- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 19. Tattare - Wallman /
897-898

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk konst - Tyskkristna - Tyskland - Ytbildning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

897

Tyskkristna—Tyskland (Ytbildning)

898

T h i e r s c h. Omkr. 1900 avlöses
eklekticismen en kort period av Jugendstilen med H.
van de Veide och H. M u t h e s i u s som
ledande, varefter en ny riktning med
monumentala, enkla former arbetar sig frammed
P. B e h r e n s, F. S c h u m a c h e r och W.
Kreis i spetsen. Påverkad av
ingenjörtekniken, skapar den yngsta byggnadskonsten av
järn, betong och glas en funktionell
arkitektur, som jämte hamnanläggningar och
fartygsbyggen, automobiler ocb flygmaskiner är ett
av de mest talande uttrycken för den
moderna andan. Det tektoniska, som försmår
ornamentet, och blott godkänner den ur
materialet födda sakliga formen, behärskar
arkitekturen och påtvingar alla andra
konstarter sin lag.

Interiörarkitekturen samt konsthantverket
och konstindustrien, till omkr. 1900 bundna
av historiska stilar, få under påverkan av
den stora arkitekturen enklare arbetsformler
(bl. a. genom Deutsche Werkbund). En
radikalare riktning, konstruktivismen (Bauhaus i
Weimar och Dessau; W. Gropius; K.
M a y s bostadsbyggen i Frankfurt a. M.), har
på sina håll bekämpats; en motrörelse verkar
för större rikedom i formerna och mera
omväxlande behandling av uppgifterna inom
arkitekturen.

Litt.: Bland mängden av översiktsarbeten
må nämnas (samtliga med litt.-anv.): G. Dehio,
»Geschichte der deutschen Kunst» (3 bd text,
3 bd bilder, 4:e uppl. 1930 ff.); i verket
»Handbuch der Kunstwissenschaft», utg. av
F. Burger och A. E. Brinckmann (1913 ff.),
ingå flera bd, som behandla t., särskilt
»Bau-kunst des Mittelalters», I, av P. Frankl, och
II, av K. H. Clasen (1918—31); W. Pinder,
»Die deutsche Plastik vom ausgehenden
Mit-telalter bis zum Ende der Renaissance» (2 bd,
1914—29); F. Burger, H. Schmitz och I. Beth,
»Die deutsche Malerei vom Mittelalter bis
Ende der Renaissance» (3 bd, 1913—20); »Die
Malerei und Plastik des Mittelalters», II, av
J. Bauin (1930—33); A. Ilaupt, »Baukunst der
Renaissance in Frankreich und Deutschland»
(1916—23); M. Wackernagel, »Baukunst des
17. und 18. Jahrhunderts in den germanischen
Ländern» (1915—21); A. E. Brinckmann,
»Barockskulptur» (1918—21); W. Lübke och A.
Ilaupt, »Geschichte der Renaissance in
Deutschland» (2 bd, 1914); E. Panofsky, W. Pinder
och A. Feulner, »Die deutsche Plastik» i flera
monogr. (1924 ff.); C. Gurlitt, »Die deutsche
Kunst seit 1800» (1924); R. Hamann, »Die
deutsche Malerei vom Rokoko bis zum
Expres-sionismus» (1925); G. A. Platz, »Die Baukunst
der neuesten Zeit» (1927); E. Panofsky, »Die
deutsche Plastik des 11.—13. Jahrhunderts»
(2 bd, 1924); A. Feulner, »Skulptur und
Malerei des 18. Jahrhunderts in Deutschland»
(1929); P. Clemen, »Die deutsche Kunst und
die Denkmalpflege» (1933). — Se även art.
om enskilda konstnärer. Paul Clemen.

Tyskkristna (Deutsche Christen),
anhängarna av den tyska »trosrörelse», som vill göra
nationalsocialismens idéer gällande på det
kyrkliga området. Enl. de av ledaren, numera
biskop Hossenfelder i Berlin, 1932 framlagda
riktlinjerna vill rörelsen kämpa för
skapandet av en i tysk folklig egenart förankrad,

Tyska rikets vapen.
I fält av guld en svart
örn med röd beväring.

från parlamentarism och partiväsen frigjord
evangelisk rikskyrka med vilja att värna den
germanska rasens renhet (ingen judemission
i Tyskland, förbud mot äktenskap mellan
tyskar och judar) samt bekämpa marxism,
pacifism och frimureri (evangeliska präster böra
ej få vara frimurare). — Jfr Tyskland,
sp. 913, och kritiken i Kirchliches Jahrbuch
für die Evangelischen Landeskirchen
Deutsch-lands 1932, s. 58 ff. E.Nwn.

Tyskland, ty. Deutschland, Tyska riket,
ty. Deutsehes Reich, republik i
Mellaneuropa, sträcker sig i sin v. hälft från
Nordsjön till n. Alperna, i sin ö. hälft från
Östersjön till Erzgebirge
och Sudeterna.
Landområdet bildar
numera ingen sluten
enhet, ty genom Polska
korridoren är
Ost-preussen avskilt från
T. i övrigt. T:s
nordligaste gränspunkt
ligger i Ostpreussen på
55° 18’ n. br., den
sydligaste i Bayern på
47° 16’ n. br., den
östligaste i Ostpreussen
på 22° 53’ ö. Igd, den
västligaste i
Rhenpro-vinsen på 5° 52’ ö. Igd.
Längden av den tyska
tullgränsen uppgår till

8,112 km, därav landgräns 4,512 km,
havs-gräns 1,729 km, övrig vattengräns 1,871 km.
10 stater gränsa till T. Landareal 468,770,3
kvkm (utom Saarområdet). Till arealen
Europas fjärde stat, efter Ryssland, Frankrike och
Spanien. Med 66,309,125 inv. (1933; utom
Saarområdet) är T. Europas folkrikaste stat
näst Ryssland. Huvudstad: Berlin.

INNEHÅLL:

sp.

Ytbildning.......... 898

Hydrografi.......... 900

Geologi ............ 901

Klimat.............. 902

Växtvärld .......... 903

Djurvärld .......... 903

Befolkning.......... 904

Näringar............ 905

Kommunikationer .... 910

Mynt, mätt och vikt... 911

Statsfinanser och
penningväsen ......... 911

sp.

Kyrkliga förhållanden 912

Undervisningsväsen ... 913

Tidningspress .......... 914

Författning............. 915

Förvaltning ............ 917

Rättskipning............ 917

Försvarsväsen .......... 917

Flagga.................. 920

Förhistoria............. 920

Historia ............... 522

Litteraturanvisningar 916

Ytbildning. T. indelas här i följ, huvuddelar:
Nordtyska låglandet, Mellantyska berglandet
och Sydtyskland.

Nordtyska låglandet, som intager
huvuddelen av Preussen, gör på fyra ställen
större inskärningar i Mellantyska berglandet;
det är de låglandssänkor, som betecknas med
namnen Kölner, Münsterländische, Leipziger
och Breslauer Tieflandsbucht. Elbelinjen
med Lüneburgheden kan betraktas som gräns
mellan två morfologiska zoner av låglandet.
Landet öster om Elbe är mer kuperat och
har väsentligen fått sin karaktär genom
inlandsisens verksamhet (se Geologi, sp. 902).
Det består i n. av ett ändmoränlandskap, Bal-

XIX. 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 2 18:00:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfds/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free