Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädormar, Pisk- el. Pisksnärtormar - Trädormbunkar - Trädskatesläktet - Trädskola el. Plantskola - Trädstäpper - Trädutskott - Träfartyg - Träffen - Träfjärilar - Träfritt papper - Träförädlingsindustrier - Trägnagare - Trägårdh, Carl Ludvig - Trägårdh, Ivar Oscar Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
Trädormbunkar—Trägårdh
718
märkas av lång, pisksnärtsmal kropp och
spetsigt huvud. De tillbringa hela sitt liv i
träden och leva av fåglar, ödlor o. a. smärre
djur. Den gröna piskormen, D. mycterizans,
blir 1,5 m lång. T. benämnas även andra
närstående ormsläkten från Asien och Afrika.
För människor äro de i regel ofarliga. En art,
den 2 m långa afrikanska Dispholidus typus,
är den enda t., vars bett kunna döda en
människa. T. P.
Trädormbunkar, de till de egentliga
landormbunkarna (Filices) hörande ormbunkarna
(se d. o.) av fam. Cyatheaceae, som utmärkas
av en ända till 15 m hög, ogrenad stam,
vilken i toppen uppbär en krona av mycket
stora, rosettställda blad. Dessa ormbunkar
få härigenom ett palmliknande utseende.
Bladen falla successivt av, men rester av
bladskaften kvarsitta på stammen, och från dessa
utvecklas en talrik mängd smärre birötter,
som med sitt flätverk omkläda hela stammen.
Bladutvecklingen går långsamt, och dessa
ormbunkar kunna nå en mycket hög ålder. De
förekomma i tropikerna i såväl Gamla som
Nya världen. I de regnrika tropiska och
subtropiska bergstrakterna kunna de bli
skogbildande. De mest bekanta släktena äro
Dick-sonia, Alsophila (se bilder vid dessa ord) och
Cyathea, som ofta odlas i växthus. Vissa
arter utbilda på bladskaften glänsande hår, som
användas som blodstillande medel och till
madrassfyllning. N. S-s.
Trädskatesläktet, DendrocFtta, till fam.
kråkfåglar av tättingarnas ordn. hörande
syd-asiatiskt fågelsläkte, vars arter likna skatan.
Vandrareskatan, D. rufa, är allmän i
Indien och hålles där ofta i bur. T. P.
Trädskola el. Plantskola, odling av
unga träd och buskar för utplantering på
annan växtplats. De första svenska t.
uppdrogo fruktträd och anlades vid medeltida
munkkloster. Senare anlades t. vid
slotts-och större herrgårdsträdgårdar, och i början
av 1700-talet fanns åtm. någon t. i
Stockholm (Johann Ahlichs). Först under förra
hälften av 1800-talet började större t.
anläggas inom landet, och i slutet av årh.
började man göra sig i viss mån oberoende av
importen. De flesta och största t. finnas nu
i Skåne, s. Halland, Jönköpings- och
Linkö-pingstrakten samt i Mälardalen, och deras
produktion av fruktträd, bärbuskar m. m.
täcker landets behov, medan man ännu måste
importera grundstammar för fruktträd och
talrika andra smärre växter, liksom även
Rhododendron, Azalea m. fl. buskar. C. G. D.
Trädstäpper, bot., se Savanner.
Trädutskott, anat., se Ganglieceller.
Träfartyg, se Fartyg och
Skepps-b y g g e r i.
Träffen (ty. Treffen, eg. »träffning», strid)
kallas en slagordning (el. stridsgrupperad
avd.), när den indelas i bakom varandra
varande och stridsledaren (avd:s chef) direkt
underställda linjer (vanl. två el. tre).
Träffentaktiken var under 1600- och 1700-talet den
förhärskande. Wdt.
Träfjärilar, Cossidae, fam. bland fjärilarna,
omfattande jämförelsevis stora arter med
klumpig kropp och långa, kraftiga vingar.
Sitt namn ha de fått därav, att larverna leva
inuti vedartade stammar. Förpuppningen sker
först under tredje året, antingen i stammen
el. i jorden. I Sverige förekomma blott två
arter, stora träfjärilen, Cossus cossus,
och lilla träfjärilen, Zeuzera pyrina.
Den förra, som har en vingbredd av inemot
9 cm, är till färgen gråbrun. Vingarna ha
fina svarta tvärlinjer, framvingarna äro
vatt-rade i ljusgrått. Larven, som fullvuxen blir
omkr. 1 dm lång, har mörkröd rygg och
gulaktiga sidor samt utsänder en
genomträngande, egenartad lukt. Lilla träfjärilen har
framkropp och vingar vita med talrika
mörkblå fläckar samt svartblå bakkropp. Honan,
som är ung. dubbelt så stor som hanen, har
en vingbredd av inemot 7,5 cm. O. A-g.
Träfritt papper, se Papper, sp. 627.
Träförädlingsindustrier, gemensam
benämning på alla de industrier, som bearbeta trä:
sågverk, cellulosa-, trämasse-, snickeri-,
möbel-, träull-, bobinfabriker m. fl.
Trägnagare, Anobi’idae, fam. bland
skalbaggarna, omfattande små, cylindriska arter med
halsskölden framskjutande över det lilla,
lodrätt nedböjda huvudet. De uppehålla sig
företrädesvis i torrt trä och gräva däri långa
gångar, ur vilka ett fint trämjöl faller och
samlar sig i små högar under mynningarna.
Larverna äro feta och klumpiga, krumböjda,
till färgen vita med brunt huvud. T.
representeras i Sverige av ett 40-tal arter, bland
vilka den omkr. 4 mm långa strimmiga
trägnagare n, Anobium striatum, är en
av de allmännaste. Den är mörkbrun med fin
och tät, gråaktig behåring samt
punktstrim-miga täckvingar och är ett mycket vanligt
skadedjur i gamla möbler, träväggar m. m.
Genom att stöta halsskölden mot trävirket
framkallar den ett tickande ljud, varav den
även fått namnet dödsuret. Hit hör även
den lilla, knappt 4 mm långa, ljust rödbruna
brödbaggen, Sitodrepa panicea, som blott
påträffas inomhus; ett allmänt skadedjur i
hårt bröd, torkad frukt, droger o. dyl. O. A-g.
Trägårdh, Carl Ludvig, målare (1861—
99). Studerade vid Konstakad. i Stockholm
1881—83, i Karlsruhe 1883—84 och i
München till 1885, uppehöll sig därefter i
Frankrike, tidtals i Sverige. Från franska
landsbygden härstamma hans bästa arbeten; hans
specialitet blevo pastorala idyller, landskap
med kor el. får, skogsdungar, bymotiv, utförda
med särdeles känslig blick för sol- och
luft–verkan. Efter sin död blev han snart glömd.
Det var först minnesutställningarna 1925 i
Stockholm och Malmö, som väckte allmännare
intresse för hans konstnärskap. I
Nationalmuseum i Stockholm finns bl. a. ett franskt
bymotiv, »Herde med fårahjord». G-g N.*
Trägårdh, Ivar
Oscar Herman, zoolog
(f. 1878 16/0). Blev 1904
fil. dr och 1905
docent i entomologi vid
Uppsala univ. 1910
blev han assistent vid
Centralanstaltens för
jordbruksförsök
entomologiska avd., 1915
laborator och
föreståndare för
Skogsförsöks-an staltens
entomologiska avd., 1921 prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
