då fara för rikets
yttre säkerhet fordrar en utomordentlig
åtgärd (§ 5 mom. 13). Till skydd för missbruk
av ämbetsmakt är i ansvarighetslagen för
statsrådets medl. § 4 stadgat straff av
ämbetets förlust för led., som underlåter att
avstyrka verkställighet av mot Tr. O. stridande
steg. Riksdagens justitieombudsman är (Tr. O.
§ 4 mom. 5) särskilt ålagd att lämna sin
äm-betsåtgärd för beivran av tjänstefel vid
tryckfrihetsmåls handläggning, och han bör med
synnerlig uppmärksamhet och nit iakttaga vad
till skydd av t. finnes stadgat. — Litt.: O.
Alin, »Sättet för tryckfrihetslagens antagande
1812» (i Hist. Tidskr. 1886); N. Alexanderson,
»Föreläsningar öfver den svenska
tryckfrihetsprocessen» (1907); O. Varenius, »Svensk
tryckfrihet» (1931; med litt.-anv.). Rid.*
Tryckfrihetsförordningen är en av Sveriges
grundlagar. Mot slutet av frihetstiden, 1766,
stadfästes den första svenska Tr. O., vars
bestämmelser i viktiga hänseenden återfinnas
i gällande rätt. Gustav III hyllade i princip
tryckfrihetens idé, och genom förordningen
1774 bekräftades i stort sett frihetstidens
ordning. Såsom en följd av statsskickets
utveckling i absolutistisk riktning utfärdades
emellertid bestämmelser, vilka gjorde
skrifters utgivare fullständigt beroende av
regeringsmakten, och denna begynte utsträcka
censuren till andra arbeten än teologiska (se
vidare Censur och Indragning
s-makt). 1809 blev det en av
grundlagstiftarnas förnämsta omsorger att trygga
tryckfriheten. I 1809 års R. F. § 85 uppräknades
därför förordningen om allmän tryckfrihet
bland grundlagarna, och i R. F. § 86 blev
tryckfriheten uttryckligen grundlagsfäst. 9 mars
1810 stadfästes den nya Tr. O. Genom
denna var tryckfriheten till fullo garanterad.
Man ansåg sig emellertid snart av
förhållandena manad att vidta särskilda åtgärder emot
den periodiska pressen. Med anledning av k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
