Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvåtaktmaskin, Tvåtaktprincipen - Tvåvingar - Tvåväldiga - Tvååker - Tvååker (Bienn) växt - Tvärbrytning - Tvären - Tvärhus, Tvärskepp - Tvärminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Tvätaktmaskin—Tvärminne
84G
Tvätaktmaskin, Tvåtaktprincipen, se
För-bränningsmaskin, sp. 184 f.
Tvåvingar, Di’ptera, insektordning,
omfattande små el. medelstora former med
fullständig förvandling, sugande och stundom
även stickande mundelar samt blott ett par
fullt utbildade hinnartade flygvingar.
Huvudet är fritt rörligt; fasettögonen äro väl
utbildade, hos hanarna ofta mycket stora och
upptill sammanstötande. Ofta finnas även tre
punktögon. Antennerna utgå i regel från
pannans övre del, hos de ursprungligare
formerna äro de mångledade, trådlika, hos de
övriga vanl. treledade och försedda med ett
långt borst. Mundelarna utmärkas framför
allt genom utbildningen av ett sugrör, som
huvudsaki. bildas av underläppen och som
hos flertalet flugor har två läppliknande
sugskivor i spetsen. Sugrörets tak bildas vanl.
av överläppen, över- och underkäkarna äro
antingen starkt tillbakabildade el., ss. hos
mygghonorna, ombildade till borstlika
stickverktyg, vilka tills, m. ett oparigt stickborst
ligga inuti sugröret. Mellankroppens segment
äro fast förenade till ett enda stycke.
Bakvingarna utgöras av klubblika bildningar,
s. k. svängkolvar, halterer, vilka
anses fungera som jämviktsorgan och
stundom täckas av särskilda vingfjäll. Benen ha
femledade tarser, vilkas ändled slutar med
två klor och ofta även med ett par
häftski-vor, pulvilli, samt en oparig mittflik,
empo-dium. Bakkroppen bildas av 5—9 segment.
— T. lägga i regel ägg, en del flugor föda
dock larver (jfr Lusflugor). Larverna,
vilka äro masklika, fotlösa, ha i vissa fall ett
tydligt huvud med antenner, punktögon och
bitande mundelar. Huvudet är dock vanl.
kort och indraget i kroppen (Accphala),
saknande såväl antenner som ögon och med
mundelarna reducerade till ett par kitiniserade
m u n h a k a r. Pupporna äro antingen fritt
rörliga, ss. hos Orthorapha, ofta skyddade av
en spunnen kokong, el. också ligga de, ss. hos
Cyclorapha, orörligt omslutna av den till ett
hårt, tunnformigt hölje ombildade larvhuden,
som den unga flugan ofta spränger med
tillhjälp av den s. k. p a n n b 1 ås an. Denna
indrages sedan i huvudet genom en springa,
den s. k. bågsömmen, vilken nedtill
begränsas av en halvmånformig svulst över
antennerna, det s. k. månfältet. — T.
upptaga endast flytande föda och leva vanl. av
växtsafter el. av multnande el. ruttnande
ämnen av såväl animaliskt som vegetabiliskt
ursprung. En del t. äro blodsugande, några
äro rovdjur, andra parasiter; några få
upptaga såsom fullbildade ingen föda. — Man
torde f. n. känna omkr. 50,000 arter t., av
vilka i Sverige torde finnas inemot 3,500.
T. indelas i två underordn., Orthorapha, som
bl. a. igenkännes därpå, att antennerna ha
3 el. flera leder och att huvudet saknar såväl
bågsöm som månfält, samt Cyclorapha,
kännetecknad av treledade antenner och i regel
tydligt utbildat månfält. Till den förra höra
grupperna Nemocera, omfattande h a r k r a
n-k a r (Tipulidae), myggor (Culicidae,
Lyco-riidae m. fl.) samt gallmyggor
(Cecido-myidae), och Brachycera, som bl. a. omfattar
vapenflugor (Stratiomyidae), bromsar
{T abanidae), rovflugor (Asilidae), s t y 1t-
flugor (Dolichopodidae) m. fl., till den
senare höra grupperna Aschiza, med bl. a.
svävflugor (Syrphidae) och
puckelflugor (Phoridae), och Schizophora,
omfattande parasitflugor (Larvaevoridae),
egentliga flugor (Muscidae), 1 u s f 1
u-g o r (Pupipara) o. a.
Litt.: A. Tullgren och E. Wahlgren,
»Svenska insekter» (1920—22); A. Tullgren,
»Kulturväxterna och djurvärlden» (1929); »Svensk
insektfauna» (utg. av Entomologiska
föreningen, 1901 ff.). O. A-g.
Tvåväldiga, bot., se Linnés
sexualsystem, sp. 1278 och bild 14.
Tvååker, socken i Hallands län, Himle
härad, på kustslätten, s. ö. om Varberg; 52.04
kvkm, 2,524 inv. (1933). 3,954 har åker, 529
har skogsmark. Ingår i T:s och Spannarps
pastorat i Göteborgs stift, Varbergs kontrakt.
Vid Galtabäck, 250 m n. ö. om bäckens
utfall i Galtabäcksviken, fann man 1928 ett
13,5 m långt och 3,70 m brett fartyg av ek,
spantbyggt, med i klink lagda bord,
sammanhållet av tränaglar. Fartyget har haft
mast. Fyndet, som är det första kända
spant-byggda förhistoriska fartyget från Sverige, har
huvudsaki. genom pollenanalys (se d. o.)
daterats till omkr. 400 e. Kr. Fartyget är
uppställt i Göteborgs museum. Ett andra skepp
har iakttagits i närheten av fyndplatsen. —
Litt.: A. Enqvist, »Skeppsfyndet vid
Galtabäck» (i Hallands Hembygds Förbunds
Skriftserie, I, 1929). G. R—11; H. R-h.
Tvåårig (B i e’n n) växt, se Hapaxant.
Tvärbrytning, en för tillgodogörande av
breda och lätt rasande malmer använd
bryt-ningsmetod. Varje etage i gruvan uppdelas i
skivor, som utbrytas i ordning nedifrån uppåt.
Från ett utom fyndigheten liggande schakt
drives i etagens botten en utfraktsort fram
till malmgränsen, där en fältort förlägges.
Från denna drivas orter tvärsöver malmen
med början i malmens längst bort från
ut-fraktsorten belägna delar. Tvärorterna
igensättas fullständigt med ofyndigt berg, och nya
tvärorter förläggas omedelbart intill de
igensatta. Metoden kan varieras med avseende på
brytningsorternas läge i malmen. När en
skiva är utbruten, göres en uppskjutning ung.
2 m högt, och en ny skiva uttages på samma
sätt som den underliggande. För
kommunikation och malmens nedforsling till fältorten
i etagens botten anläggas rullschakt i
fyllningen (se Gruvbrytning). E. S. B.
Tvären, vik på kusten av Södermanland (se
karta vid d. o.), mellan Trosa och Nyköping.
Tvärhus, Tvärskepp, byggnk. De båda
flyglar (transept), som i större kyrkor utgå
mot n. och s. från mittkvadraten, bilda tills,
m. denna t. och ge åt kyrkobyggnaden
kors-form. Vanl. är t. enskeppigt; i några större
katedraler (t. ex. i Köln, Amiens, Milano) är
det treskeppigt, stundom tvåskeppigt (t. ex.
i Salisbury, Durham, Malmö S:t Petri). — Ett
slags oegentliga t. ha flerstädes uppkommit
genom senare tillbyggnader n. och s. om en
urspr. rektangulär anläggning. Upk.*
Tvärminne, ö, by och lotsstation, 16 km ö.
om Hangöudd, Nylands län, Finland. Där
finnes en 1902 av prof. J. A. Palmén (se d. o.)
gr. biologisk station, som genom testamente
tillfallit Helsingfors universitet. O. Brn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
