Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Tysk konst
896
(Scamozzi och S o 1 a r i) utfört ritningar
till domkyrkan i Salzburg, så uppträda nu
italienska konstnärer i Sydtyskland med
byggandet av domen i Passau (1662; C a r 1 o n e),
Theatinerkirche i München (1663; Z u c c a 1 i)
och stiftskyrkan Haug i Würzburg (1670;
Petrini), vilka bli bofasta och alltmera
upptaga nordiska arkitekturformer och -idéer.
Omkr. 1700 börjar i Österrike, Bayern,
Franken, Sachsen och Brandenburg den tyska
barockens första stora blomstring, det första
betydande uttrycket för en verkligt tysk anda,
som här väljer arkitekturens språk.
De stora mästarna till slotten i Berlin,
Wien, Dresden, Bayern och Franken tillhöra
nästan samma generation, och deras
huvudverksamhet är förlagd till 1700-talets första
årtionde. I Berlin växer Andreas S c h 1
ü-ters nya slott upp (1698 ff.), som fullbordas
av J. F. v o n E o s a n d e r. I Wien
omdanar J. B. Fischer von Erlach
Hof-burg och planlägger Schönbrunn. J. L. von
Hildebrandt uppför slottet Belvedere. I
München tillkomma slotten Nymphenburg och
Schleissheim, och i Dresden uppstår Zwinger
under ledning av M. D. P ö p p e 1 m a n n.
Därtill komma kloster- och
stiftelseanläggningar i Österrike och Franken, bl. a. Melk av J.
Prandauer och Banz av C h r. D i e n z e
n-h o f e r. Årh:s andra och tredje fjärdedel
behärskas av den tyska senbarockens
egenartade dekorationskonst, oriktigt kallad rokoko.
Mästaren är Johann B. Neumann
(Würz-burgs residensslott). Något senare uppför
G. W. von Knobelsdorff flera stora
byggnader för Fredrik den store i Berlin och
Potsdam. I Sydtyskland bl. a. bygges en
mängd praktfulla kyrkor och kloster (t. ex.
Einsiedeln och S:t Gallen). Vid slutet av
1700-talet finner klassicismen i Tyskland en
egen form, och genom Brandenburger Tor, av
Gotthard Langhans, drar
hellenis-men in.
Inom skulpturen möta många betydande
namn: A. Schlüter i Berlin, G. R. D o
n-n e r i Wien och B. Permoser i Sachsen.
Rokokons storplastik representeras av
namnen J. B. S t r a u b, F. D i e t z och J. H.
Günther. Men viktigare är den
porslinskonst, som efter exemplet från Meissen (1710)
leder till grundandet av porslinsmanufakturer
i Wien (1718), Höchst (1746), Berlin (1751),
Ludwigsburg (1756) och Nymphenburg (1758).
Måleriet når under 1700-talet längst som
monumentalmåleri. I Österrike, Sydtyskland,
Schweiz och vid Rhen uppstå mycket
verksamma skolor, vilka fylla tak och valv i slott
och kyrkor med djärva kompositioner.
Därtill kommer en växande porträttproduktion.
Konstnärer som J. G. Z i e s e n i s, A. G r a f f,
målarfamiljen Tischbein o. a. utveckla
ur den internationella porträttypen en egen
tysk borgerlig form. D. Chodowiecki
är den ledande illustratören i den
sentimentala genren. Vid slutet av årh. bereder J. A.
Carstens övergången till det mera
formstränga, nyklassicistiska måleriet.
Nyklassicismen behärskar 1800-talets förra
hälft. Inom arkitekturen bestämmes den
nordtyska utvecklingen av C. F. S c h i n k e 1
(högvakten, Schauspielhaus, Altes Museum i
Berlin) och den sydtyska avL. vonKlenze
(Glyptoteket i München, Walhalla vid
Regensburg). Inom skulpturen står J. G.
Scha-d o w som förmedlare mellan 1700-talets
tradition och det nya; dennes lärjunge C h r. D.
R a u c h tillämpar helt den klassiska stilen.
Inom måleriet uppträda nasarenerna P. C o
r-n e liu s, F. Overbeck och J. Schnorr
von C ar o 1 s feld, vilka hälsas som
skapare av en ny stil. Först på 1900-talet har
man fullt uppskattat nordtyskarna P h. O.
R u n g e och C. D. Friedrich, den senare
som skapare av det intima tyska
landskaps-måleriet. I romantikens och
Biedermeierkon-stens period uppträda den sentimentala
idyllens konstnärer, ss. L. R i c h t e r och F.
W al dm ü 11 e r i Dresden samt K. S p 11
z-w e g i München, samtidigt med den
monumentala konstens mästare, bl. a. A. R e t h e 1
(fresker i Aachens rådhus). M. von Schwind
står som förmedlaren mellan romantik, idyll
och monumentalmåleri.
Den främste representanten för
München-skolans realistiska historiemåleri är K. P
i-loty. Mästare i historiska karakteristiker är
A. von Menzel (målningar till Fredrik II :s
historia, 1850-talet, kröningsbild, 1865), lika
stor som målare och tecknare. Av den stora
mängden realistiska målare må vidare
nämnas W. L e i b 1, strängt verklighetstrogen,
F. vonLenbach, sin tids store porträttist,
L. K n a u s och B. Vautiers, älskvärda
idylliker. Oberoende av dessa verka
senklassi-cisterna, utbildade i Rom, A. B ö c k 1 i n, från
Basel, som fyller landskapet med nya
mytologiska skapelser, A. Feuerbach, som
arbetar i ideell riktning, och H. von M a r é e s,
skapare av en ny monumentalkonst.
Under 1800-talets senare hälft härskar
inom skulpturen en yppig dekorativ stil, som
har en dragning åt barocken och når
höjdpunkten i R. B e g a s’ kejsar Vilhelms- och
Bismarcksmonument i Berlin. Statymanien
griper omkring sig och firar sina största
triumfer i de kolossala monumenten av B.
Schmitz (nationalmonumentet vid
Kyff-häuser, Völkerschlachtdenkmal i Leipzig/. I
opposition mot denna prålande och tomma
konst framträda A. von Hildebrand
och hans skola och utöva ett betydande
inflytande. H. Lederer står isolerad. En ny
riktning, som söker förena det kraftfulla och
ädla och erkänner det antika såväl som det
gotiska, representeras av E. B a r 1 a c h, G.
Kolbe och H. Haller.
Pleinairismen upptages i det tyska måleriet
genom M. Liebermann. F. von Uhde
inför kristliga motiv. Från impressionisternas
led kommer L. Corinth; andra riktningar
företrädas av den mångsidige M. K 1 i n g e r,
den finkänslige fantasten L. von II o f man n
och den efter en ny linjekonst sökande F.
H o d 1 e r. Expressionismen, med E. N o 1 d e,
E. H e c k e 1, K. H o f e r o. a., avlöses av
nyrealismen och den s. k. nya sakligheten.
De tyska städerna ha i allm. skiftat
utseende 1870—1900, perioden för det
ekonomiska uppsvinget. Arkitekturen utgör en
brokig provkarta på historisk eklekticism-,
betydande arkitekter äro i Nordtyskland P.
W a 11 o t (riksdagshuset i Berlin) och A.
M e s s e 1 (Wertheims varuhus i Berlin) samt
i Sydtyskland Gabriel S e i d 1 och F. v o n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
