Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplagshus - Upplagsnäring - Uppland - Naturförhållanden - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Upplagsnäring—Uppland (Geologi)
1126
dokumenten lyda på. Rätten att bedriva
upp-lagsbusrörelse bar gjorts beroende av kunglig
koncession, och rörelsen har ställts under
tillsyn av Kommerskollegium. Sådana u. äro f. n.
(nov. 1933) upprättade i frihamnarna i
Göteborg och Stockholm samt av a.-b. Nyman &
Schultz, Stockholm. — Litt.: Statens
Offentliga Utredningar 1930: 25. — Om liknande
u. för spannmål se
Spannmålslager-hus. K. II. A.
Upplagsnäring, bot., se Reservnäring.
Uppland, landskap i Svealand, mellan
Mälaren i s., Östersjön i s. ö., Alandshav, Södra
Kvarken och Bottenhavet i n. ö., nedre
Dalälven i n. v. (gränsen följer dock endast
sträckvis älven) samt Sagån i v. ö. delen av
U., Roslagen, tillhör Stockholms län, den till
U. hörande delen av Stockholm ingår i
Stockholms överståthållarskap, mell. delen av U.
bildar Uppsala län, och den västligaste tillhör
Västmanlands län. Om gränsen mot
Södermanland se d. o. U:s landareal utgör 12,442,84
kvkm, dess folkmängd 680,636 inv. (1933).
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden.... 1125
Geologi............ 1126
Klimat ............ 1127
Växtvärld.......... 1127
Djurvärld ......... 1128
Bebyggelse och
näringsliv .......... 1128
sp.
Kyrklig konst......... 1129
Etnografi ........... 1129
Förhistoria ......... 1130
Historia............. 1131
Litteraturanvisningar. 1132
Bild 1.
Upplands vapen.
I rött fält ett riksäpple av
guld.
Naturförhållanden. U. är ett småkuperat
lågland, som endast med enstaka punkter i
v. når 100 m ö. h. el. däröver (se kartan). I
detalj påverkas Roslagens och
Mälartrakternas topografi, särskilt
kustkonturer, dalar,
vikar och sund, i hög
grad av berggrundens
spricksystem,
orienterade i ö.—v., n. ö.—
s. v. och n. v.—s. ö.
riktning. Landskapets
sydöstligaste delar
upptagas av
Stockholms skärgård (se d.
o. och kartan). N. om
den djupt inträngande
Norrtäljeviken
sträcker sig den av Väddö
m. fl. större öar
bildade raka,
skärgårds-lösa kusten mot
Ålandshavs djupa
bäc
ken och n. ö. därom den örika skärgården
utanför östhammar och öregrund. Innanför
Stockholms skärgård vidtar den bergiga
Roslags-naturen med sina smala, odlade
dalsträckningar och talrika småsjöar. En betydande
övärld omfattar U. även i Mälaren, som med
sina fjärdar och sund når ända upp emot
Uppsalatrakten och kantas av landskapets
förnämsta slättbygder. Mälarslätten och dess
utlöpare. bl. a. Uppsalaslätten. Slättbygderna
bestå av större och mindre lerslätter, kantade
el. uppdelade av skogiga bergs- och
moränhöjder samt genomdragna av i regel
skogbevuxna n. v.—s. ö. rullstensåsar (se nedan
Geologi). Mot n. övergår landskapet i en alltmer
sammanhängande, jämn skogsbygd med
betydande mossmarker (bl. a. Flororna), vilken i
n. Uppland sakta sänker sig mot
Bottenhavets långgrunda bukter, Lövstaviken och
öregrundsgrepen.
U. avvattnas längst i n. av Dalälven, vars
mynning ligger inom U., men f. ö. endast av
smååar. Till Bottenhavet flyta bl. a.
Tämnar-ån från sjön Tämnaren och Olandsån, till
Mälaren Fyrisån och på v. gränsen Sagån. Av
Roslagens många sjöar är Erken (se d. o.)
störst och mest känd. G. R-ll.
Geologi. I U. utgöres berggrunden
övervägande av graniter och leptiter, medan
gnejserna spela en mera underordnad roll.
Lep-titformationen förekommer i hela U. som
smala stråk mellan graniterna, så att dess
strykningsriktning löper parallellt med dessas
gränslinjer. I densamma förekomma
urkalkstenar och järnmalmer, ss. i trakten av
Löv-sta bruk och Vattholma med Dannemora
gruvor. Graniterna variera mycket. Av dem
kunna flera typer (se Granit) särskiljas,
ss. Uppsalagranit, Salagranit, Vängegranit
och Arnögranit (lik Växjögraniten). —
Sällsynta äro yngre graniter av
Stockholmsgra-nitens typ (se G r a n i t). Denna
förekommer i ett stort massiv i Stockholmstrakten
och ett i Rimbotrakten samt i skärgården.
Den genomsättes, liksom övriga yngre
graniter, av pegmatitgångar, vilka här
utnyttjats för industrien, t. ex. Ytterby (se
d. o.) och Margretelund. — Vid Almunge
förekomma på ett mindre område syeniter och
nefelinsyeniter, som torde vara yngre än
urberget, och detsamma gäller de s. k.
Mälar-porfyrerna, som erinra om Dalaporfyrerna och
förekomma som lösa block på Ekerön och i
dess närhet. Mälarporfyrerna torde stå i
förbindelse med den jotniska sandsten
(Mälar-sandstenen), som förekommer i
Mälartrakten på Ekerön och holmarna Pingst och
Midsommar i Björkfjärden. — Av de lösa
jordlagren ha moränbildningarna sin största
utbredning i norra U. Här är moränen ganska’
kalkhaltig med 10—20 % kolsyrad kalk, som
härrör från kambrosiluriska lager, anstående
i s. delen av Bottenhavet. Vid inlandsisens
tillbakaskridande sammanskötos ställvis
änd-moräner, och på ställen, där isens recession
var långsam och regelbunden och terrängen
någorlunda jämn, avlagrades års- el.
reces-sionsmoräner. De glacifluviala bildningarna,
här rullstensåsar, ha stor betydelse i U:s
geologiska byggnad. Här finnas från v. mot ö.
Enköpingsåsen, Uppsalaåsen med sina biåsar
från n. ö., Stockholmsåsen och Norrtäljeåsen.
— Av leravlagringarna har den glaciala,
var-viga leran den största utbredningen; denna
är i norra U. liksom moränen kalkhaltig och
visar på sina ställen ända till 32 % kalkhalt;
i Stockholmstrakten är kalkhalten endast
8 %. Efter den varviga leran avsattes
oskiktade ancylus- och litorinaleror, vilka tills,
kallas åkerlera el. svartlera (på grund av den
mörka färgen, som förorsakas av någon halt
av gyttja). De största lerslätterna utbreda sig
kring Uppsala och Enköping, men även
Tierp-slätten bör omnämnas. — Hela U. har legat
under havet, och genom upprepade
nivåförändringar har landet erhållit sitt nuv. läge och
är ännu statt i höjning. De nivåförändringar,
som ä"t rum under de sista 4.000—5.000 åren,
ha haft stor betydelse för landets bebyggelse,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
