Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uniform - Uniformitet - Unigenitus Dei filius - Unik - Unilateral - Unimak - Unio - Union
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1089
Uniformitet—Union
1090
vändes väl i mindre utsträckning redan hos
romarna. Men under medeltiden förekom ej
någon enhetlig u. annat än i vissa fall för
härförarens och hans underbefälhavares livvakter
(drabanter). För att under strid kunna skilja
vän från fiende brukades fälttecken, bestående
av fjäderbuske i huvudbonaden, av axelskärp
el. av halsduk och foderuppslag i viss färg,
angivande i vilkens tjänst knekten stod; de
olika skarorna åtskildes genom färgerna på de
fanor el. baner, kring vilka de slöto sig. De
svenska knektarna torde ännu under
trettioåriga kriget i regel ha företett en brokig bild.
Strävandena för en enhetlig beklädnad inom
armén började emellertid nu göra sig
gällande, bl. a. resulterande i de karolinska
knektarnas u. Även i det övriga Europa infördes
u. efter hand och i allm. i samband med de
stående härarnas uppsättande. U :s snitt och
utseende växlade ofta. Hänsynen till det
praktiska och fältmässiga fick lätt vika för
prydlighetens krav och u:s förmåga att verka
lockande vid värvning. Olika u. tillkommo
också för olika bruk (daglig dräkt, parad
o. dyl.). Om vissa av de äldre
uniformspersedlarna se A 11 i 1 a, B i g e s c h, D o 1 m a,
Lite w k a, Vapenrock, Hjälm, Kask,
K ä p p i och S c h a k å. På grund av i fält
gjorda ogynnsamma erfarenheter av de
brokiga u. framträdde vid 1900-talets början
krav på större fältmässighet beträffande både
u:s färg och snitt, men nyanskaffningen var
ännu ej helt genomförd vid utbrottet av
världskriget. Första svenska reform
beslutades 1906. Nuv. modell fastställdes för armén
1923. Flottans u. är i huvudsak den sedan
gammalt inom olika mariner hävdvunna
mörkblå. Kustartilleriets skiljer sig från flottans
huvudsaki. genom olika gradbeteckning och
genom att officerare och underofficerare bära
kollett i st. f. frack el. rock. Flygvapnets u.
fastställdes 1930.
Om u:s utseende vid de olika svenska
försvarsgrenarna och vapenslagen se vidst.
plansch. Ang. gradbeteckning se d. o.;
för arméns u. av modell 1923 (m/23) är denna
i huvudsak densamma som för föreg. modeller.
De distinktionstecken för manskapet, som
ange avlagda examina samt yrkesutbildning,
anbringas på resp, klädesplaggs vänstra ärm,
undantagsvis på den högra; på u. för
värnpliktiga studenter och likställda anbringas blå
och gula snören runt axelklaffarna. U. av
äldre modeller få bäras utom vid vissa
tillfällen i tjänsten.
Paraddräkten har genom generalorder 21
nov. 1931 vid armén underkastats väsentliga
förenklingar; således skola epåletter icke
längre bäras; paradhuvudbonaderna blevo
likaledes avskaffade; dock kunna de bäras av
gene-ralitetet ävensom vid vissa regementen i
Stockholm enligt överkommendantens
föreskrifter; skärpet blir (i den mån nyanskaffning
för vissa grader sker) för alla tjänstegrader
den för paraddräkten betecknande persedeln.
— Landstormens u. består av persedlar
av grått kläde enl. m/10; en mössa (m/26) av
samma material är tillåten i fredstid.
Litt.: Monogr. av F. A. Spak (1890); A. U.
Schützercrantz, »Svenska krigsmaktens fordna
och närvarande munderingar» (1849—53; ny
uppl. 1900—05; planschverk); J. Mankell,
»Anteckningar rörande svenska regementens
historia» (1866); R. Knötel, »Uniformenkunde»
(18 bd, 1890—1914); E. Strokirck, »Svenska
arméns munderingar 1680—1905» (1911—12).
M. B-dt; ö-g.
Civila u. infördes på 1700-talet i de
flesta europeiska länder, i Sverige under
Gustav III. Först under Gustav IV Adolf
utfärdades emellertid detaljbestämmelser rörande
u. för civila statstjänstemän och med dem
likställda. Nu använda de flesta civila
äm-bets- och tjänstemän u. blott vid högtidliga
tillfällen (från 1909 är skyldigheten att
begagna paraduniform upphävd för dem, som
ej äro anställda vid krigsmakten). Vid
kom-munikationsverken och tullstaten äro dock —
särskilt lägre — befattningshavare skyldiga
att tjänstgöra i u. Samma skyldighet åligger
också civilmilitära tjänstemän (t. ex.
krigs-domare och auditörer) och polistjänstemän. Vid
vissa kommunala institutioner (t. ex.
brandkårer och spårvägar) samt vid de enskilda
järnvägarna är personalen skyldig att bära u. i
tjänsten. — Litt.: Memorial af Andra
kammarens tillfälliga utskott, n:r 1, 1908; G. W.
Fleetwood, »Gustaf IV Adolfs provinsuniform»
(i »Gustavianskt», 1932). E. E. A-n; S. Lpt.
Även en mängd föreningar bära u. el.
uni-formsliknande dräkt (scoutkårer,
frälsnings-armén m. fl.). På allra senaste tiden har
detta blivit brukligt också inom föreningar,
vilkas verksamhet är av politisk art. Då
detta förmenats verka i en för den allmänna
ordningen störande riktning, antog 1933 års
riksdag en lag om förbud mot politiska u., i
vilken stadgas, att konungen äger, där det för
upprätthållande av allmän säkerhet finnes
påkallat, förbjuda bärande av u. el. liknande
klädedräkt, som tjänar att utmärka bärarens
politiska meningsriktning, vilket förbud skall avse
jämväl uniformsdel, armbindel el. annat
därmed jämförligt iögonenfallande kännetecken;
se lag 30 juni och k. kung. 20 juli 1933. M. B-dt.
Uniformitet, likformighet.
Unige’nitus De’i fllius, lat., Guds enfödde
son, begynnelseorden till de påvliga bullorna
»Unigenitus»: 1) en av Clemens VI 1343
utfärdad bulla, som gav avlatshandeln full
giltighet; 2) den bulla, som Clemens XI 1713
utfärdade mot jansenismen (se d. o.). Hj. H-t.*
Unik, ensam i sitt slag; ojämförlig. —
Unikum (lat. ünicum), något unikt.
Unilateräl, ensidig.
Unimak, vulkanö bland Aleuterna (jfr d. o.).
Unio, zool., se Flodmusslesläktet.
Union (lat. ünio), förening, förbund Brukas
huvudsaki. om förbund mellan stater. En u.
kan vara avsedd att vara tillfällig el.
permanent, och även graden av sammanslutningens
intimitet kan växla betydligt. I anglosaxiskt
språk betecknar u. vanl. en fast
sammanslutning mellan stater (förbundsstat, se d. o., i
motsats till konfederation el. statsförbund, se
d. o.), t. ex. Sydafrikanska u. U. mellan
England och Skottland el. mellan Storbritannien
och (Nord-)Irland ha dock resulterat i en
enda stat. Jfr uttrycket United kingdom. De
numera upplösta svensk-norska och
österrikisk-ungerska u. däremot voro ej så intima,
XIX. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
