Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
Tysk konst
894
Frankrike, från Burgund och Italien och som
visar en utveckling från ett högtidligt och
behärskat till ett plastiskt modellerat
framställningssätt, f. ggn med verkligt perspektiv:
Veronikamästaren i Köln (omkr.
1400), Konrad von Soest i Westfalen,
Meister Franc k e i Hamburg, Lukas
M o s e r och Hans M u 1 t s c h e r i
Sydtyskland, Stefan Lochner i Köln,
Konrad Witz i Basel. Från mitten av
1400-talet härskar denna nya realism, som
utvecklas parallellt med måleriet i
Nederländerna (Rogier van der Weyden, Hugo
van der Goes). Kölnskolans ledare är M e i
s-ter des Marienlebens (efter 1460).
I trakten kring mellersta Rhen verkar
Meister des Hausbuches, vid övre Rhen
Martin Schongauer, båda målare och
kopparstickare. Verksamma vid slutet av
1400-talet äro bl. a. H e r 1 i n i
Nördling-en, Schüchlin i Ulm och M i c h a e 1
Wohlgemut i Nürnberg. Michael
Pa-c h e r är både målare och bildhuggare
(altarskåpet i S :t Wolfgang, 1470-talet).
Predikstolar och altaruppsatser utföras såväl
av trä med skulptur och målning som av
olika slags sten, ibland med alabasteireliefer.
Veit Stoss arbetar först i Krakau, sedan
i Nürnberg (»Der englische Gruss» i
Lorenz-kyrkan), Tilmann
Riemenschnei-der i Würzburg, Jörg Syrlin i Ulm.
Ett flertal skolor uppstår, bl. a. i Lybeck.
Från denna stad kommer Bernt Notke
till Sverige (S:t Göransgruppen i Stockholms
Storkyrka). Betydande stenbildhuggare äro
Adam Kr af f t i Nürnberg och Hans
Backofen från Mainz. Skulptören och
konstgjutaren Peter Vischer d. ä.
utbildar en ädel, lugn figurstil i
Sebaldusmo-numentet i Nürnberg, vilket sönerna
komplettera med antika dekorativa detaljer, ett
första renässanstecken.
Omkr. 1500 verkar en lång rad skapande
begåvningar. Ur 1400-talets
hantverksbund-na tradition uppväxer 1500-talets friare konst,
närd av den unga humanismen. A 1 b r e <• h t
D ü r e r framträder som representant för det
bästa i t., sanningskärlek, visionär kraft. Han
höjer träsnittet till en stor, självständig
konstart, ger i sina kopparstick (»Riddaren,
döden och djävulen», »Melancholia») de
mest djuptänkta sinnebilder för den tyska
folksjälen och slutar som grubblande
teoretiker. Jämte honom står Matthias G r
ü-n e w a 1 d, Tysklands största måleriska geni,
romantiker och extatiker, förelöpare till
Rem-brandts barock (huvudverk: Isenheimaltaret,
omkr. 1511). Samtidigt verkar Hans B a
1-du n g Grien som målare och träsnidare,
vilken i sin altaruppsats för Freiburgs
domkyrka (efter 1512) ännu en gång för fram
sengotiken. Av mängden betydande
konstnärer må ytterligare nämnas Albrecht
Altdo r f e r, den egentlige upptäckaren av
landskapet, L u c a s C r a n a c h, Hans B u r g
k-m å i r och Hans Holbein d. ä. Hans
H o 1 b e i n d. y. skapar tidigt en ny
porträttkonst i madonnabilderna, en omvandling
av den norditalienska typen; han
omgestaltar det tyska porträttet och grundar den
engelska porträttkonsten.
Alla dessa konstnärer upptaga allt villigare
renässansens konstspråk, dels direkt från
Ve-nezia och Milano, dels över Nederländerna.
Den mjuka klassiska kroppsbildningen leder
dock snart till romanismen, till den egna
nationella formens undergång. Omkr. 1540 är
sengotiken slut.
Den nya ornamentiken, som kommer
söderifrån, uppblandas genast med gotiska
form-element; man utnyttjar det dekorativa men
förstår icke renässansstilens system. I städer
och slott från tiden finnes en mängd
arbeten i denna stil. Ex. på arkitektur i
ungrenässans äro i ö. slottet i Brieg (1554), i n.
Fürstenhof i Wismar (1555) och i s.
Otto-Heinrichsbygget i Heidelbergs slott (1556),
som uppvisa en yppig målerisk biandstil av
italienska och nederländska former och
rikaste ornamentsplastik. Först med förhallen till
rådhuset i Köln (1570), av Wilhelm V e
r-n u c k e n, uppstår en helt på det tektoniska
och på en väl avvägd klassicitet inriktad konst.
Under 1500-talets andra hälft får
skulpturen betydande tillskott genom nederländska
konstnärer, som utbildats i Italien och nu
skapa en egen sydtysk stil. De ledande äro
Hubert Gerhardt och Adriaen de
V r i e s. I n. hade då den från Cornelis
Floris från Antwerpen utgående klassiska
senrenässansen erövrat Nord- och
östersjöområdet: redan 1552 tillkom konung Fredrik I:s
av Danmark förnäma gravmonument i
Schleswigs domkyrka och 1672 hertig Albrekt I:s
mäktiga väggrav i Königsbergs domkyrka.
Mot slutet av 1500-talet blomstrar den
tyska senrenässansen. Det är de tyska
rådhusbyggenas tid, och städerna tävla i
uppförandet av rikt smyckade hus (t. ex. Rothenburg
och Paderborn). Omkr. 1615 uppstå rådhuset
i Nürnberg, av Jakob Wolff d. y., och
rådhuset i Augsburg, av Elias H o 11, vilka
båda mästare översätta det italienska
renässansspråket till ett nordiskt. Ombyggnaden
av rådhuset i Bremen av Lüder von
B e n t h e i m har inhemska drag.
Senrenässansen i Bremen är — liksom i Danzig — en
blandning av tegelarkitektur och rikaste
sand-stensdekoration i självständig form.
Det första verkligt storartade residenset i
senrenässansens anda uppstår 1580 ff. med
nybyggnaden av slottet i München efter
planer av Friedrich Sustris. Nu
återuppstår även den länge försummade kyrkliga
konsten; den protestantiska kulten skapar en
för sitt behov lämplig salkyrkotyp (Torgau,
Augustenburg) men anknyter åter till den
gotiska hallkyrkotypen (Mariakyrkan i
Wol-fenbüttel, 1604—23). Även i de nu i större
antal uppstående jesuitkyrkorna finnes
denna biandstil (Jesuitkyrkan i Köln, påbörjad
1618). Utvecklingen avbrytes dock av
trettioåriga kriget, traditionen klippes av.
Den tyska barocken karakteriseras av
tyngd och allvar samt av en benägenhet för
det måleriskt kontrastrika. Ett stort antal
slottsbyggen i Sydtyskland, Westfalen och
Hannover bereder väg för barockkonsten.
Genom förbindelserna mellan kurfursten Fredrik
Vilhelm (reg. 1640—88) och huset Oranien kan
den puritanska holländska konsten göra sig
gällande i Nordtyskland, över Alperna
intränger den nya italienska
kyrkbyggnadssti-len. Om redan 1614 venezianska arkitekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
