Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiet - Naturbeskaffenhet - Geologi - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Turkiet (Geologi—Befolkning)
804
varibland massiv av äldre bergarter, även
urberg, påträffas. Vissa områden utmärka sig
genom sin rikedom på döda vulkaner och
yngre eruptiva bergarter. Marken består
ofta av mörk basalt och grå tuff men
erbjuder dock i dalarna, där den kan vattnas, goda
möjligheter för åkerbruk. Med en medelhöjd
av 1,700 m når detta bergland sin största
höjd i vulkankäglan Stora Ararat (5,156 m)
intill gränsen mot Persien. Det längre åt s.,
kring Tigris’ övre lopp, belägna Kurdistan
har betydligt lägre medelhöjd.
Floder och sjöar. Armeniska höglandet
genomskäres av källfloderna till Aras, Eufrat
och Tigris, som alla upprinna på turkiskt
område. Genom västkustens öppna dalgångar
flyta Menderes o. a. floder i otaliga vindlingar
mot Egeiska havet, medan Sakaria, Kizil
irmak, Yeschil irmak och dennas källfloder
löpa i stora slingor och slutligen såga sig
fram genom randbergen och falla ut i Svarta
havet. Analogt är förhållandet med floderna i
s., som gå mot Medelhavet. Ingen av T:s
floder är segelbar. Landets största sjö är Van i ö.
på 1,700 m höjd, förr genomfluten av Tigris,
nu en saltsjö utan avlopp. I Anatoliens inre
bilda Tuzköl o. a. saltsjöar vid östranden av
den ödsliga Lykaoniska stäppen rester av ett
tertiärt inhav. Egerdir är en sötvattenssjö,
omgiven av berg, trädgårdar och
poppeldung-ar, men saknar synligt avlopp. G. Rqt.
Geologi. T:s geologiska byggnad betingas
helt av den alpina bergskedjeveckningen från
tertiärtiden, vars berg här bilda en förbindelse
mellan de alpina och dinariska bergskedjorna
på Balkanhalvön och Grekland i v. och de
iranska bågarna i ö. Vid Bosporen fortsätta
Bal-kanbågarna utefter Mindre Asiens norra kust,
och mellan Balkan och de makedoniska bergen
ligger det trakiska massivet, som är ett
resistensområde, väsentligen uppbyggt av urberg.
Längre mot ö. finnas i Mindre Asien
urbergs-massiv mellan grenar av de dinariska
bergskedjorna. Se vidare sp. 802. K. A. G.
Klimatet i Mindre Asiens inre kan närmast
betecknas som stäppklimat med mycket
sparsam nederbörd (stora områden ha mindre än
300 mm om året) och starka såväl årliga som
dagliga temperaturvariationer. Snö är vanlig
om vintern och kan kvarligga i månader.
Sommaren är mycket torr med heta dagar och
kyliga nätter. Armeniska berglandet är bekant
för sin bistra vinterkyla. Mindre Asiens v.
och s. kuster ha utpräglat Medelhavsklimat
med mycket het och torr sommar, mild och
regnig vinter. I Smyrna är medeltemp. för
juli 26,8° C, jan. 7,6°, årsnederbörd 653 mm; i
Tarsus äro motsvarande siffror 28,8°, 10,o° och
610 mm. I dessa trakter härska under den så
gott som regnlösa sommaren de nordliga s. k.
Etesiervindarna, medan om vintern s. och v.
vindar överväga. Vid Svarta havets kust råda
både sommar och vinter övervägande n.
vindar, vilka avbörda sin fuktighet vid de brant
uppstigande bergen; nederbörden är därför
ganska riklig under alla årstider.
Årsnederbörden är mycket stor längst i ö. (på sina
ställen över 2,000 mm) men avtager mot v.:
i Trapezunt är den 875, i Konstantinopel
733 mm. Sommaren är vid Svartahavskusten
snarare kvav än eg. het, vintern ruskig och
våt med ofta förekommande snöfall.
Medel
temp. för den varmaste (aug.) och kallaste
(jan.) månaden äro i Trapezunt 23,3° och 6,3°,
i Konstantinopel 23,6° och 5,2°. E. P.
Växtvärld. Mindre Asiens nordkust
utmär-kes av sommargröna skogar, som utgöra en
förbindelseled mellan Balkanhalvöns och
Kau-kasiens skogsområden. Bland de talrika
trädslagen märkas ek, lind, kastanje, platan och
valnöt. Högre upp förhärskar boken och ovan
1,500 m Picea orientalis. Halvöns v. och s.
kuster äro på lägre nivåer rika på ständigt
grön buskskog, macchia, omväxlande med odlad
mark. På bergen finnas lövfällande skog av
kastanje, alm, ask m. fl. samt tallskog och
blandskog. På Taurus växer ovan 1,200 m
barrskog med Pinus Laricio, Cedrus Libani
och Juniperus Oxycedrus. Det inre av
Arme-nien och Mindre Asien täckes av buskstäpp,
som på gynnsam mark ersättes av grässtäpp
och lövfällande småskog. Större delen av
europeiska T. består av stäpp, medan lövskog
växer i bergen och ständigt grön buskskog
vid kusten. K. A.
Djurvärlden är i den europeiska delen lik
den i närliggande Balkanländer. I asiatiska
T. tillkomma även andra djurformer. På
bergen finnas t. ex. jämte gems orientalisk
mufflon och besoarget, i öknen i ö. onager.
Hjorten är av maraltyp (jfr V a p i t i n),
dovhjorten endemisk. Utom vanliga europeiska
rovdjur finnas schakal, leopard, sumplo,
strim-mig hyena m. fl. Dromedar och buffel ingå
bland husdjuren samt angoraget och
angorakatt. Fåglarna äro till stor del desamma som
i s. ö. Europas bergstrakter, ss. stentrastar,
stensparv, alpkråkor och rödbent rapphöna.
Bland större rovfåglar märkas lammgam,
as-fågel, munk- och gåsgam. Kräldjuren
representeras bl. a. av en landsköldpadda, talrika
ödlor av flera familjer och ormar, bl. a. den
fruktade levanthuggormen. Lönnb.
Befolkning. I jämförelse med den mycket
heterogena folkstock, som det turkiska väldet
tidigare omslöt, måste det moderna T.
betecknas som en ganska solid etnografisk och
nationell enhet. Av de 13,660,000 inv., som T.
enl. folkräkningen 1927 hade, utgjordes de
turkisktalande elementen av 11,778,000 el.
drygt 86 % av den totala folkmängden, medan
minoriteten bildades av kurdiska (1,185,000),
arabiska (134,000), grekiska (120,000),
tjerkes-siska (96,000), spanioliska (69,000), armeniska
(65,000), albanska (22,000), bulgariska (20,500)
m. fl. folkelement. Världskrigets och de
närmast följ, årens händelser ha katastrofalt
decimerat den tidigare betydande armeniska och
grekiska befolkningen i T. (jfr härom A r m
e-n i e n, sp. 106 ff., och Grekland, sp.
1018 f.). Armenierna träffas dock ännu på
spridda ställen i östra T. och i Konstantinopel;
grekerna, som tidigare ha varit talrikt
representerade i hela västra T., bo numera
huvudsaki. i sistnämnda stad; kurderna träffas i ö.
och s. ö., araberna i gränstrakterna till
Syrien och Irak, judarna (huvudsaki. spanioler)
i Konstantinopel o. a. hamnstäder. Turkarna,
sultantidens osmaner, utgöra icke någon i
fysiskt avseende helt homogen folkstam, och de
moderna turkarna få icke uppfattas som rena
ättlingar av de turkiska folk, som urspr.
invandrade till Mindre Asien; dels ha dessa
stammar och i Mindre Asien förut inhemska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
