Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tullverket - Tullvärde - Tullöverinspektör - Tullöverkontrollör - Tullöveruppsyningsman - Tulp, Nicolaas - Tulpan - Tulpanröta - Tulpanträd - Tulsa - Tulseboda - Tulsi Das, Tulasi Dasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Tullvärde—Tulsl Das
760
huvuduppgift att uppbära tullbevillningen. T.
har dessutom att upptaga andra på varor
lagda allmänna avgifter, som ifrågakomma
vid införsel till riket, och vissa avgifter på
sjöfarten samt att i viss omfattning utöva
sådan uppsikt, som påkallas av stadgade
begränsningar i rätten till varuförsel till eller
från riket eller mellan orter därinom.
Förvaltningen av t. handhaves av
Generaltullstyrelsen (se d. o.), under vilket
centrala ämbetsverk t u 11 s t a t e n (se d. o.)
lyder. T. J-n.
Tullvärde, det varuvärde, efter vilket tull
uttages, när tullsatsen är bestämd i
förhållande till varas värde. T. för oskadad vara
utgöres av dess marknadspris på inköpsorten
vid tiden för inköpet eller, i fråga om ej
inköpt vara, på avsändningsorten vid tiden för
avsändningen med tillägg av emballagets värde
samt frakt- och försäkringsavgifter m. m. För
avsevärt skadad vara anses såsom t. det lägre
värde varan befinnes äga på
tulltaxerings-orten. T. J-n.
Tullöverinspektör, vid tullstaten anställd
tjänsteman, som förestår den huvudavd. av
centraltullkammare, vilken handhar
tulltaxeringen och benämnes
tullbehandlings-inspektion. T. J-n.
Tullöverkontrollör, vid tullstaten anställd
tjänsteman i tjänsteställning närmast under
föreståndare för huvudavd. av
centraltullkammare el. för någon av rikets fem största
tullkamrar. T. J-n.
Tullöveruppsyningsman, tjänsteman vid
tullstaten i lägsta förmansgrad. T. är stundom
även föreståndare för tullstation (se d. o.).
Tulp, Nicolaas, holländsk anatom (1593
—1674), med. dr 1614, lärare i anatomi vid
Chirurgijnsgild i Amsterdam (1628), vida
bekant genom Rembrandts berömda målning
»Anatomien» (se R e m b r a n d t, sp. 623—
624, bild 4). T. var den förste, som närmare
beskrev den av Bauhin upptäckta valvula
ileocoecalis, tillika den förste, som hos
människan såg de av Aselli hos hunden uppvisade
mjölksaftkärlen. Genom T:s bemödanden
utgavs den första »Pharmacopæa
amstelodami-ensis» (1635), som han sannolikt nästan ensam
utarbetat. T. valdes 1645, 1655, 1666 och 1671
till borgmästare i Amsterdam. (Ljd.)
Tulpän, Tu’lipa, släkte bland liljeväxterna,
kännetecknat genom lök, bladig stjälk, vanl.
stor, lysande kalk, ståndare med knappens
bas fäst vid strängens spets och (utom hos
några få arter) intet stift. Omkr. 50 arter i
mell. och s. Europa och Asien, de flesta i
Centralasien. T. silvestris, med gula, spetsiga
kalkblad, finnes i Sverige förvildad i gamla
parker. »Tulpanernas drottning», T. Greigii,
härstammar från Turkestan och har
brunfläckiga blad, scharlakansröda el. purpurfärgade
kalkblad med svartaktig, gulkantad fläck vid
basen. En likartad fläck har den
transkauka-siska T. Eichleri. T. suaveolens har lysande
scharlakansröda, oftast purpur- el. gulrandiga
kalkblad och är stamart för såväl de enkla
som de dubbla tidiga tulpanerna. T.
Ges-neriana är moderart för de s e n a
tulpansorterna, och dess utbredningsområde sträcker
sig från Krim till Altaj. övriga odlade
tulpanklasser, av vilka några återfinnas på
planschen över odlade t., äro korsningsprodukter
mellan dessa båda arter el. ytterligare någon
art. Viktiga enfärgade typer äro Men del
med stora, eleganta blommor på höga stjälkar
(lämpar sig ej för drivning) och den för såväl
friland som drivning ypperliga, långstjälkade
Darwin samt od 1 ar tu 1 p a n (b r e
e-d e r) med liksom av dagg överdragna
blommor. Bisarrtulpan har streck, flammor,
marmorfläckar och ögon i en el. flera nyanser
på rent gul botten. Rembrandt liknar
Darwin men har kontrastfärger i form av
strimmor och flammor. Papegoj
tulpanen (monströsa t.) har oregelbundna,
ända till 12 cm långa, vågiga, i kanterna
fran-sade el. djupt flikiga kronblad. T. Gesneriana
odlades trol. redan under tidig medeltid i
Orienten och infördes från Turkiet till Europa
jämte den vanliga syrenen av A. Busbecq
(se d. o.). Under 1600-talet odlades t. i stor
omfattning i Holland och voro föremål för
en våldsam spekulation, som 1637
kulminerade i den s. k. tulpankraschen. Därefter gick
odlingen tillbaka för att i våra dagar åter
taga en väldig omfattning i Holland och
Amerika. E. S-g.
Tulpanröta, av svampen Sclero’tium
tulipå-rum framkallad farlig sjukdom hos
tulpanlökar. Angripna lökar ruttna, medan
svampen i och på dem bildar rundade, som
fullbil-dade svarta sklerotier, vilka kunna
övervintra i jorden. I lökodlingar bekämpas t.
genom att man med en öppen metallcylinder,
tulpanstickare, upptar och avlägsnar
angripna lökar jämte omgivande jord. För drivning
av tulpaner är det viktigt, att endast friska
lökar användas. Vid införsel till Sverige av
tulpanlökar fordras intyg från sakkunnig
myndighet i utförsellandet, att lökarna äro
fria från t. Th. Lfs.
Tulpanträd, Liriode’vdron tulipi’fera, ett
till fam. Magnoliaceae hörande, i ö.
Nordamerika vildväxande, i parker i Europa ofta odlat
träd med flikiga, i spetsen brett tvärhuggna
blad. Blommorna äro stora, påminnande om
tulpanens, och ha tretaligt hylle (3 foderblad
och 6 gula kronblad). G. M-e.
Tulsa [ta’lsol, stad i Oklahoma, U. S. A., vid
floden Arkansas och flera järnvägslinjer;
141,258 inv. (1930; 1.390 inv. 1900). Centrum
för Mid-Continents petroleumfält, vilka
började exploateras 1901; säte för stora
petroleumfirmor. Årl. internationell
petroleumutställning.
Tulseboda, brunns- och badanstalt i
Kyrk-hults socken, n. v. Blekinges sjörika
skogsbygd; omkr. 150 m ö. h. Radioaktiv järnkälla.
Tulsl Däs, Tulasl Dåsa, indisk skald
(1532—1624). Påbörjade 1574 sitt stora verk
»Räm-charit-mänas» (Sjön av Rämas bedrifter),
en fri bearbetning på hindf av »Rämäyana».
Verket, som äger stor poetisk skönhet, har
i n. Indien blivit mycket populärt och
åtnjuter vördnad och anseende. T:s religiösa
läror och åsikter härstamma närmast från
Rämänanda (se d. o.), och han har
framför någon annan spritt Rämareligionen,
hängivenhetens och kärlekens lära. Han har även
författat andra poetiska verk med ämnen från
Rämasagan. — Rörande T:s liv jfr G. A.
Grierson i Indian Antiquary, XXII, 1903;
»Räm-charit-mänas» är övers, till eng. av F.
S. Growse (5:e uppl. 1891). J. Ch r.•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
