Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trägårdh, Ivar Oscar Herman - Trähäst - Träjon - Träkarl, Trekarl - Träkol - Träkol, a.-b. - Träkolning - Träkolsgas - Träkonservering - Träkultur - Träkumla - Träl - Trälast - Trälastmärke - Träldom - Trälhavet - Trälleborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
Trähäst—Trälleborg
720
där. 1901 deltog han i den Jägerskiöldska
expeditionen till Egypten och Sudan och företog
1904—05 såsom Vegastipendiat en
forskningsresa till Natal och Sululandet. T. har
huvudsaki. varit verksam som praktisk entomolog
och skrivit flera viktiga arbeten, bl. a.
»Sveriges skogsinsekter» (1914). Vid sidan av sin
entomologiska forskning har han även sysslat
med kvalster och lämnat viktiga bidrag till
dessas morfologi och systematik samt bedrivit
ett omfattande och värdefullt
populärvetenskapligt skriftställeri. O. A-g.
Trähäst, se T r ä m ä r r.
Träjon, bot., se Ormbunkar, sp. 359 och
bild 1, samt Polypodiaceae.
Träkarl, Trekarl, kallas i kortspel för 4
spelare, då de spelas av 3 pers., den obesatta
fjärde platsen, vars kort, obesedda, alla tre
spelarna bjuda på och den högstbjudande
spelar met’. Jfr Bridge.
Träko?, se Avstybbning, Kol och
K o 1 n i r g.
Träkol, v.-b., se V a n s b r o.
Träkolning, se K o 1 n i n g.
Träkolsgas, generatorgas (se d. o.),
framställd av träkol, har på senare tid i Sverige
funnit användning för motordrift, särskilt på
lastautomobiler, traktorer o. dyl. fordon. —
Till främjande av användningen av inhemskt
bränsle anvisade 1932 års riksdag medel till
en statlig lånefond för inköp av
gasgeneratorer för motordrift med inhemskt bränsle;
särskilt träkolsdriften har därvid fått betydelse.
Låneförmedlingen handhaves av
Kommerskollegium. G. H-r.
Träkonservèring, se I m p r e g n e r i n g.
Träkultur, beteckning för kulturformen hos
vissa naturfolk, där träredskap dominera och
sten ej alls eller föga nyttjas som material.
I det stenfattiga Chaco i Sydamerika göras
knivar, skrapor, sågar, prylar m. m. av hårt
trä. De primitiva sydöstasiatiska stammarna
leva också i ett slags t. I Sydostasien är
bambu som material så viktigt för de infödda
även på högre stadier, att etnologerna skapat
termen bambukultur. G. B-r.
Träkumla, socken i Gotlands s. härad, strax
s. om Visby; 15,25 kvkm, 251 inv. (1933).
Består i v. av en skogtäckt platå med
Gotlands näst högsta berg (82 m ö. h.), i ö. av
odlad sBtt. 439 har åker, 542 har skogsmark.
Kyrkan, från 1200-talet, stod 1864—1917 öde.
Ingår i Stenkumla, Västerhejde, T., Valls,
Hogräns och Atlingbo pastorat i Visby stift,
Medelkontraktet.
Träl, se T r ä 1 d o m.
Trälast, sjöv. Fartyg, som för t. på öppet
däck, medges något djupare nedlastning, än
som bestämmes ur det tillämpliga
dödvikts-lastmärket. Denna djupare nedlastning, som
utmärkes av särskilt s. k. trälastmärke, är
numera fastställd genom den internationella
lastlinjekonventionen av 1930. Jfr
Däckslast och Lastmärke. Ax. L.
Trälastmärke, se L a s t m ä r k e.
Träldom, det tillstånd, vari de germanska
samhällenas lägsta klass, trälarna (fsv. præl),
de ofria, befann sig. I fråga om ofria hos
andra folk se Slaveri. Trälar synas
alltifrån äldsta tider ha förekommit hos de
germanska folken. Trälens herre hade oinskränkt
makt över honom, även över hans kropp och
liv. Tillfogades trälen åter av annan någon
skada, var detta en oförrätt, som begåtts mot
hans herre och för vilken denne hade rätt att
kräva upprättelse. Förmögenhet kunde
trälen icke äga. Han kunde ej heller ingå
äktenskap enl. landets lagar. Detta kan dock
endast sägas ha varit utgångspunkten för
lagstiftningen i ämnet. Än i ett, än i ett annat
avseende, olika för olika rättsområden och
för olika tider, inrymdes åt trälarna i viss
måtto en rättsställning i samhället. Så
kunde under t:s senare skede en ofri i Norden
bli b r y t e, d. v. s. förvaltare av en gård.
Särskilt ingrep den kristna kyrkan kraftigt
till trålarnas förmån. T. upphörde så, att den
antingen avskaffades direkt el. gick över i
livegenskap (se d. o.).
T. uppstod genom krigsfångenskap, genom
härstamning från el. gifte med träl ävensom
genom frivillig underkastelse. Vanärande
brott och underlåtenhet att betala gäld
kunde även föranleda t. Genom frigivning löstes
t. I Norge och på Island är det tal om
trälar och t. ännu på 1100-talet, i Danmark och
Sverige t. o. m. under 1300-talet. Sista
gången, som förordnande om trälar
meddelats i Sverige, är i den stadga, som Magnus
Eriksson gav 1335 under sin eriksgata. Däri
påbjöds, att den, som i Västergötlands el.
Värends lagsagor föddes av kristen man el.
kvinna, aldrig skulle vara träl el. bära träls
namn. Äldre föreskrifter av liknande art ha
meddelats redan förut för andra landsändar.
Förbud mot att ge sig till träl (g ä v t r ä
1-d o m) lär ha utfärdats redan av Birger jarl.
I Sverige avlöstes t. ej av livegenskap.
Men de stadganden, som utfärdades med
avseende å ej blott tjänstehjon och landbönder
utan även den självägande bondeklassen,
påverkades tidvis av de rättsgrundsatser och
bestämmelser, som i utlandet tillämpades
beträffande livegna. — Litt.: I. S.
Landtman-son, »Träldomens sista skede i Sverige» (1897);
E. Sommarin, »Träldomen i Norden» (1902;
2:a uppl. 1917). A. W. (K. G. Wn.)
Trälhavet, en i stora segelleden till
Stockholm ingående fjärd i Stockholms inre
skärgård, strax n. om Vaxholm (se kartan vid
Uppland).
Trälleborg, Sveriges sydligaste stad, ligger
på Skånes sydkust, i Malmöhus län, innerst
i den grunda bukten mellan Stavstensudde och
Smygehuk och omges på landsidan av den
bördiga Söderslätt; 990 har, därav 984 har land,
13,088 inv. (1933). Kring Gamla torget ha
gatunät och bebyggelse alltjämt en
ålderdomlig prägel. Efter senaste utvidgning har T:s
hamn en kajlängd av tills. 1,250 m och ett
djup av 3—-7,5 m. På v. piren märkes A.
Ebbes skulptur »Famntaget». Invid hamnen
ligga två järnvägsstationer, tullkammaren,
industri- och varvsanläggningar och i dess
omedelbara närhet bl. a. stadens rådhus. Stadens
kyrka är gr. under 1200-talets första hälft,
tillbyggd under senare medeltid och 1617 för
sedd med västtorn i barock. 1881—83
ombyggdes kyrkan h. o. h. av il. Zettervall.
T. har i senare tid ansenligt tillväxt inåt
land. Bland parker märkas Stadsparken med
Ebbes skulptur »Irrbloss», Strandpromenaden
m. fl. På N. begravningsplatsens
främlings-kyrkogård har ett ståtligt monument (av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
