Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ugandaprotektoratet, Uganda - Ugerup - Uggla (zoologi) - Uggla, släkt - Uggla, Clas - Uggla, Gustaf Fredrik Oscar - Ugglas, af, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
Ugerup—Ugglas, af
1000
Historia. Uganda kom vid medeltidens
början under påverkan av hamiter, vilka
grundade en kultur, som ej helt försvann mot
periodens slut, då negrer småningom
började dominera. Konungadynastien kan ledas
tillbaka till slutet av 1400-talet, men först
vid mitten av 1800-talet trädde härskarna
i förbindelse med den kristna missionen. 1875
besökte Stanley konung M t e s a och
förmådde honom att öppna sitt land för den
engelska missionen. Denna gjorde genast
stora framsteg, men efter Mtesas död 1884
framträdde en starkt främlingsfientlig
strömning. Den starka rivaliteten mellan
anglikansk, romersk-katolsk och muhammedansk
mission bidrog också till att under slutet av
1800-talet göra förhållandena täml.
förvirrade. Samtidigt blev Uganda föremål för både
engelsk, tysk och fransk kolonialpolitisk
expansion. Brittiska östafrikanska kompaniets
expedition dit 1890—92 lyckades
emellertid stabilisera förhållandena, och 1894
förklarades Uganda för brittiskt protektorat. 1897
utbröt ett svårartat uppror, som kuvades
först två år senare. B. E-r.
Litt.: Sir H. Johnston, »The Uganda
protec-torate» (2 bd, 1902); »Uganda handbook» (utg.
av H. M. Stationary office); H. G. Jones,
»Uganda in transformation 1876—1926» (1927).
Ugerup, herrgård i Köpinge socken,
Kristianstads län, 8 km s. om Kristianstad; 191
har, därav 167 har åker; tax.-värde 309.800
kr. (1931). Huvudbyggnaden uppfördes 1714
av Margareta von Ascheberg; restaur. 1858
och 1920. Har tillhört släkterna Krognos
(senmedeltiden), Ugerup el. Urup (se d. o.),
Barne-kow (1700-talet), Reventlow (1800-talet) m. fl.
Uggla, zool., se Ugglor.
Uggla, svensk frälsesläkt, härstammar från
väpnaren Claes Hansson (levde 1515 i
Västergötland), delades redan vid 1600-talets
början i olika grenar och torde vara svenska
adelns medlemsrikaste släkt; den lever även
i Finland. Om Clas U. (av Averstadgrenen),
som 1676 blev frih. (ätten lever), se nedan.
Kammarherre Carl Hillebrandsson U.
(1725—1803; av Värmlandsgrenen) skrev bl.
a. »Inledning till heraldiken» m. fl. heraldiska
o. a. studier samt utgav 1791—93 »Svea rikes
rådslängd», varav han dock blott författat en
del; blev led. av Vet.-akad. 1786. — Till
Värmlandsgrenen hörde också general G. F. O. U.
(se nedan). Dennes son majoren Bertil
Gustafsson U. (f. 1890 18/8) är känd som
gymnastik- och idrottsledare samt som
idrottsman (bl. a. svensk mästare olika gånger
i stavhopp, florett- och värjfäktning). Han
var ledare för svenska gymnastiktruppen vid
olympiska spelen 1920. leder sedan 1929
morgongymnastiken i radio, är sedan 1932 led.
av direktionen för Gymnastiska
centralinstitutet samt verkar även som idrottsjournalist
och författare. — Fil. lic. Arvid Hjalmar
U. (f. 1883 13/2), likaledes av
Värmlandsgrenen, är sedan 1924 andre bibliotekarie vid
Uppsala univ.-bibliotek. Han är sekr. i Karl
Johans-förbundet sedan 1922 och i Svenska
Linnésällskapet sedan 1928 samt redigerar
dessa sammanslutningars publikationer. Han
har även skrivit om släkten U. i »En bok om
Värmland», 2 (1918), samt bibliografiska och
kulturhistoriska studier. B. H-d;Å.S-n.
Uggla, Clas, frih., amiral (1614—76); jfr
släktart. U., som var med under trettioåriga
krigets sista år, övergick 1657 i flottans tjänst.
Som divisionschef deltog han 1658 med
utmärkelse i slaget i
Öresund mot holl.
flottan, befordrades 1660
till amirallöjtnant och
1670 till amiral och
amiralitetsråd samt
blev 1676 friherre.
Under 1675 års
sjötåg förde U. befälet
över flottans 4:e
eskader och beordrades i
slutet av året att
undsätta Wismar och
överföra sv. trupper
från Pommern till
Skåne. På grund av isförhållandena vintern
1675—76 kom U:s eskader trots de största
ansträngningar ej längre än till Landsort. I
den 1676 utrustade flottan, som ställdes
under L. Creutz’ (se d. o.) överbefäl, var U.
eskaderchef. I slaget vid Öland 1 juni 1676
mot dansk-holländska flottan övertog U.
befälet, sedan flaggskeppet »Stora kronan» genom
den av Creutz anbefallda manövern kantrat.
U:s fartyg »Svärdet», illa understött av de
övriga, omringades av 15 fientliga skepp,
fartyget råkade i brand och gick under, varvid U.
omkom. Sv. flottans nederlag var därmed
fullbordat, och herraväldet i Östersjön
övergick till fienden. Litt.: A. Munthe,
»Sjömaktens inflytande på Sveriges historia. II. Aren
1643—1699» (1922); N. Wimarson, »Amiral
Ugglas expedition vintern 1676» (i Hist.
Tidskr. 1901). ö-g.
Uggla, Gustaf Fredrik Oscar,
general (1846 22/i—1924 17/i); jfr släktart. Blev
underlöjtnant i Värmlands reg:te 1863,
löjtnant i Generalstaben 1873 och överste där
1897. S. å. blev han
sekundchef för Svea
livgarde, 1902
generalmajor och chef för
2:a arméfördelningen,
1908 generallöjtnant
och avgick ur aktiv
tjänst 1913, då han
blev general. U. var
1877—83 lärare vid
Krigsskolan, 1878—81
kompanichef där, 1883
—85 militärattaché i
Wien, 1885—90
lärare vid Krigshögskolan
och 1890—97 chef för Krigsskolan. Han
tillhörde Oskar II :s stab och var 1910—24 chef
för Gustav V:s stab. — U. var led. av, sekr. el.
ordf, i ett stort antal kommittéer. Varm vän
av den frivilliga skytterörelsen, var han ordf,
i skytteförbundens överstyrelse från 1909.
Han var ock mångårig led. av styrelsen för
Centralföreningen för idrottens främjande och
i Svenska Röda korset. U. skrev bl. a.
»Kriget mellan Tyskland och Frankrike 1870—71»
(1872; tills, m. G. Kleen och A. Malmborg)
och »Handledning vid studiet af krigskonsten»
(1878—80). M. B-dt.
Ugglas, a f, svensk släkt, härstammar från
bergsmannen i Falun Samuel Samuels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
