Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiet - Befolkning - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Turkiet (Näringar)
805
element blandats, dels ha europeiska renegater
övat sitt inflytande, och slutligen har under
tidernas lopp genom det numera avskaffade
slaveriet och haremsväsendet i de högre
klasserna införts mycket främmande blod,
arme-niskt, grekiskt, slaviskt, rumänskt o. s. v.
För landets folk i stort var emellertid
haremsväsendet främmande.
Näringar. T. rymmer mycket goda
betingelser för ett rikt ekonomiskt liv, och från den
nya ledningens sida arbetas intensivt på
näringslivets stimulerande och ekonomisk
uppryckning. Turkarna själva, som efter
västerländska begrepp måste betecknas som mindre
företagsamma, ha annars varit krigare och
jordbrukare, medan handeln och industrien
omhändertagits av andra, mera företagsamma
folk, ss. greker och armenier, vilka emellertid
— särskilt de sistnämnda — också måste
räknas till de dugligaste jordbrukarna i T. Det
våldsamma decimerandet av landets
arme-niska och grekiska befolkning, vilket
medförde ödesdigra följder för industrien och
handeln, har ytterligare aktualiserat spörsmålet
i vad mån den unga republiken själv kan
skapa ett rikt ekonomiskt liv och i vad mån
den ännu måste bero av europeiska
ingenjörers och organisatörers ledning. Till T:s
ekonomiska frigörelse bidrog kapitulationernas
(se d. o.) upphävande i Lausannefreden 1923.
Jordbruk. T. är i första hand ett
jordbruksland med bördig jordmån och
fördelaktiga temperaturförhållanden, men
odlingsarbetet beror i hög grad av konstbevattning.
Förutom Smyrnaområdet och Menderes’ dalgång,
T:s ur jordbrukssynpunkt rikaste trakter,
märkas betydande kulturland s. om
Marmara-sjön, i delar av Sakarias dal, på långa
sträckor utefter kusterna i n. och s., på spridda
ställen inne i landet, ss. kring Amasia,
Kai-sarije, Erzerum, Van, fläckvis i de stora
flodernas dalar; särskilt trakterna kring Adana och
Konia äro kända som imponerande
irrigations-områden. Den odlade jorden uppgår till över
5,7 mill. har el. 7,5 % av T:s yta, och 81 % av
den i förvärvslivet deltagande befolkningen
äro jordbrukare. Viktigare produkter äro vete,
korn, majs, råg, havre, potatis, vicker, bönor,
sockerbetor; tobak odlas i vilajeten Samsun,
Bafra, Smyrna m. fl., bomull i Smyrna- och
Adanaområdena samt i armeniska bergen,
vallmo (för opiumproduktionen) kring Konia och
Afiun-Karahisar, olivodling och produktion av
olivolja utmärka främst vilajetet Aidin, centra
för silkeproduktionen äro Brussa och
Konstan-tinopel, sydfruktsodling är vanlig vid kusterna
och på skilda ställen inne i landet;
hasselnötter, mandlar, kanariefrö, lakritsrot må även
nämnas bland produkterna. Beträffande såväl
spannmål som vissa andra lantbruksprodukter
visa de senare åren en livlig
produktionssteg-ring (vete: 1927 653,000, 1929 1,332,000, 1930
1,186,000 ton, och resp, år korn: 308,000,
822,000, 745,000 ton, majs: 63,000, 272,000,
230,000 ton; ett markant undantag är tobaken,
som gått ned: 34,000, 16,000, 11,000). Staten
söker på allt sätt främja jordbruket. Ett
särskilt jordbruksministerium har inrättats. Det
är lätt att erhålla jord till odling. Man har
upprättat en särskild jordbruksbank, som åt
bönderna förskotterar medel till inköp av säd,
boskap och maskiner. Den del av det
värn
806
pliktiga manskapet, som är knuten till
lantbruket, får permission under hösten.
Arbetsmetoderna ha moderniserats, och en mängd
jordbruksmaskiner har inköpts, mest från
Ryssland. — Boskapsskötseln led under
kriget mot grekerna stort avbräck, men
hus-djursbeståndet har återupprättats förvånande
snabbt. Främst komma får, 10—12 mill., och
getter, 12—13 mill., därav 3 mill.
angoragetter, samt nötkreatur, 5 mill., åsnor, 1 mill.,
hästar, 0,5 mill., kameler, mulor och bufflar.
Hönsskötseln är av betydelse och likaså
kustfisket. Ägg, hudar och skinn äro givande
produkter.
Skogen, som till 88 % äges av staten,
omfattar en areal av över 8 mill. har el. 11 %
av landets yta. De mera bibehållna
barrskogstillgångarna torde uppgå till endast ett el.
annat hundratusental har. T:s skogar ha i
alla tider varit utsatta för svår förstörelse,
herdar ha bränt för att skaffa betesmarker,
man har huggit — planlöst och utan
åter-plantering — för att skaffa ved, träkol och
virke. — Bergsbruket är föga utvecklat,
ehuru T. är rikt på värdefulla mineral.
Järnmalm finnes i vilajeten Aidin och Trapezunt,
s. om Van, i bergen kring Argani (vid övre
Tigris) m. fl. platser och kopparmalm vid
Argani. Dessutom finnas guld och bly i s.
Antitaurus, kvicksilver i vilajeten Konia och
Aidin, zink, krom, mangan, antimon, smärgel
flerstädes i Anatolien ävensom sjöskum (vid
Eski-Schehir) o. s. v. Betydande
stenkolsfyn-digheter finnas i norra T., bl. a. i närheten av
Eregli och Zonguldak. Så långt man ännu
vet, äger T. efter Mosulområdets införlivande
med Irak icke några oljefyndigheter av större
betydelse. Enl. The Statesman’s Year-Book
omfattade 1930 produktionen av kol 1,139,000
ton, krommalm 28.300 ton, silver- och
blymalm 15,500 ton, zinkmalm 9,600 ton.
T:s viktigaste industrier äro textil-,
livsmedels- och tobaksindustrierna, vilka till
stor del hämta råmaterial av inhemsk
produktion: tobak, ull, bomull, silke, oliver m. m.
Det är särskilt i europeiska T. och v.
Anatolien, grekernas gamla verksamhetsfält, som
de turkiska industrierna finnas. Känd är tillv.
av mattor, muslin, siden och sammet. Av
betydelse äro också framställning av glas och
olivolja samt beredning av hudar och skinn.
Hantverket är väl företrätt med föremål i
driven metall, huvudsaki. i koppar och
mässing, guldsmedsvaror, keramik, vapen,
lädervaror, siden- och sammetsbroderier.
Färgeri-erna äro berömda för sina varaktiga fabrikat.
Handel och sjöfart. I handeln med
utlandet har importen länge dominerat, men
på senare tid ha import- och exportvärdena
tenderat att väga jämnt (1913—14: import
40,8 mill. turk, pund, export 21,4 mill. turk,
pund, 1924: import 193,6, export 158,8, 1926:
import 234,7, export 186,4, 1928: import 223,5,
export 173,5, 1930: import 147,5, export 151,5,
1932: import 85,6, export 101,3). T. inför
europeiska industrivaror och utför sina
obearbetade råvaror. De främsta importvarorna äro
textilier (bomull och bomullsvaror, ull och
yllevaror betingade 1930 ett värde av 42,o
mill. turk, pund), metallvaror (1930 23,8 mill.
turk, pund), kolonialvaror (särskilt kaffe och
socker, 1930 14,4 mill. turk, pund), maskiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
