Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turgenjev, Ivan Sergejevitj - Turgor - Turgot, Anne Robert Jacques - Turicchia, Giovanni Antonio Paolo - Turin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Turgor—Turin
794
frulig jord» (1876), skildrar T.
narodnik-rörelsens »gående till folket» och
bondeklassens oförståelse inför agitationen;
romanen, där han tecknar revolutionärerna med
stor sympati men samtidigt icke döljer sin
skepsis inför deras verksamhet, är svag och
vittnar om att författaren förlorat
kontakten med hemlandet. T:s författarskap,
som utom de anförda större verken omfattar
en massa mindre ting, avslutades med
»Dikter på prosa» (1882); allmänt känd är en
liten hymn till ryska språket. I formellt
mästerskap var T. överlägsen Tolstoj och
Dostojevskij; hans måttfulla, harmoniska,
ge-nomkultiverade konst är dock betydligt
blekare än deras. För publiken ha hans verk
alltid ägt stark tjusningskraft, ej minst för
den västeuropeiska publik, för vilken T.
introducerades före de bägge andra och för
vilken hans författarskap länge framstod som
den mest fullödiga manifestationen av ryskt
väsen. I Sverige stiftades bekantskap med
honom genom prof. H. Almkvists övers.; nya
övers, av H. Dahl m. fl. 1922—23. Jfr fr.
mo-nogr. av A. Maurois (1931). — T:s porträtt
återges på vidstående plansch. A. Kgn.
Tu’rgor, bot., se Sugkraft.
Turgot [tyrgå’], Anne Robert Jacques,
baron de 1’Aulne, fransk statsman (1727—
81). Var av normandisk adelssläkt, studerade
teologi, blev sedan jurist och 1752
parla-mentsråd. Han knöt
förbindelser med
en-cyklopedisterna och
särskilt fysiokraterna
samt blev 1761
generalintendent i
Li-moges. Han vann
rykte genom sina
finansreformer här och
utvecklade även sina
ekonomiska åsikter i
tryck. 1774 blev T.
finansminister. Han
sökte införa
sparsamhet, reformerade nä-
ringslagstiftningen (frigav spannmålshandeln)
och skatteväsendet samt verkade även för
samfärdselns förbättrande. T. upprättade en
bank, Caisse d’escompte, i
Paris samt ingrep 1776 med
reformer rörande bl. a.
böndernas ställning och
skråväsendet. Då de privilegierade
klasserna och Parisparlamentet
reste motstånd, störtades T. i
maj s. å. och ägnade sig sedan
åt litterära arbeten. Hans
»CEuvres» (med biogr. och
anmärkningar) äro utg. av G.
Schelle(5 bd, 1913-23). (B.H-d.)
Turi [tö’ri], Johan (eg. J
o-hannes) Olofsson,
skriver sig vanl. T h u r i el.
Thuuri, lappman (f. 1854),
bosatt vid Torneträsk, har
skildrat lapparnas liv,
sägner, folktro m. m. i
»Muit-talus samid birra» (Berättelse
om lapparna), som danska
målarinnan Emilie Demant(-Hatt)
iordningställde för tryck och
på Hj. Lundbohms (se d. o.) bekostnad
utgav med da. övers. 1910 (3:e uppl. 1911;
med en atlas med 14 av T. tecknade tavlor;
sv. övers, av S. Karlén och K. B. Wiklund
1917). T. har även skrivit »Från fjället»
(1931; på lapska, med sv. övers.). K. B. W.
Turicchia [tori’kia], Giovanni
Antonio Paolo, violinist (f. 1886 21/5). Föddes i
Italien, kom 1907 till Sverige och
naturalise-rades där. T. blev 1912 andre och 1914 förste
konsertmästare vid hovkapellet i Stockholm.
Han har även talangfullt framträtt som
pri-marie i ensembler, varvid han särskilt
bidragit att öka kännedomen om nutida italiensk
kammarmusik. H. G-t.
Turin, it. T or i’no, lat. Augu’sta Taurinörum,
huvudstad i it. prov. Torino (5,481 kvkm,
1,147,149 inv. 1931), Piemonte, vid Dora
Ri-parias inflöde i Po, på en av Västalperna
halvcirkelformigt omramad slätt, begränsad
på högra Postranden av en rad kullar; 615,384
inv. (1931). Ärkebiskopssäte. — Det forna
romerska lägrets konstruktion spåras i de
raka gatorna. T:s trafikmedelpunkt är Piazza
Castello med Palazzo Madama (uppf. under
1200- och 1400-talet; med två inbyggda
romerska porttorn). Palatsets västfasad byggdes
1718 av F. Juvara (se d. o.). Vid piazzan
ligga barockkyrkan San Lorenzo (1680-talet),
ett verk av Guarino Guarini (se d. o.), och
Armeria reale med en av Europas
värdefullaste vapensamlingar och kungl. biblioteket.
Härtill gränsar Giardino reale, den gamla
parken kring kungl. slottet (1600-talet). Ät v.
vetter slottet mot katedralen, San Giovanni
Battista, uppförd 1492—98, tornet fullbordat
av Juvara 1720; restaurerad 1928. Vid Via
Po ligger univ. (början av 1700-talet) med
nationalbibliotek (400,000 bd, 1,000
inkunabler). I närheten finnas museet för äldre konst
och konsthantverk, ett av Italiens största, och
Mole Antonelliana, uppf. på 1860-talet som
synagoga, nu nationalmuseum. På högra
Postranden erbjuder det 283 m höga Monte dei
Cappuccini en ståtlig utsikt över Alperna.
Mittför Galleria Subalpina ligger det
storslagna Palazzo Carignano, uppf. efter ritningar av
Guarini (se d. o., bild sp. 1202) omkr. 1680
(mar-morfasad från 1860-talet), till 1864 säte för
La Superga vid Turin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
