Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tulu - Tulubb - Tuliniderna - Tum - Tumba (grav) - Tumba (Stockholms län) - Tumberg - Tumbo - Tumboa - Tumiati, Domenico - Tumlare - Tumlett - Tumme - Tummeliten - Tummim - Tumning, Intumning - Tumor - Tumregel - Tumskruv - Tumstock - Tumuc-humacbergen - Tumult - Tumör - Tun (gårdsplats) - Tun (Skaraborgs län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Tulu—Tun
768
Tulu, se D r a v i d i s k a språk.
Tulu’bb (ry. tulu’p, fårskinnspäls), lång, vid
respäls.
Tulunlderna, se Egypten, sp. 389.
Tum, äldre svenskt längdmått (jfr F o t).
En verktum är = x/i2 fot — 2,47 cm och
en decimaltum = x/io fot = 2,97 cm. —
En engelsk t. är = x/i2 eng. fot = 2,54 cm
(jfr F o o t). T. betecknas ".
Tu’mba, mlat. (grek, ty’mbos, gravhög), grav;
kistliknande gravvård (se d. o., sp. 972).
Tumba, municipalsamhälle i Botkyrka
socken, Stockholms län; 71 har, 974 inv. (1933).
Vid T. finnes ett riksbanken tillhörigt
pappersbruk för tillv. av sedel-, skriv- och
rit-papper, vidare bankkontor etc. Tax.-värde å
fastighet 2.490,200 kr. (1932), tax. inkomst
1,106.110 kr. — T. gård inköptes 1755 för
riksbankens räkning, och sedelpapperstillv.
påbörjades där 1758 genom holländska arb. I
början av 1800-talet levererade T. allt för
riksbanken, Riksgäldskontoret och
Chartasi-gillataverket behövligt papper samt dessutom
åtskilligt papper till sedelutgivande svenska
privatbanker, danska, norska och finska
banker m. fl. Före järnvägens anläggning stod T.
genom en grävd kanal via Tullinge- och
Alby-sjöarna i förbindelse med Mälaren. Se K. G.
Simonsson, »Riksbankens sedeltryckeri och
pappersbruk» (i »Sveriges riksbank», 5, 1931).
Tumberg, socken i Älvsborgs län, Kullings
härad, n. om Vårgårda, i n. utkanten av
Sväl-tornas (se d. o.) numera odlade el.
skogplan-terade bygder; 14,o kvkm, 287 inv. (1933).
520 har åker, 404 har skogsmark. Ingår i
Algutstorps, Kullings-Skövde, T:s, S. Härene,
Bråttensby och Landa pastorat i Skara stift,
Kullings kontrakt.
Tumbo, socken i Södermanlands län,
Väs-terrekarne härad, vid Mälaren, n. v. om
Eskilstuna; 45,73 kvkm, 1,118 inv. (1933).
Slättbygd med mot s. tilltagande skogighet.
T. genomlöpes av Tumbo- el.
Strömsholms-åsen. 1.603 har åker, 2,009 har skogsmark.
Egendomar: österby, Sundbyvik m. fl.; vid
Kvicksund tegelbruk. Ingår i T. och
Råby-Rekarne pastorat i Strängnäs stift,
Väster-rekarne kontrakt. — Kyrkan, anlagd omkr.
1100, är byggd av gråsten. Västtorn
tillbyggdes omkr. 1300. Valvmålningar finnas
från 1400-talets senare del.
Tumboa, till serien Gnetales bland
gymno-spermerna hörande växtsläkte, med en enda
art, T. Bainesii (Welwitschia mirabilis, W.
Bainesii), som växer i öknar i Angola och
Herero-land. Se vidare Welwitschia.
Tumiati [tomia’ti], Domenico, italiensk
författare (f. 1874). Har gjort sig känd genom
originella »melologer», dikter, som föredrogos
till musikledsagning, ss. »Parisina»,
»Emigranti» och »La morte di Bajardo»,
balladsamlingen »Ballate fiorentine» och flera andra
diktböcker, novellerna »Fumo e fiamme»
(1902) och genom skådespel från il
risorgi-mento, bl. a. »Giovine Italia» (1910), »Il
tes-sitore» (1916; med Cavour till hjälte) samt
»Merlino e Viviana» (1927). (Thorn.)
Tumlare. 1. Se Glas, sp. 737.
2. (ZooL) Se Delfin och Valar.
Tumle’tt, zool., se D u v s 1 ä k t e t, sp. 151
samt bild 2—3 på färgpl.
Tumme, anat., se Han d.
Tummeliten (da. Tommeltot, Svend Tomling,
eng. Tom Thumb), sagofigur. T. har drastiska
äventyr för sin litenhets skull: styr faderns
oxe, sittande i dess öra, sväljes av en ko, som
måste slaktas, då han ropar ur hennes inre,
o. s. v. Sagan är vida spridd, bl. a. som
folkbok. En mera poetisk efterbildning med
kvinnlig huvudperson, Tummelisa (Tommelise), har
diktats av H. C. Andersen. En helt annan
saga om T. (Le petit Poucet) berättas av Ch.
Perrault (se d. o.). T. är där den yngste av
sju bröder och räddar dem genom sin slughet
hos jätten, vars sjumilastövlar han tar. Även
denna är vida spridd men betonar i regel ej
hjältens litenhet. C. W. v. S.
Tummim, se U r i m.
Tumning, Intumning, skogsh.,
rundtimmers och bjälkars uppmätning i längd och
diam, i topp el. på mitten, verkställd för
likvider (för huggning och körning, vid köp o. s. v.)
samt för att skaffa virkesägaren exakt
kännedom om avverkningsutfallets storlek och
beskaffenhet. Längden uppmätes i fot och
tjockleken (inom barken) i engelska tum,
varav benämningen härrör. Mera sällan mätes
virket i metermått. Vid t. granskas, att
virket håller de kvalitetsbestämmelser, som
fastställts i det för affären ingångna
leveranskontraktet. I den mån kvalitetsfel på virket
finnas, avkortas (avtummas) virkets längd el.
grovlek i syfte att t. (inmätning) endast skall
avse friskt virke. Utefter flertalet
nordsvenska vattendrag verkställes t. numera av
särskilda organisationer, tumningsföreningar,
genom specialutbildad personal. Jfr
Skogsavverkning, sp. 1123. (S-r.)
Tu’mor, lat., se Tumör.
Tumregel, fys., se Elektromagnetism.
Tumskruv, tortyrinstrument, med vilket
tumändarna sammanpressades i skruvstockar.
Tumstock, se M å 11 v e r k t y g, sp. 608
och bild 2.
Tumuc-humacbergen [tomo’k-oma’k-, fr.
uttal tymy’k-yma’k-1, bergskedja på gränsen
mellan Brasilien och Franska Guayana, utgör
vattendelare mellan Amasonfloden och
kustlandet i n.; når omkr. 900 m ö. h.
Tumu’lt, upplopp, stridslarm. — Adj.: T
u-m u 11 u ä r i s k.
Tumör (lat. tu’mor), med., i vidsträckt
betydelse en från omgivande kroppsdelar mer el.
mindre avgränsad ansvällning, alldeles
frånsett dess patologisk-anatomiska natur el. dess
lokalisation; i inskränkt betydelse dets. som
svulst (se d. o.). Här bör tilläggas den
form av adenom, som går under namn av
c y s t o m, vilken t. karakteriseras av
utvidgning av körtellumina (körtlarnas hålrum),
beroende antingen på förhöjt tryck inom
körteln i fråga el. på spontan proliferation
(tillväxt) av körtelväggens epitel. E. L-g.
Tun (isl. tun) betecknar, i fråga om
fornnordiska förhållanden, gårdsplats, inhägnad mark.
Ordet ingår, trol. med denna betydelse, i
många sv. ortnamn, t. ex. Tuna, Sigtuna,
Ul-tuna och Eskilstuna. Det är gemensamt
germanskt med ursprunglig betydelse
»inhägnad», »gärdesgård», ännu bevarad i gotländskt
landsmål. E. W-én.
Tun, socken i Skaraborgs län, Åse härad,
vid en sydlig vik av Vänern; 22,65 kvkm,
575 inv. (1933). Slättbygd, genomdragen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
