Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppland - Bebyggelse och näringsliv - Kyrklig konst - Etnografi - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppland (Kyrklig konst—Förhistoria)
1129
trakter karakteriseras av en sparsam
jord-bruksbebyggelse utmed vattendragen och
rullstensåsarna, många gamla gruvor och
bruk (Dannemora m. fl.) samt särskilt vid
vattendragens mynningar träindustrier och
lastageplatser. Till följd av norra U:s
oskyddade läge mot nordliga vindar från
Bottenhavet och dessa trakters benägenhet för frost
och försumpning är jordbruket huvudsaki.
koncentrerat till landskapets sydligare
slättbygder. Skogsbruket är vid sidan av
järn-och träindustrien i norra U. av vikt. Se
vidare Stockholms län, Uppsala län
och Västmanlands län. G. R-ll.
Kyrklig konst. I U., där omkr. 1,000
runstenar finnas, har runstensornamentiken nått
sin fulländning, påverkande bl. a.
dopfunts-skulpturen. De runristade stenarna visa
genom inskrifter och korssymboler, att de
tillkommit i kristen tid, på 1000-talet. Under
samma årh. byggdes bl. a. gråstenskyrkorna S:t
Olof och S:t Per i Sigtuna (se d. o.), den senare
med plan i form av latinskt kors och med
absider. S:t Per efterbildas på landsbygden, dels
rikare med torn i ö., dels utan torn. En
särpräglad typ av fästningskyrka bygges
på 1100-talet vid Mälarinloppet, t. ex. Solna
rundkyrka. Munkordnarna, särskilt
domini-kanerna (Mariakyrkan i Sigtuna, omkr. 1240
—55), förenkla kyrkotypen till långhus och
mindre, rakavslutat kor (Iläggeby kyrka),
medan Uppsala domkyrkas rikare arkitektur
influerar bl. a. Tensta kyrka, som har
tre-sidigt kor samt dekorativa nischer på utsidan.
Vendels kyrka har nischer i det inre men kor
som klosterkyrkorna. Dessa senare kyrkor
äro byggda av tegel, men eljest användes
teglet mest som gaveldekoration. I det inre
kommer teglet i bruk under 1400-talet genom
allt rikare valv, vilka dekoreras av bl. a.
Johannes Rosenrodh (Tensta 1430-talet),
Johannes Ivan (Vendel 1450-talet) samt
Albert och hans skola. Träskulpturen,
Maria-o. a. helgonbilder och krucifix, bl. a. av
Estienne de Bonnueills riktning, fick ett rikare
tillskott i senmedeltidens nordtyska och
nederländska import. Triumfkrucifixen äro
flerstädes bevarade, så i Gamla Uppsala. Nyare
tiden skapar predikstolar och fasta bänkar,
och altaruppsatser avlösa successivt de
medeltida altarskåpen. Genom Tessin—Precht
skapades prototyper för altarprydnader m. m.
särskilt genom Prechts altare i Uppsala
domkyrka. H-k A.
Etnografi. Allmogekulturen i U. har starkt
varierat i olika delar av landskapet. Stora
och ståtliga byggnader, täckta med ved- el.
torvtak, visa, att byggnadsskicket i norra
och västra U. varit av en annan karaktär än
i s. och v., där gårdarna varit blygsammare
med låga och halmtäckta hus. Enstaka
hustyper, ss. stolpboden, förekomma endast i
n. v. Fäbodar, kubbstolar och fågelformade
kärl i norra U., halmtak och skiftesverk i s.
markera den gräns mellan nordsvensk och
sydsvensk kultur, som går tvärsigenom
landskapet. Men dessutom finnes här en mera
intern motsättning mellan ö. och v. Typiska
för kusttrakterna äro t. ex. det rika
träsni-deriet och en föremålstyp som det plana
linfästet. I Roslagen har ännu in på 1600-talet
bevarats en träornamentik med förhistoriska
1130
traditioner, en ålderdomlighet, som har sin
motsvarighet i kustbefolkningens dräkt, sådan
denna är känd från Tjockö. S. S.
Förhistoria. U., som först togs i besittning
av människor omkr. 4,000 år f. Kr., har talrika
boplatser från den yngre stenåldern; de äldsta
ligga ung. 60 m över den nutida havsytan; med
landets successiva höjning flytta
boplatserna ut till den nya strandlinjen. Den äldsta
kända boplatsen, från den yngre stenålderns
äldsta skede, är belägen vid Lilla Ramsjö i
Vit-tinge socken. Ett yngre skede representeras av
den på 35—38 m höjd ö. h. belägna
boplatsgruppen vid Äloppe i Nysätra socken samt
Mjölkbo i österunda socken. Aloppegruppen
har genom utgrävningar blivit den viktigaste
källan till kunskapen om livet på dessa
boplatser. Man har lyckats utgräva hålen till
de stolpar, som uppburit väggarna i två små
runda klinhus (se d. o.) av 3—4 m diam, (bild
30). Av intresse äro boplatsen vid Torslunda
i Tierp i n. samt Ingaröboplatsen i Stockholms
skärgård i s. Under den senare delen av den
yngre stenåldern (omkr. 2200—1800 f. Kr.)
övergåvos i stort sett de gamla boplatserna,
och de stora fruktbara lerslätterna togos i
besittning. Särskilt under detta skede
avspegla sig handelsförbindelserna med
sydligare delar av landet i föremål av flinta, som
icke finns naturlig i U.
Redan den första perioden av bronsåldern
(se d. o.) är rikt företrädd i U. Hit upp ha
nått direkt importerade föremål, ss. det
märkliga »kortsvärdet» från Bragby i Ramsta
socken. U. utvecklar sig till att bli mell.
Sveriges förnämsta bronsåldersbygd. Det
märkligaste av U:s bronsåldersmonument, vilket vad
gravens storlek och fyndets rikedom
beträffar blott överträffas av ett enda yngre
brons-åldersfynd (Königshügel vid Seddin i prov.
Brandenburg) från hela det nordiska
brons-åldersområdet, är graven vid Håga (se d. o.).
Då bostadslämningar från bronsåldern äro
sällsynta i Sverige, bör den ovala, 9,5X7 m
stora bottnen till ett klinhus i Boda i Breds
socken nämnas. Hällristningar (se d. o.)
finnas talrikt i Enköpingstrakten, t. ex. vid
örstad i Ångarns socken.
U. är det nordligaste svenska landskap,
varifrån man känner några fynd från
förromerska järnåldern (se d. o.). Några
få brandgravar under flatmark äro kända.
Med den romerska järnåldern (Kr. f.—400
e. Kr.) uppträder U. på nytt som huvudbygd,
kring vilken kommer att ena sig allt land,
som nu är Sverige (se Svear och T a c
i-tus). Talrika fynd av romerskt importgods,
ss. bronskärl, statyetter (en liten Apollobild
från sjön Fysingen), föremål av glas och guld.
U. står av fynden att döma i livlig kontakt
med Själland, vilket tolkats som belägg för
danernas härstamning från Svealand (se D
a-n e r). Från romersk järnålder finnas talrika
gravar i U. Till denna period hör det
bauta-stensrika gravfältet vid Gödåker (se d. o.) i
Tensta socken.
Vid tiden omkr. år 500 är Gamla Uppsala
(se d. o.) redan kultort, kungsgård för
konungarna av Ynglingaätten (se d. o.) samt
tingsplats. Gamla Uppsalas betydelse
sträcker si? över mer än 700 år. Under
folkvand-ringstiden (400—800) tillkommo de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
